En robot i Arnold Schwarzenegger skepnad kommer från framtiden för att stöka till händelseförloppen. Och döda, döda, döda. James Cameron’s Terminator från 1984 sätter A:et i 80-tals action.

Jo, det är en bra film, faktiskt. Till skillnad från de flesta andra actionfilmer är de hyfsat oförutsägbar och berättelsen rymmer smarta vändpunkter. Samtidigt är den rakt berättad och tät, trots längden på drygt 2 timmar. Den tiden flyger förbi.

Samtidigt finns något B-igt över verket. Bilderna, ljussättningen, färgerna… Jo, smått sunkigt 80-talsaktigt är det på det där B-filmsviset som man förknippar med 80-talet. Ingen polerad yta, inga polerade skådisar. Men Linda Hamilton är bra i filmen. Fast det är ändå en typisk Hollywood-roll. En kvinna i nöd som måste beskyddas och räddas av en stark skjutglad hjälte. Say no more. Då är hennes roll mycket mer intressant i uppföljaren.

Överlag är filmen överdrivet våldsam och sånt tycker vi ju om. Men ändå stoppar inte pangandet upp det narrativa flödet. Tänk om Cameron skulle göra en Bond-film. Han fattar vad action handlar om.

Visste du förresten att filmer med dystopiskt innehåll och teknik typ robotar ibland kallas för Tech-Noir? Vet du var namnet kommer ifrån? Om inte har du inte sett Terminator särskilt noggrant, för namnet finns där, så se då om filmen och leta!

Betyg? Sånt skall man tydligen ge i svenska filmbloggar…. Så okej då, den får 3/5 eller 7/10. Nåt sånt i alla fall, typ.