Under Stockholms Filmfestival hade jag förmånen att få tala med Miao Wang, filmskaparen som gjort uppmärksammade Beijing Taxi. Det är en dokumentärfilm där tre taxichaufförer berättar om sig själva, sina drömmar och om sina funderingar kring Kina och framtiden. Men bakom ytan handlar filmen också lika mycket om Miao själv och hennes sökande efter ursprung och identitet.

Vem är Miao Wang?

Miao Wangs föräldrar flyttade till USA och Boston när Miao var 10 år. Under intervjun berättar hon öppet om sina svårigheter under de första åren och sina problem med att finna sig själv och sin identitet, något som hon fortfarande inte riktigt tycker sig ha gjort.

”De fyra första åren var mycket tuffa, förmodligen de svåraste i mitt liv. Jag var jätteblyg och vågade nästan inte tala alls. Det var bara tre andra asiater i Skolan, så jag kände mig som en alien.”

Det är svårt att föreställa sig Miao som en tyst mus. Hon är minst sagt verbal och berättar livligt om sina svårigheter och om hur hon kommit fram. Efter gymnasiet började hon studera ekonomi, mest på grund av sina föräldrar som hon beskriver som mycket praktiskt lagda. Men även hoppet till Parsons i New York och Design and Filmmaking program som hon tagit examen från var ett praktiskt val. Utbildningen var rik och varierad. Filmdelen var en av hennes favoriter. De såg mycket dokumentär- och experimentfilm, men också mycket som ”var skapade av filmskapare för filmskapare”.

Med tanke på Miaos filmutbildning och dess fokus skulle man kunna tro att Miaos filmer skulle vara mer experimentella. Beijing Taxi har förvisso experimentella inslag, men samtidigt är det i huvudsak en rätt konventionell, klassisk dokumentär.

”Jag skulle gärna också skulle vilja göra ren avantgarde, ”Just for the fun of it”, men jag vill också berätta något viktigt och meningsfullt och skapa filmer som man lär sig något av.”

Self-discovery – Miao om att söka sig tillbaka till rötterna

Men Miao Wang tycker också om att upptäcka nya saker. Varför hon överhuvudtaget gjorde Beijing Taxi handlade också om upptäckt, en annan sorts discovery: närmare bestämt ”self-discovery”. Miao  sökte sig tillbaka till sina rötter och återvände till de gamla kvarter där hon växte upp, platser som hon knappt sett sedan hon flyttade till USA. Även om filmen är mycket personlig och orsaken till filmen handlar om Miaos eget sökande ville hon inte lyfta fram sig själv i filmen.

”Jag funderade på att ha med mig själv i filmen. Många filmare gör filmer om sig själva, men jag ville att min film skulle handla om något större än jag själv. Därför beslöt jag mig för att inte lyfta fram mig själv och min egen berättelse.”

Innan Miao Wang började med filmen 2006 hade hon bara varit tillbaka till Kina en handfull gånger. Det Kina hon återupptäckte var ett förändrat land, inte bara miljöerna och stadsbilden var förändrade, utan även människorna.

”Jag upplevde ett vacuum. Människorna hade bara pengar i åtanke och pengar var också det enda dom talade om. Under Maos tid dyrkade man visserligen Mao, men man hade också ideal. Nu hade kineserna förvandlats till ett folk som bara dyrkade pengar.” Eller ”a money worshipping people”, med Miaos egna ord.

Hon talade särskilt mycket om 80-talisterna, en generationen av bortskämda ensambarn. 80-talisterna tillhör också ett särskilt begrepp i Kina. Själv är Miao det andra barnet och född precis före enbarnspolitiken infördes 1978.

Om vänskapen och om framtiden

Tillbaka till filmen: Hur valde Miao ut de tre taxichaufförerna? inför Beijing Taxi åkte Miao runt i olika taxibilar omkring i Peking.

”Det var så jag gjorde castingen. På det sättet fick jag både återbekanta mig själv med Beijing och lära känna många spännande männsikor. De jag till sist valde fick jag mycket nära förhållande till och vi blev mycket goda vänner.”

Det märks. Taxichaufförerna talar mycket öppet och personligt med Miao under färderna, men hon spelar också in filmen hemma hos dom. Under inspelningarna umgicks hon mer med de tre taxichaufförerna och deras familjer än med sin egen familj. Hon firade till och med nyår med en av dom.

”Bai är som en far. Han säger alltid att jag ser alldeles för smal ut och undrar om jag äter ordentligt”

Egentligen upplever jag Beijing Taxi som en rätt sorglig film. Det finns något melankoliskt som uttrycks både i bilder och musik. Jag sa till Miao att jag upplevde den som om människornas liv i filmen stod stilla medan själva världen omkring dom förändrades. Här höll hon inte riktigt med mig.

Jo, deras liv förändras. Visst, rent dramaturgiskt så förändras deras liv inte mycket, men dom jobbar hårt för förändring och för att förbättra sina liv.

Men hon berättade också lite om hur de hade förändrats efter filmen:

Wei [kvinnan med dottern] kör igen, men hon har också köpt en kycklingfarm och kommer att föda upp ekologiska kycklingar.

Här höll vår tid på att ta slut. Jag frågade Miao om hon tänkte följa upp filmen och vad hon hade för framtidsplaner.

Visst har jag tänkt på att följa upp filmen med samma personer. Men jag håller på med research till flera filmer. Något som jag tycker skulle vara spännande är att göra en film om psykologins utveckling i Kina.

Jo, det låter verkligen både spännande och som en trevlig utmaning. Psykologi har inte haft särskilt hög status i Kina, så det skulle vara intressant att få veta mer om dess utveckling.

Jag har visserligen komprimerat intervjun en hel del, men den halvtimmen som intervjun varade gick alldeles för fort. Det känns som om jag skulle ha kunnat tala med Miao Wang i flera timmar. Jag tackade henne så mycket för intervjun och önskade henne lycka till.

/David Roth-Lindberg

Se också: Beijing Taxi – Officiell hemsida

Tips! Läs även i Kulturbloggen: ”möte med kvinnliga filmregissörer på Stockholms Filmfestival (Frågan är: varför de är så få?)”

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print