Recension av Star Wars Episode IX - The Rise of Skywalker i FilmMedia. Vi berättar hur bra den egentligen är.

Sista Star Wars-filmen i de tre trilogierna är äntligen här, Star Wars: Episode IX – The Rise of Skywalker (2019). Är du ledsen nu? Är det i sådana fall för att filmen var en besvikelse eller för att Star Wars är slut? Men den är ju inte det. Räkna med många fler filmer och TV-produktioner i denna mastodont-franchaise. Men Skywalker-sagan har ändå fått ett slut. Äntligen.

 

Trist grundidé i The Rise of Skywalker, eller finns det någon?

När man gör filmer bara för att göra film och för att sälja på ett koncept utan att ha en enda originell idé i skallen, och då blir resultatet som det blir, typ som Star Wars: Episode IX – The Rise of Skywalker. Filmen är ungefär som man hade förväntat sig. Varken bättre eller sämre än vad man kunde ha hoppats på. Dock är nian ett snäpp bättre än föregångarens förvirrade irrfärd i främmande Star Wars-vatten. Och därför skall man väl ändå vara en smula tacksam att inte The Rise of Skywalker blev ännu sämre.

Star Wars Episode IX är ju såklart regisserad av J.J. Abrams som fick ett rejält katsching i skattkistan för att ändra sitt beslut att inte göra nian och nu alltså gjorde den ändå. För manuset står J.J. Abrams tillsammans med Chris Terrio, Colin Trevorrow och Derek Connolly. Fyra fullständigt fantasilösa snubbar med rejäl idétorka samt enorma krav på sig att tillfredsställa Star Wars-fansen.  Resultatet är platt, slätstruket men man har dock ändå lyckats få in en hel drös av Hollywood-clichéer, välbeprövade melodram-recept och återanvända Star Wars-scener i ny digital uppfräschning. Om du inte hört talats om de andra namnen tidigare så kan jag berätta att Colin och Derek har sytt ihop manuset till bland annat Jurassic World och Chris har skrivit Justice League och Batman Vs Superman, så vad skulle man unna förvänta sig om inte en fantastisk action-fest? Nej, tyvärr bli det inte riktigt så.

 

De svenska recensenterna är lättflörtade

Varför filmen Star Wars: Episode IX – The Rise of Skywalker hyllas av svenska magasin och sajter som en värdig avslutning har jag ingen aning om. Expressen gav den en fyra och säger att filmen inte kan vara bättre. Moviezine ger samma och påstår att det är ett sagolikt avslut. Kanske det handlar om lättsmickrade recensenter som uppvaktats av filmbolagen på sätt som vi andra amatörer inte ens kan ana? Innan jag går in på detaljerna i Star Wars IX kan jag själv snabb-recensera de tre filmerna med tre ord: Dum, dummare, dummast. Handlingen i den sista installationen av Star Wars-sagan är så ologisk, korkad och illa uppbyggd så att jag inte tror att de recensenter som gillade filmen riktigt förstår hur illa (o-)intellektuellt rövknullade de egentligen blev av J.J. Abrams och skrivargänget. De skrattar nog gott åt att de lyckats få ihop en film bestående av de billigaste möjliga knepen man kunnat hitta. Nej, det är helt enkelt inte bra.
Tips: Kolla mer om filmen på här på IMDB.

Vad handlar Star Wars: The Rise of Skywalker egentligen om?

Redan i filmens klassiska, oblika introtext står det att Kejsaren har återuppstått och att Kylo Ren nu letar efter denna. (Och härefter följer en rad spoilers, men jag ska försöka att inte avslöja exakt hur det gick till slut): Kylo är tydligen redan typ allsmäktig och bestämmer över allt. Det är ju lite märkligt då att filmen börjar med att han, Kylo söker efter Kejsaren helt själv, utan följeslagare, vare sig med några enstaka soldater eller någon armé efter sig. Man tycker ju att han borde vara rätt så sårbar och att varje stark härskare i vilket fall alltid har med sig en hel drös med livvakter. Från första scenen till sista känns det som att varje scen och varje ny grej i berättelsen är illa uttänkt och utan logik. Jag finner ständigt saker att irritera mig på och irritation är också mitt bestående tillstånd filmen rakt igenom. 

