Confessions (Kokuhaku, 2010 IMDB) är Japans oscarbidrag, en film skapad av Tetsuya Nakashima. Filmmedia hade förmånen att få intervjua regissören under Stockholms Filmfestival. Jag ville veta mer om Tetsuya, inte bara om hans Oscarbidrag Confessions, utan också om hans bakgrund och om hur han ser på sig själv som regissör.
Synopsis:
I Confessions spelar Takako Matsu (K-20: Legend Of The Mask) huvudrollen som Yuko Moriguchi, en lärare vars fyraåriga dotter hittas död. Förkrossad återvänder hon äntligen till sitt klassrum och blir övertygad om att två av hennes elever är ansvariga för att ha mördat dottern. Ingen tror henne, och hon kan mycket väl ha fel, men hon bestämmer sig dock att det är hög tid för hämnd. Hon för psykologisk krigföring mot sina elever i ett försök att tvinga dem att bekänna vad hon i sitt hjärta vet är sant: de är skyldiga och måste straffas.
———————————–
Tetsuya Nakashima är en mycket lugn person och verkar trygg i sig själv. Han svarar på frågorna eftertänksamt och noggrant, som om varje fråga är mycket viktig för honom.
Översättaren gör ett fantastiskt jobb med att översätta frågor och svar. Ibland verkar hon omformulera frågorna till Tetsuya på japanskt sätt och ställa frågan med många fler ord än mina korta frågor. Hon verkar få med det allra mesta i regissörens svar. Och jag tror inte att nyanserna gått förlorade även om hennes svar ibland lät kortare än Tetsuyas original på japanska
FM: Kan du berätta lite om din bakgrund och hur du började med film?
Tetsuya:
“När jag studerade på universitetet gick jag med i en filmgupp och började filma med några vänner. Efter studierna fick jag jobb på ett reklamfilmsbolag och började göra reklamfilmer.”
FM: Varför gick du vidare med att göra långfilm? Vad inspirerade dig?
Tetsuya:
“Jag upplevde att det var svårt att berätta något meningsfullt om människor med reklamfilmens korta format. En reklamfilm är bara 15 till 30 sekunder lång. Jag ville berätta mer om människors liv och skapa djupare porträtt om dom. Och då förstod jag att den enda vägen var att börja göra längre filmer,”
säger Tatsuya. Översättaren översätter svaret. Men därefter bryter regissören in och fortsätter:
“Men jag fascinerades också av publikens reaktioner. Vissa tyckte att det jag gjorde var bra, andra tyckte mindre bra om dom. Kommentarerna jag fick var också komplexa. Det handlade inte om bara bra eller dåligt. Det var inte antingen bara svart eller vitt”
FM: “Så din drivkraft som regissör handlar om kommunikationen med publiken?
Tetsuya:
“Ja, det stämmer. Jag fascineras av publikens kommentarer, det är dom som motiverar mig att göra film. Det är spännande att publiken har så olika uppfattningar om mina filmer. Så det är också publiken som avgör vad jag ska göra. Jag tycker om att få publiken reagera starkt på mina filmer, sen gör jag vad jag kan för att få ännu mer reaktioner. Desto starkare reaktioner filmen ger, desto bättre. En film är bättre ju mer kontroversiell den är.”
FM: Confessions är visserligen också en rapp och underhållande film, men samtidigt upplever jag den som rätt sorglig. Kan du själv beskriva filmen med egna ord? Håller du med om att det i grunden är en sorglig film?
Tetsuya:
“Jo, den är sorglig, det håller jag med om. Den handlar om att människor pratar förbi varandra och inte kan kommunicera med varandra, att man inte kan förstå varandra. Men också om att folk inte vill eller gör sig besvär med att kommunicera. Det är också därför den är sorglig.”
FM: Har du någon favoritscen i filmen?
Tetsuya:
Egentligen har jag ingen favoritscen, det är många scener som jag tycker om i Confessions. Det jag tycker bäst om är övergångarna mellan scenerna. Det finns en scen 20 minuter in i filmen där Yuko bekänner för eleverna [“confess”] för eleverna. Scenen därefter är när eleverna har tagit examen. Det är vackra vår och blommor. Det blir en skarp kontrast mellan dessa två scener eftersom de känslomässigt är helt olika. Detta var något jag upptäckte vid klippbordet, inte när vi spelade in de enskilda scenerna.
FM: Det är som om scenerna kolliderar genom klippet?
Tetsuya:
“Exakt!”
Vad Tetsuya Nakashima talar om är egentligen klassisk montageteori och formalism. Eisenstein (Pansarkryssaren Potemkin) skrev mycket om hur filmklipp skapade en kollision mellan bilderna. Genom denna kollision skapades något helt nytt som inte fanns i det enskilda bilderna och endast genom sammanfogningen. För mig verkar det som att Tetsuya har en mycket djup förståelse för hur film fungerar. Han har en mycket klassisk uppfattning om vad film egentligen är och han tillämpar gamla tankar för att tillföra ett känslomässigt djup i sin film. Jag vet egentligen inte om den japanska regissören studerat teori och jag hade inte heller tid att fråga honom om det. Men jag tror inte det, utan snarare att hela hans förhållande till filmskapande är mycket intuitivt.
FM: Vilken film vill du göra härnäst?
“Eftersom Confessions fick så mycket respons och den orsakade så mycket uppståndelse skulle vilja göra något helt annat,, raka motsatsen till Confessions. Helst skulle jag vilja göra en tyst film, med bara bilder och musik. Kanske det till och med en stumfilm.”
Ja, det skulle jag verkligen vilja se. Och därmed avrundar jag denna text. Intevjun med Tetsuya Nakashima var mycket givande och inspirerande. Jag tackade honom mycket för att han gav oss av sin tid.
… Men det jag tar med här är egentligen enbart hälften av mitt samtal med Tetsuya. Han berättade också en hel del intressanta saker om japansk film i allmänhet och dess utveckling. Jag fick också en hel del svar om japanskt filmvåld. Men jag planerar att skriva mer om japansk film. Därför återkommer jag med andra hälften av intervjun i annat sammanhang. Jag kommer senare att berätta när och hur.
Om du är intresserad att veta mer om vad jag har att säga om japansk film kan jag än så länge tipsa om min essä om filmen Survive Style 5+ i kommande antologiboken: “Motsträviga synsätt: Om rörliga bilder som bjuder motstånd”.
Njut också av trailern till Oscarkandidaten Confessions:
[youtube]F73eXXiMwB4[/youtube]
Läs fler intervjuer!:
Filmen verkar vara mkt intressant, den ska jag hålla utkik efter.
filmitch postade nyligen…RED 2010 USA
Ja, det tycker jag att du ska göra! 😎
Intressant!
“Ibland verkar hon omformulera frågorna till Tetsuya på japanskt sätt och ställa frågan med många fler ord än mina korta frågor. Hon verkar få med det allra mesta i regissörens svar. Och jag tror inte att nyanserna gått förlorade även om hennes svar ibland lät kortare än Tetsuyas original på japanska.”
Det låter precis som scenen i Lost in Translation när Bill Murray ska spela in whiskyreklam. 🙂
Sara BE postade nyligen…Biutiful Bardem
Tack Sara.
Jo, kanske lite så. Men jag kände mig inte alls så borta som Murray. 😉