Samma berättelse, om och om igen. Varför tycker publiken att det är så fascinerande att se hur en person transformeras till en superhjälte? Producenterna vet att sånt säljer. Och man använder samma koncept, samma händelser, ja nästan kopierar scener – om och om igen.
År efter år sköljs vi över av mediokra filmer med superhjältar, oinspirerat skådespeleri, dåliga specialeffekter och missbruk av CGI. Och jösses vad de säljer! Sedan år 2000 har vi genomlidit dåliga Fantastiska Fyran, en fånig Spindelmannen-trilogi, The Green Lantern, Hulken, en medioker Thor och så mycket, mycket mer.
Okej, ett fåtal filmer, som Christopher Nolans två senaste Batman-filmer, The Dark Knight och The Dark knight Rises var både originella och välgjorda. Kick-Ass var underhållande och hade självdistans. Och Watchmen hade en förvånansvärd hög grad av konstnärliga ambitioner och visuell poesi. Men dessa och några till tillhör få undantag. Hollywood massproducerar storfilmer utan innehåll och vågen av pompösa, uppblåsta liknande superhjältefilmer ser inget slut.
Så vad härnäst? Nya Amazing Spiderman blir ju en ny trilogi, men det visste du väl redan. Mera Batman-filmer kommer du nog att få stå ut med, utan Christopher Nolans fingertoppskänsla så klart. Det ser också ut som om vi får nya versioner av Daredevil och Fantastiska Fyran. Guillermo del Toro håller på med en tredje Hellboy. För övrigt funderade Del Toro på att regissera Hulken och Wolverine. Det kanske hade blivit bättre filmer? Vad som är klart är att det blir en ny TV-serie med Hulken, och Del Toro är medproducent. Varför regissören väljer kasta bort sin talang på Hollywoodiansk mainstream-smörja har jag ingen aning om. Man of Steel blir ännu en tröttsam Superman reboot som kommer 2013. Captain America får en uppföljare med “The Winter Soldier”, Likaså med Thor, X-Men och Wolverine.
Nej, det verkar aldrig sluta. Hollywood kastar bort resurser och talanger, medan publiken tar emot filmerna med öppna armar. Hur många gånger skall vi behöva serveras samma film, om och om igen? Nåväl. Det är ett fritt val att gå på bio och se vad man vill. Snarare kanske man borde ge SF en känga för sina fega och oinspirerade importval. Tack och lov blir TV-apparaterna både större och allt billigare, så att var man med lite självrespekt kan ha sin egen biograf hemma där man får välja fritt vad man själv vill. Själv kommer jag nog att sätta mig ner och se en gammal Västern, eller möjligen en Kung Fu-klassiker, eller någon annan film med de gamla tidens superhjältar som kunde slåss utan hjälp av tramsig filmteknik och dålig CGI.
Som bonus kan du följa med “efter hoppet” så får du lite superhjältehumor i form av en ekorre:
Blir man någonsin för gammal för sagor? Jag tror och hoppas inte det.
Superhjältefilmerna är nånstans moderna vuxensagor, såna som det är okej att titta på och gilla även i avsaknad av barn-i-släptågs-alibin och även om du är ängslig för att framstå “fel” och “barnslig” bara för att du gillar leksakskommerciella filmer.
För dom flesta av oss startar dessa figurer nostalgikänslor, vi minns hur det var då, vi fascineras av hur historierna kan förändras (förbättras?) med bättre teknik och – för att tala för mig själv – det är bra häftigt att se dessa filmer med barnen, att se dom få sin alldeles egna Hulken och Spindelmannen och hur dom själva kommer att berätta för sina egna barn att Mark Ruffalo ÄR Hulken, vadå Eric Bana, Edward Norton och Lou Ferrigno.
Seriehjältar finns av många olika anledningar. Visst, filmbolag och leksakstillverkare tjänar pengar på dom men rent egoistiskt: fan vad jag mår bra av att veta att dom finns! Jag blir glad av äventyren, av effekterna och upplevelserna och jag hoppas det kommer fortsätta ploppa ut såna här filmer tills den dag jag somnar in för alltid.
Fiffi, bra att du försvarar filmerna och förklarar varför dom behövs. Jag har ingenting emot superhjältefilm och jag har inget emot bra filmer, oavsett genre. Det finns ett fåtal bra superhjältefilmer, ja. Vad jag inte förstår är att man absolut måste göra nästan exakt samma film med olika superhjältar. Man sänker kvalitetsnivån och använder sig av samma enkla trick för att få publik att gå på dom. Producenterna behandlar publiken som idioter, vilket biobesökarna inte tycks fatta. Det finns så enormt mycket talang och så mycket resurser att filmerna borde hålla högre kvalitet. Det handlar bara om val. Christopher Nolan är ett undantag som själv väljer att göra bra filmer, men de allra flesta väljer att göra mediokra. Egentligen finns det ingen som helst orsak att sänka nivån, vilket faktiskt några få filmskapare med självrespekt bevisar gång på gång.
