Winter’s Bone är en av 2010 års kritikerfavoriter och har prisbelönats på otaliga festivaler. Filmmedias recensent såg en förhandsvisning på Cinemateket och kan nu rapportera om den lever upp till hajpen.

Sjuttonåriga Ree Dolly (Jennifer Lawrence) bor med sin mamma och två småsyskon i en utfattig avkrok i Missouri. Modern är djupt deprimerad och det är Ree som tar hand om familjen. Hela hennes släkt är inblandad i den lokala ”industrin” – framställning av metamfetamin. Rees pappa greps och släpptes mot borgen, och nu är han försvunnen. Om han inte dyker upp till sin rättegång kommer familjen att förlora det lilla de äger. Ree måste hitta honom.

Winter’s Bone är regisserad av Debra Granik som även har skrivit manus tillsammans med Anne Rosellini. Filmen är baserad på Daniel Woodrells roman med samma namn. Woodrell kallar genren han skriver i för ”country noir”. Och det märks även i filmen. Ree påminner starkt om noirens desperata hjälte som försöker orientera sig i en labyrint av lögner och svek.

Jennifer Lawrence är makalöst bra i huvudrollen och castingen är perfekt. Inte en botoxfeja så långt ögat når. Det enda kända namnet är John Hawkes, som briljerar i rollen som Rees farbror.

Jag har skjutit upp att skriva den här recensionen, för vissa filmupplevelser är svåra att sätta ord på. Winter’s Bone tog struptag på mig från första minuten och jag hade svårt att andas även efter att eftertexterna hade rullat. Jag har inte blivit så berörd sedan jag såg Fish Tank. Granik har lyckats göra en film som både är ett djupgående drama och gastkramande thriller. Och det är en film som är berättad ur kvinnorna och barnens perspektiv. Granik skildrar Ree och hennes miljö utan att någonsin bli sentimental, eller för den skull hamna i fällan där den fattiga, ”rednecken”, blir Den andra.

Winter’s Bone är en knivskarp kritik av ett patriarkat och en fattigdom som förvrider alla: både kvinnor och män. Det finns monstruösa människor i filmen, men det beror inte på att de är monster, utan de vedervärdiga omständigheter som de lever i. Det låter Granik aldrig åskådaren glömma och det är ett av skälen till att filmen är så sanslöst bra.

Betyg: 5

Jag har svårt att se hur någon film 2011 kan vara bättre än den här.

Besök även Saras blogg Glory Box!

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print