2046 avsluter en epok. Filmen är den sista filmen Wong Kar-Wai skapar i Hong Kong som självständig och egensinnig “auteur” (ja, jag sätter ordet inom apostrof eftersom jag ogillar det), den sista filmen innan Hollywoods starka kommersiella intressen sätter klorna i den då fria konstnärssjälen.

Siffran 2046 är allt annat än taget ur luften. Detta är året då Storbritanniens och Kinas 50-åriga överenskommelse om “ett land två system” tar slut. Vad som händer sen med Hong Kongs politiska system och fördelar är upphöljt i dimma. Det vet ingen.

2046 är också en fri uppföljare av In the Mood for Love. Om den filmen var en postmodern rundgång representerar 2046 ett post-postmodernt vacuum. Gränserna mellan nutid, framtid och dåtid ser ut att ha suddats ut. För huvudpersonen spelad av Tony Leung Chiu Wai som repriserar sin roll som Chow Mo-wan från den nämnda filmen samt från Days of Being Wild, verkar tidsuppfattningen ha upphört. Han pendlar mellan nuet och framtiden i sin egen påhittade berättelse. De andra karaktärerna lever i uppgivenhet och frustration. Hela filmen är som en metafor eller en allegori av Hong Kongs-kinesernas frustration över den egna ovissheten om Hong Kongs framtid och utveckling. Framtiden känns suddig, hopplös, men samtidigt är det ett oskrivet blad.

2046 är nog de av Wong Kar-Wais filmer jag känner mest ambivalens inför.
Ytan, estetiken, är bländande. Det här är den mest fulländade filmen rent cinematografiskt. Varje bild är ett konstverk, utsökt uttänkt, intrikat och mycket vacker. Även om jag förstår djupet, frustrationen och ovissheten som döljer sig bakom den bländande ytan, tar ytan ändå över. Jag har svårt att intressera mig för karaktärerna i en handling som är tämligen ointressant och generisk. Jag uppskattar alla stjärnor som deltar, framförallt Gong Li, Maggie Cheung och Faye Wong. Sen har vi ju Zhang Ziyi som har en ännu större roll än de nämnda, men jag tröttnar på hennes ytliga och endimensionella spel efter en halv minut. Nej, 2046 är bra och inte bra på samma gång. Jag ser gärna på filmen och kontemplerar över bilderna och deltar i stämningarna. Men annars är det en tämligen ointressant och långdragen historia.

Men visst ställer jag höga krav, kanske rent av orimliga, eftersom det är just Wong Kar-Wai som står för filmen. Jämför man med alla mediokra dramer från Hollywood är filmen synnerligen genial och just som drama, formligen suverän. Men ändå, det är något som inte fungerar fullt ut och jag har svårt att riktigt sätta fingret på vad det är. 2046 är filmskapande på allra högsta nivå, briljans, men ändå med smolk i kanten och en yta som tar över innehållet.

Betyg? Renodlade konstverk betygsätter man inte. Men om jag hade vågat mig på ett betyg så skulle det ändå ha blivit en 4:a.