“Vad jag inte förstår är att man absolut måste göra nästan exakt samma film med olika superhjältar. Man sänker kvalitetsnivån och använder sig av samma enkla trick för att få publik att gå på dom. Producenterna behandlar publiken som idioter, vilket biobesökarna inte tycks fatta.”
Det där funkar ju på de flesta genrer. Se en romantisk komedi och jämför med en annan så är det inte mycket skillnader.
Jag själv blir överlycklig efter varje utannonserande superhjältefilm/fantasy. Ännu en kväll med en fantasivärld att drömma sig in i. 🙂
Visst, jag kan förstå dig. Ibland är det skönt att drömma sig bort. Jag skulle dock hellre se mera fantasy än superhjältefilmer.
Håller med Fiffi och Hellan i det att likriktningen egentligen inte ligger implicit i just superhjältegenren. En superhjältefilm kan vara ett par timmar skön eskapism men det är klart, lite valuta vill man naturligtvis ha för pengarna. Samma mysterium som alla dessa evinnerliga Beck- och Mankell-filmer tänker jag — uppenbarligen finns det alltid folk nog att se filmerna för att de ska löna sig. Och ekonomin bakom superhjältefilmer torde väl vara ännu säkrare iom att du kopplar på hela merchandisecirkusen också?
Visst, vi kan jämföra med många olika genrer och filmer. Men här handlar det mera om förhållandet mellan resurser och vad man faktiskt gör. Svenska filmare och producenter är i regel korkade obegåvade och gör så gott de kan. När det gäller vissa typer av storskaliga Hollywoodproduktioner samlar man de bästa och mest begåvade personer man hittar och underpresterar medvetet för att spela på så säkra kort som möjligt. Det vittnar om en så otrolig arrogans och brist på respekt för de resurser, mänskliga och ekonomiska, som man faktiskt har. Samt vittnar det om den nedvärderande syn man har på biobesökare.
Ok, pratar vi om medvetna underprestationer förstår jag lite mer vad du är ute efter. Samtidigt har jag svårt att tänka mig att det skulle vara _så_ stor skillnad mellan Sverige och Hollywood i fråga om förnuftsgåvor. Handlar det inte snarare om att man ser filmer som enbart investeringar, vilka ska löna sig? En produkt i paritet med konservburkar. Då handlar det ju om att producera så billigt som möjligt och sälja så dyrt som möjligt. Ibland kanske det blir relativt sett billigast att hyra in ett toppteam eftersom du då kan räkna med att sälja slutprodukten betydligt dyrare.
Sofia, jag håller inte med. Tyvärr, eftersom jag själv har haft en fot inne och fortfarande har kontakt med filmbranschen kan jag bara konstatera att det är en sorglig historia. Svenska filmskapare är inte bara betydligt mera orutinerade, utan också mycket mera okunniga. Inte bara i förhållande till US, utan även till ett närliggande land som Danmark. Tyvärr har vi också en efterbliven filmpolitik som premierar okunskap före kompetens. Svensk filmindustri är ett skämt.
Jag kan förstå din ståndpunkt men då jag är lite av en nörd när det rör sig om superhjältar – kanske mer i serieform – sväljer jag glatt det mesta som dyker upp på horisonten.
Klart att man kan gnälla på filmbolagen men till syvende o sist är det vi konsumenter som köper produkten och det gäller det mesta inom media. Bolagen vill tjäna pengar därav producerar de det som efterfrågas. Då produkten är såpass dyr vågar man inte satsa på annat än säkra kort. Man vill också tjäna pengarna snabbt därav blir det en sorts kulturell riskkapatilism. Så länge vi konsumenter gladligen ser på Spiderman, Beck, köper deckare tittar på dokusåpor samt föredrar kvällstidningarnas snuttiferade nyheter tillsammans med TV4 klämkäcka program så kommer vi få det vi ber om. M.a.o vi får kanske acceptera att om vi beter oss som idioter behandlas vi som idioter.Man kan inte säga att det inte finns alternativ för det finns det.
Att man kör rebooter är egentligen inte så konstigt man vill åt ny publik och filmer äldre än 10 år ses som gamla o mossiga av en stor del av dagens unga som är de intressantaste konsumenterna för producenterna därav reboot.
Jag kan bara upprepa vad jag sagt tidigare: Man behöver inte underprestera och det finns filmskapare som bevisar gång på gång att kvalitet och originalitet säljer tio gånger bättre än sämre sämre och oinspirerade kollegor. Dessutom håller jag inte med för fem öre att man behöver reboots i betydelsen att man skulle behöva upprepa samma origin story. Det finns enormt mycket framgångsrika filmer, typ första “Indiana Jones”, där huvudkaraktären får väldigt lite bakgrund. Dessutom vet de flesta som läst superhjälte-sagor bakgrunden till många karaktären. jag skulle definitivt föredra att hoppa rakt in i en historia utan att behöva se uttjatade origin stories.