Den nya Snobben-filmen, alltså Snobben – The peanuts movie gluttades intensivt med utvilade ögon under julhelgen. Det här är den första långfilmen med den filosoferande jycken på herrans många år. Den återvinner gammalt stoff på nytt och fräscht vis och överlag var det en positiv överraskning. Stilen kopierar Schultz’s egen stil, fast det är snygg, polerad digital 3D-animation som det handlar om. Och förvånansvärt platt känns det hela. Vi såg den i 2D och jag förstår inte riktigt vad det skulle tillföra att sätta på sig 3D-glasögon, för såna visningar fanns också att tillgå.
Vi har sett handlingen förut i serierna och den gamla TV-serien: Den lilla rödhåriga flickan flyttar in i huset bredvid och Lille Karl blir blixtförälskad. Men det är inte lätt att vara Lille Karl då det innebär att man är en blyg klant med så taskigt självförtroende att man per automatik lägger krokben för sig vad man än gör. Och så finns ju flygande drakar, Snobben slåss mot Den Röde Baronen och så ser man Gullan, Linus och gänget i sina vanliga roller och så vidare.
Visst, snygg polerad och dessutom riktigt välberättad är filmen. Snobben är barntillåten, men är väldigt mycket inte en barnfilm. Min fyra- nästan femåring brukar kunna sitta still och vara fokuserad, men det här blev för mycket. Det är väldigt mycket dialog och handling. Det handlar om kärlek och livsfilosofi. Det finns en del lustiga slapstick-scener och drulla-på-ändan-scener. Men annars och trots den barnsliga ytan är det mer en vuxenfilm. Man måste nog vara minst 9-10 år för att ha riktigt stor behållning av den. Men faktiskt tror jag att det är personer över 35, såna som har genomgått sina första livskriser som förstår innehållet bäst och har störst behållning av den. Kanske det är därför det var nästan ingen av tidningarnas recensenter förutom i SVD som gav den en fyra. Alla andra gav den en futtig trea. De är väl för unga eller för dumma för att förstå den antar jag.
Snobben är alltså en salig blandning av platt och inte platt, nytt och gammalt, barnsligt och vuxet. Till och med den löjligt svengelska svenska titeln avslöjar att filmen är komplex och full av motsättningar. Men vilken fin film det är trots allt, underhållande och tandvärd på mer än ett sätt. Ungen fick krupp, men för oss gamlingar var det väl värt ett biobesök.
Betyg: 4