Att jag överlag har svårt för filmrecensioner och sifferbetyg borde ha framgått av den förra delen om filmrecensioner. Jag erkänner dock att jag då och då känner mig tvungen att stämpla en film med en siffra.

Men det är faktiskt också så att jag har särskilt svårt att stämpla vissa typer av filmer. Och andra är mycket lättare att stämpla än andra. Exempelvis om det rör sig om rätt vanlig typ av Hollywood-mainstream har varje läsare minst ett tiotal liknande filmer som referens (förmodligen minst ett hundratal). Filmer inom vissa genrer är också lättare att jämföra med andra filmer inom samma genre. Som exempel tänk ”drama” – typ The Ice Storm, eller Short Cuts. Här kan vi ha ungefär samma kriterier för betygsättning med fokus på grundläggande aspekter som manus, skådespeleri, foto, klippning osv. Handlar det om action eller äventyr kanske vi lägger större tonvikt på effekter, ljudläggning och musik.  

Jag tror inte att folk som betygsätter och sifferstämplar filmer alltid är medvetna om sina egna kriterier. Recensioner blir ofta genrebundna per automatik – det är inom en särskild genre eller andra inom andra närliggande, där man har sina egna referenser till en viss film. Krångligare än så behöver kriterier faktiskt inte vara och är det sällan. Recensioner är subjektiva, men samtidigt finns alltid referenserna i bakgrunden.

Men det finns samtidigt filmer som inte är riktigt genrebundna och där vi faktiskt kan ha andra kriterier för betygsättningar. Det finns fler exempel, men just nu tänker jag på vissa filmer som skapar sina egna världar. Det kan röra sig om allt ifrån äventyrsfilmer i en fantasypräglad historisk miljö som Robin Hood Prince of Thieves, fantasyfilmer som Lord of The Rings och Legend, eller Science Fiction som Star Wars, Dune eller Star Trek. Det finns även exempel från skräckfilmer, både gotiska klassiker och moderna postapokalyptiska skrönor.

Samtidigt är just ”världen” så viktig för andra typer av filmer, inte minst för animerad film och superhjältefilmer. I filmer om superhjältar gäller det ju att göra just världen trovärdig. Jag tror att det är just det här är skälet att Christopher Nolan lyckats bli så enormt framgångsrik med sina Batman-filmer. The Dark Knight fyller ju både de flesta kriterier för bra filmer i allmänhet och lyckas trovärdighet i både miljö och karaktärer. Jag vet inte om jag skulle räkna den som en av världens bästa filmer, eller någon av de andra nämnda, men uppenbart tycker de större delarna av världen så. Men vad jag själv tycker om filmerna är i ju å andra sidan i just det här sammanhanget rätt så ointressant.

Å andra sidan är just att skapa en trovärdig värld en av filmens största konstnärliga krafter. Den trovärdiga skildringen av det amerikanska inbördeskriget i Borta med vinden får vem som helst idag att ignorera att den hade premiär så pass tidigt som år 1939. Vi väljer att fullständigt tro på Kurosawas samurajvärld. Och vi kan acceptera historiska skildringar som Elisabeth och Korpen flyger. Samtidigt kan vi uppleva det som något ännu mera särskilt och speciellt när en film lyckas bygga upp en helt egen värld.

J.R.R. Tolkien talade om ”Secondary Worlds”. Hans egen skapelse var en detaljrik och utstuderad sådan, en värld som följde sina egna lagar, men var nästan lik våra. Men bara nästan. Nu talar vi om filmrecensioner. Just när det gäller filmer som skapar snarlika världar handlar betygsättning om något annat än en genrejämförelse. Ja, knappt finns det andra filmer som vi kan använda som referens. Varför? Jo, för att dessa filmvärldar är så pass unika. Även om vi jämför filmer inom fantasy står så att säga själva världen på egna ben. De är unika och närmast ojämförbara.

Hur ska vi sätta betygskriterier för fantastik som Harry Potter-filmerna, Lord of The Rings och Star Wars-filmerna? Här handlar det mer om själva världarna än något annat. Världarna är viktigare än skådespeleriet, manusen och regin, även om det är alla filmtekniska aspekter som tillsammans bygger upp världen. Hur mycket tror vi egentligen på världarna? Till vilken grad är vi beredda på att gå såpass förlorade i världarna, så att vi glömmer att det handlar om effekter, skådespelare och ibland rätt banala berättelser?

När det gäller sådana här filmer är det precis de sakerna vi glömmer som annars brukar vara våra kriterier för att bedöma hur bra en film är. Lever vi oss in i Potter-filmerna kan vi vara beredda att förlåta överdrivna och endimensionella rollkaraktärer. Älskar vi Star Wars-världen glömmer vi lätt att vissa huvudroller utgörs av endimensionella skådespelare som talar med horibel dialog. I Sagan om ringen blir de teatrala utspelen och det melodramatiska filmberättandet en del av världen.

Min poäng är att alla ovan nämnda “fadäser” är sådant som vi inte skulle acceptera i ”vanliga”, realistiska filmer, varken i historiska kostymdramer, i snutfilmer eller ens i flertalet actionfilmer. Billiga berättarknep eller medioker personregi är just det som får oss att klaga över mainstreamaction och lättsamma komedier. Det är sådant som får oss att sänka våra betyg. Men i vissa filmer är det mindre viktigt med “vanliga” kriterier. Iband handlar det istället om själva världen som byggs upp och om vi är beredda på att tro på den eller inte.

Jag skulle själv ha svårt att betygsätta Star Wars– och Sagan om ringen-filmerna. Jag skulle inte veta hur jag skulle sätta betygen och hur jag skulle jämföra dom med andra filmer. Den ursprungliga Star Wars-trilogin framförallt – så otroligt älskad och så otroligt unik i sitt slag. Helt ojämförbart med något annat. Varför skulle jag överhuvudtaget vilja jämföra den med andra filmer eller ge den samma sifferkriterier som andra filmer? Oavsett åldern och allehanda brister lyckas den ju ändå åstadkomma något helt annat än ”vanliga” filmer idag.

När jag ser en film som verkligen övertygar mig om sin värld väljer jag ibland att fullkomligt ignorera alla fel och skavanker, allt som annars brukar påminna mig om att det faktiskt handlar om film. Jag låter mig helt enkelt slukas upp av den fiktiva världen, acceptera den som den är och jag njuter istället fullständigt av filmmagin.

Den tredje delen i serien om filmrecensioner kommer snart…