Enligt egen åsikt finns det extremt få musikaler som överhuvudtaget är uthärdliga. I regel står jag inte ut med dom och vrider och vänder på mig i soffan om jag inte stänger av dom direkt. Men det finns ett och ett annat undantag. Min egen personliga favorit, en musikal som jag både tycker om och som är riktigt bra, är Meet Me in St. Louis från 1966, eller Vi mötas i S:t Louis som den fick heta här.
Filmen utspelas 1903, året före St Louis World’s Fair och USAs första sommar-OS. Det här är en familjemelodram, i Meet Me in St. Louis träffar vi en idyllisk familj med efternamnet Smith, som består av en stolt och framgångsrik pappa, idealmamma och fyra vackra döttrar. Två av döttrarna spelas av skönsjungande Judy Garland och den yngsta av genibarnskådespelerskan Margaret O’Brien. (Tips: Om du söker i Youtube hittar du ett filmklipp där de sjunger och dansar tillsammans.)
Filmen handlar helt enkelt om familjelivet. Pappan blir erbjuden ett toppjobb i New York men familjemedlemmarna vill inte bryta upp från idyllen. Inte mer än så är det i handlingen. Men Meet Me in St. Louis är otroligt välgjord på varenda håll och kant. Den är mycket vackert filmad, skådisarna gör ett bra jobb, musiken fin. Den har bra och intelligent dialog och det finns både mycket humor och värme.
Filmen baseras på en halvbiografisk bok av Sally Benson “Tootie” var hennes smeknamn som barn, ett namn som också bärs av den yngsta dottern i filmen. Filmens regissör, Vincente Minelli, ville återskapa tidsandan exakt och fick noggranna instruktioner av författaren Sally Benson om hur hennes barndomsmiljöer såg ut. Filmen är också otroligt välgjord i den här bemärkelsen där varenda detalj är genuin och tidstypisk. Men det finns också en intressant psykologi i filmen, som i en Halloweenscen där man filmar med låg kamera för att man själv skall kunna känna hur barnen upplevde den festliga högtiden.
Den varma humorn och den roliga kvicka dialogen i Meet Me in St. Louis för tankarna till filmer signerade George Cukor som också påbörjade regin av både Borta med Vinden och Trollkarlen från Oz som ju också har Judy Garland som stjärna. Filmens regissör Vincente Minelli lyckades övertyga Judy Garland att deltaga i filmen. Hon var 21 år och trött på att få spela tonåringar. Men i efterhand har hon nämnt Meet Me in St. Louis som en av sina egna favoritfilmer. Strax efter filmen gifte sig Garland med Minelli. Deras dotters namn vet du.
Dialogexempel alldeles i början av filmen:
‘Tootie’ Smith: Hello, Papa, I buried Maude Rockefeller [Tooties leksak] today, and you missed all the fun.
Mr. Alonzo Smith: Oh, I wouldn’t say that. I’ve had a pretty full day. Tootie, remind me to spank you right after dinner.
‘Tootie’ Smith: Yes, Papa.
Meet Me in St. Louis rekommenderas varmt till alla som gillar musikaler, filmklassiker eller helt enkelt längtar efter att se en riktigt bra film.
