Just nu pågår en tävling på Bioklubben, SF:s medlemsklubb, där man kan rösta på vad filmen Something Borrowed ska få heta på svenska. En kul idé kanske, men det säger också en del om hur (o)seriöst SF tar ämnet.

Vad håller ni på med där borta i Sverige egentligen?

Som uppmärksamma läsare kanske noterat är det få saker som irriterar mig så mycket som utländska filmers svenska titlar. Den verkliga klassikern i ämnet är Alfred Hitchcocks Vertigo, en film om en pensionerad polis som lider av höjdskräck, vilket ger honom svindel. Hade de svenska namngivarna hyst minsta respekt för verket skulle den döpts till just Svindel. Begreppet definieras så här: ”allmän ostadighetskänsla som upplevs som att man själv eller omgivningen snurrar runt”. Den snurrande känslan genomsyrar också filmen, i såväl story som förtexter och soundtrack. Men nej, istället för den enkla och uppenbara översättningen förnedrades Hitchcocks mästerverk med titeln En studie i brott.

En studie i brott?

Lite mer komiskt är det när översättningarna lägger krokben för sig själva. På 80-talet var ”farlig” ett ord på filmtapeten, så när Fatal Attraction med Glenn Close kom till vårt lilla land fick den heta Farlig förbindelse. En allitteration att vara stolt över, tänkte nog SF. Åtminstone tills de insåg att också Dangerous Liaisons, även den med Glenn Close, var på väg hit. Farligt begär döptes den senare till, och det orsakar än idag förvirring att försöka förklara vilken av filmerna man menar.

Det finns så klart fler exempel, listan är i det närmaste oändlig. Men med det sagt vill jag inte sålla mig till de som tycker att titelöversättningen borde slopas helt. Alla pratar inte engelska i vårt land, än mindre franska, spanska eller vilket språk som nu används i filmerna! Det borde inte vara så svårt, i grund och botten handlar det ju bara om en enkel regel – ju närmare originaltiteln, desto bättre. ”Fatal” betyder ”dödlig”, inte ”farlig”, och ”attraction” är lika med ”attraktion”, inget annat. SF ska inte försöka komma på något fiffigare – regissören (eller producenterna) har gett filmen ett namn, och det måste respekteras. Sedan kan man förstås avvika lite om det faktiskt inte finns något motsvarande svenskt ord, eller om en dubbeltydighet går förlorad på svenska. Men att bunta ihop en skådespelares eller regissörs alla filmer, trots att de inte har ett skvatt med varandra att göra (ni vet, Tjejen som… och Det våras för…) är inget annat än förolämpande, mot både upphovsmännen och den svenska publiken.

Om vi går tillbaka till SF:s tävling och filmen Something Borrowed, så är det solklart vad den borde heta på svenska. “Någonting lånat” är ju ett välkänt begrepp även på svenska (“Någonting nytt, någonting gammalt” o s v). Men finns det bland alternativen man kan rösta på? Nej, självklart inte! SF ger istället följande tre förslag:

Min vän & din pojkvän

Vänner och andras pojkvänner

Something borrowed

Ja, jösses. Man tar sig för pannan. Enda ljuspunkten i denna sörja är att det finns ett fjärde alternativ – ”ditt eget förslag”. Jag vet i alla fall vad jag tänker välja. Och jag hoppas att ni gör detsamma!

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print