Den romantiska komedin. Jag är nog inte ensam om att känna mig kluven inför denna märkliga företeelse. Det kan vara en perfekt underhållningsform – inga explosioner, inga hysteriska pretentioner, bara små kärlekshistorier – men oftast matar de oss med så många klyschiga och/eller korkade karaktärer att man blir illamående. Eller bara arg. Det är alltid likadant, jag roas ett tag, men i slutändan tycker jag mest att det var synd på så rara ärtor.

Something Borrowed, med svensk premiär fredag 17 juni, är på många sätt typisk för genren. Som så många romcoms innan den, balanserar Luke Greenfields film oförsiktigt längs strecket mellan smörigt, roligt och rent patetiskt. Ibland håller den sig på rätt sida, bara för att i nästa stund rasa minst två steg ner på betygsskalan.

Rachel är en klassisk romcom-huvudperson. En söt tjej, 30-nånting, duktig på sitt jobb, ägare av en vansinnigt tjusig lägenhet i New York (för övrigt med privat takterass, som hon använder som alternativ sovplats). Och självklart har hon ett gäng härliga vänner, däribland en killkompis som är både singel, förstående och rolig (och sarkastisk!) och en partypingla som en gång snodde killen Rachel var hemligt kär i. Ethan och Darcy heter de, och mycket av filmens humor bygger på olikheterna och oförståndet dem emellan. Inte så originellt, men tack vare skickliga Kate Hudson och John Krasinski har jag ändå svårt att hålla mig för skratt.

Ethan (Krasinski) & Darcy (Hudson)

Storyn i övrigt är inte mycket att tala om, Rachel råkar hoppa i säng med den gamla hemliga kärleken, det vill säga Darcys fästman Dex. Och detta bara några veckor innan deras bröllop! Iiih! Vad ska nu hända med allt? Dex ser ut som en ung Tom Cruise och verkar ha ett hjärta av guld, men hur kan han göra så mot Darcy? Å andra sidan, tänk om det ändå är han och Rachel som är gjorda för varandra! Ja, som ni hör göre sig andra än de romantiskt lagda icke besvär.

Filmen puttrar på i lagom tempo, allt medan karaktärerna pendlar mellan stranden och lokala puben i The Hamptons. Vissa scener är riktigt roliga, som den känslosamma badmintonmatchen, men emellanåt vill man också plocka fram skämskudden, som när Rachel och Darcy blir wild and crazy och kör en Salt-N-Pepa-imitation till ”Push It”, eller bara gäspa åt de fullkomligt menings- och uddlösa bifigurerna Claire och Marcus. Jag blir också trött på framställningen av Rachel, gestaltad av Ginnifer Goodwin (känd från bl a Big Love), som tråkig – både till personlighet och utseende. Visst ser hon lite speciell ut, men hur kan man inte tycka att hon är söt som socker?

Rachel & Dex

Ja, där finns tillräckligt mycket att irritera sig på för att drämma till med ett riktigt lågt betyg. Dessutom är allt så otroligt förutsägbart. Men någonstans är man också beredd på det när man ser en romantisk komedi. De saker jag nämner borde däremot vara oursäktliga, men jag kunde ändå inte låta bli att skratta emellanåt. Till och med bli lite berörd, om än på det där smutsiga sättet som bara en romcom kan få en att känna. Men ändå. Det blir en svag trea till slut, för Krasinskis sarkasmer, för badmintonscenen, för sommarkänslan, för Goodwin. För de rara ärtorna.

Betyg: 3-

Låter titeln bekant, förresten? Jo, Something Borrowed var filmen i SF:s namngivningstävling som jag beklagade mig över för ett par månader sedan. Lyckligtvis var ”Vänner och andras pojkvänner” inte det vinnande alternativet, utan filmen fick behålla sin originaltitel.