En av Steven Spielbergs kultförklarade klassiker, Närkontakt av tredje graden, eller Close Encounters of the Third Kind, från 1977, har haft en stor, stor påverkan på alla Science Fiction-filmer därefter. Men faktiskt är inflytandet ännu större än så, för vad gjorde den här filmen för mänskligheten egentligen? Jo, den skapade den bild av utomjordingar som “alla” har nuförtiden, själva arketypen, det grundläggande utseende som alla förknippar med utomjordingar som återkommer gång på gång, i filmer, TV-serier som X-files och alla “verkliga” berättelser. Spielberg skapade den lilla utomjordingen som påminner om ett barn med gigantiska ögon. Innan Närkontakt av tredje graden var alla utomjordingar i alla olika filmer konstiga och fantasifulla monster. Efter den här filmen ändrades gestaltningen av aliens i filmer nästan helt och hållet. Förutom monstret som heter Alien förstås.
Jaha, vad handlar då Närkontakt av tredje graden om egentligen? En massa människor runt om i hela världen har återkommande visioner och man får följa en grupp människor, hur deras visioner framkommer och vad dom tar sig för sedan, alltså vad dom faktiskt gör.
Det finns en rad klassiska scener i Närkontakt av tredje graden som återkommer i en massa andra filmer som homage/hyllningar, pastischer och satir. Scener som när man kommunicerar med kompositören John Williams musik, formen av ett speciellt berg som återkommer och bilder på rymdfarkoster som flyger lågt nära marken. “Titta mamma! Glass!” som en liten pojke utropar när rymdskeppen flyger förbi.
Jo, Närkontakt av tredje graden är en mycket sevärd film av ett lite äldre slag. Den är vacker, realistisk, välspelad och blandar det vardagsnära med det fantasifulla på ett sätt som få andra före denna film.
Betyg: 4+
Kolla in intervju med Steven Spielberg här:
Bonus: Simpsons skojar med Närkontakt:
Filmen Närkontakt av tredje graden hamnade på en femteplats på min topplista över de mest sevärda Steven Spielberg filmer.
Läs även om: Indiana Jones filmerna
Såg om denna förra sommaren med ganska så låga förväntningar. Trodde att tidens tand nött ned den. Finalen är väl lite väl Spielbergsk för min smak men fram tills dess visade det sig vara en riktigt bra film. Han är suverän på att skildra familjer i vardagssituationer – scenerna hos den lätt kaotiska familjen Neary var nog de jag uppskattade mest.
Håller med! Det är nåt speciellt med riktigt välgjorda och välspelade filmer. Är nivån hög, känns äkta och veklig så håller de så mycket bättre. Håller du inte med?
I likhet med Jaws tycker jag upptakten är bättre än avslutningen. I den här filmen tycker jag att det blir lite tråkigt när det inte blir riktigt så mystiskt som exempelvis bilderna med skeppet i öknen låter antyda.
Jag gillade hela Jaws, men jag har lite svårt att värdera den här filmen på samma sätt. De är för olika. Slutsekvensen är för lång och de tar sig upp på berget lite väl enkelt. Jag tror även att jag tyckte att slutet var lite av ett antiklimax när jag såg den första gången.