 

Star Wars: Episode IX – en lång rad irritationsmoment

Smågrälen mellan karaktärerna saknar substans och är till för att så ska det ju vara, lite komiskt så där. Roliga side-kicks kommer i flera skepnader genom filmen, alltid sådana som är lämpliga att sälja som leksaker. Ploten ändras titt som tätt så att hela förutsättningarna ändras. Det där med tid verkar ju inte heller vara något problem i filmen, trots att man bara har mindre än ett dygn på sig att rädda hela galaxen. Man tar sig från en planet långt bort och hoppar mellan platser lika snabbt som om man tagit sig fram genom maskhål, men samtidigt hinner man göra en massa saker på de olika ställena och samla ihop en stor armé.

Slutstriden mellan det nya imperiet och rebellerna är mer eller mindre en kopia av slutstriden i Return of The Jedi. Men de tvära kasten i plot-twisterna och att man inte egentligen vet vad kejsaren egentligen vill gör att denna återuppstående kejsare känns förvirrad, kanske till och med schizofren. 

 

Finns det något som är bra i Star Wars: Episode IX?

’Visst är det snyggt. Inte bara rent visuellt, hela berättelsen i Star Wars Episode IX är rätt snyggt ihopsatt rent berättarmässigt och så är rätt så underhållande om man kan sluta irritera sig på allt som är dumt, ologiskt och korkat. Och om man kan ta klichéerna med en klackspark. Men bra design gör inte filmen bättre. Det är fantasilöst. Vi får inte heller några spännande miljöer, platser eller nya fantasifulla karaktärer som känns fräscha.

I och för sig är det väl bra att man gjort något helt själv. George Lucas syns med sitt namn, men som vanligt har man inte tagit någon som helst hänsyn till hans idéer. Och läser man lite om hur Lucas tänkt sig så inser man nog att det kanske inte handlar om de allra bästa idéerna. Men samtidigt saknar jag en hel del av Lucas här. Säga vad man vill om Star Wars Episode I-III, något de i vilket fall hade var unika idéer och enormt mycket kreativitet. Hela den nya, tredje trilogin är till stort sett återanvänt material av original-trilogin. Samma typ av karaktärer, varelser, relationer, handling.

Även Kejsarens inne-i-berg-miljöer känns mest tråkiga. Jag skulle inte ens kalla det snyggt. Det är istället grått, enformigt, dimmigt. Det känns inte ens som Star Wars. Det känns mer som att man inspirerats av miljöer från Alien-filmerna. Men man har inte ens fått till någon episk känsla typ Sagan om Ringens Moria. Här är det bara ensligt, grått och dimmigt.

Det jag mest uppskattar med Star Wars: The Rise of Skywalker liksom i de andra filmerna är faktiskt Rey. Daisy Ridley är ett kanonval som huvudkaraktär. Hon har en alldeles särskild närvaro och passar perfekt i rollen. Manuset skapar dock ändå en rätt så blek karaktär och blekast är hon nog ändå i just denna film.

 

Slutsatser om Star Wars: Episode IX – The Rise of Skywalker 

Jag vet inte riktigt hur man ska summera Rise of Skywalker. Jag irriterade mig på det mesta, men samtidigt tror jag att den kan uppfattas som hyfsat underhållande.  Men det här är ju sista delen i sagan om Skywalker-familjen, så visst kan man gå och se den om man bara vill ha lite underhållning. Men var beredd på att filmen inte är så mycket Star Wars som man skulle ha önskat. Varken i handling, karaktärer och inte heller i de kanske vikigaste miljöerna.

 

 

Betyg:
Star Wars-känsla: 1/5
Karaktärer: 1/5
Snygga miljöer: 2/5
Underhållningsvärde: 2/5
Värde som ”film”: 2/5
Totalt betyg: 2/5

Svensk biopremiär: 18 december 2019
Längd: 2 timmar och 21 minuter lång
Tillåten från 11 år

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print