Jag måste ha varit cirkus 10 år nånstans när jag såg The Karate Kid för första gången. Enligt minnet lekte jag med en kompis när farsan hade hyrt filmen, men av någon anledning var jag inte intresserad av den. Det var någonting med titeln tror jag. Det lät trist (Konstigt va?). Och om farsan ville att jag skulle se en film med tråkig titel så brukade den vara tråkig. Där brukade jag inte ha fel. Men vi kom in i filmen när Ralph Macchio, här Daniel, blev sparkad av skelett. Då blev den genast intressant och sen såg jag väl den i sin helhet några dagar senare eller en vecka eller så. Men när jag väl såg The Karate Kid gillade jag den.
Förmodligen ökade filmen mitt intresse för kampsport och Asien en smula, även om jag aldrig har uppfattat kampstilen tillräckligt ”smart”, och dess eviga skrikande eller ”kiai”, som tillräckligt gentlemannaaktigt för att satsa på just Karate. Självklart gillade jag fightingscenerna i filmen, men inte bara för Mr Miyagis (Pat Morita) nonchalanta överlägsenhet, utan också för att scenerna var väldigt realistiska för kampsport eller överhuvudtaget för fighting på film.
Filmen The Karate Kid handlar om Daniel som blir mobbad och slagen av en Karatevärsting. Att han börjar gilla sin nemesis flickvän gör inte det hela bättre. Men han får hjälp av en snäll, vis japan, Mr Miyagi som guidar in honom i Karatens underbara värld. Sen får han respit om han deltar i en Karatetävling med fullkontakt. Han blir helt enkelt tvungen att träna och bli bäst. Och det är ont om tid.
Filmen har överlag en rätt snygg look. Allt är 80-tal: färger, kläder och frisyrer och musiken som gick direkt in på hitlistorna. The Karate Kid har hyfsat bra handling, i stort sett en rätt smart film. Den är tajt berättat, utan onödiga longörer, välfilmad och snyggt fotat. En förvånansvärt bra film faktiskt, för att handla om Kampsport. Det kom några uppföljare, den första av dom, The Karate Kid II, som utspelades i Japan var också hyfsat intressant, om än lite väl överdriven och melodramatisk. Och sen har vi ju en remake, eller snarare omtolkning med en betydligt yngre huvudperson och Jackie Chan som mästare. En helt okej rulle den med.
Själv ger jag Karate Kid tre stenhårda Karatesparkar. (Tycker du att betyget är lågt kan du läsa andra bloggare, ex vis vad Fiffi ger)
Betyg: 3/5
Under den här terminen kommer mobbing, utanförskap och rasism stå om ett huvudtema. I ett senare inlägg kommer du att få reda på varför… 😉