En polis agerar mullvad hos gangsters och en annan är gangster som lyckats bli polis. Det är en bra plot, ett bra motiv som man kan göra en hel del av. Ursprunget till den här filmen är en riktigt bra Hong Kong-film som på engelska heter Infernal Affairs.
Till skillnad från originalet är dock allt överdrivet och stiliserat till max i The Departed. Damon och Di Caprio är fullständigt träiga, stela och så bleka att kontrasten med den fullkomligt utflippade Jack Nicholsson inte kunde vara skarpare. De två förstnämnda skolpojkarna håller sig till trygg, stel Hollywoodskådespelarteknik. Men oj så vad alla andra tar i, som överspelande teatergestikulerande skrikapor som försöker överrösta varandra på scen. Sen kryddar man det hels med en dialog som består nästan enbart av skrik, svärord, glåpord och utskällningar. Om man nu ska kalla merparten av dialogerna för just dialog är tveksamt. Karaktärerna talar mot varandra, men för faktiskt sällan någon form av dialog.
Ovanpå den osannolikt överdrivna historien som skulle ha kunnat bli en spännande katt-och-råtta-lek, lägger man dessutom på en kärlekshistoria som inte är något annat än den där typen av uttjatade triangeldraman som man säkert bokstavligt talat har sett tusen gånger. Alla osannolika tillfälligheter blir så fåniga att man inte kan ta filmen på allvar.
Jag gillar egentligen inte att jämföra filmer och tycker att man ska bedöma dom efter sin egen rätt. Men jag frågar mig hur man kan ta ett original som Infernal Affairs som är stramt berättad med smart handling och som känns mycket realistisk och trovärdig, för att sedan förvandla allt det bra stoffet i originalet till en märklig soppa, en fest i svulstigheter och fåniga överdrifter. Filmtekniskt levererar The Departed fullt ut, den är snyggt filmad, bra klippt, har bra soundtrack och en helt okej casting. Men den här filmen brister påtagligt i regi i bemärkelsen personinstruktion. Handlingen är onödigt konstlad och saknar allt man kallar trovärdighet. Hela filmen är som en ganska barnslig pojkroman med gangstermotiv.
Visst håller The Departed som mainstream”film” och som ren underhållning. Den är underhållande, mycket så. Men om jag ska vara helt ärlig fattar jag noll av filmens storhet, varför alla höjer den till skyarna, hur den kan ha så högt betyg på IMDB, eller varför Martin Scorsese fick en regioscar för just den här filmen. Enligt egen åsikt är The Departed regissörens mest överskattade film.
Betyg: 3
Stämmer bra har aldrig förstått hyllningarna till denna film – ganska trist och tråkig men jag bör tillägga att jag är inte speciellt förtjust originalet heller för den delen men den är åtminstone snäppet bättre då man slipper en Nicholson som i vanlig ordning spelar sig själv.
Det är ju kul att man inte är ensam med dessa åsikter. Beträffande HK-filmen förstår jag att det kan vara svårt att ta dig till den. Svennar har inte tillräckligt med kulturkunskaper. Den filmen skulle ha behövt mer bakgrundsbeskrivningar för att kunna fungera fullt ut här i väst.
Nu var det inte direkt kulturkrock som gjorde att InAF inte föll mig i smaken, enda kulturkrock jag upplevt ang asiatisk film är ÅSA Nisse momenten i en del koreanska filmer. Den var helt enkelt inte speciellt spännande.
Tycker faktiskt att din kommentar är en anings nedlåtande då du direkt antar att det beror på okunskap och inte smak ang filmen. Men det är kanske en fråga mer om vilken människosyn man har.
Det var allmänt menat, ett uttryck måhända för min frustration över allmän svensk attityd. Inget riktat mot dig personligen.
Helt ok underhållning kan jag tycka men håller med om att regiOscarn är fullkomligt obegriplig, för SÅ bra är den verkligen inte. Triangeldramat känns totalt överflödigt. Jag vill minnas att jag gillade Infernal Affairs bättre men har sett The Departed fler gånger ändå.
Jo, det är ju en film som ofta visas på olika kanaler, så jag har nog också sett den fler gånger. Den fungerar ju uppenbarligen bra på så sätt att den drar mycket tittare. 🙂