The Departed – smått ironiskt kan det tyckas att den första remaken som Martin Scorsese gjort gav honom en Oscar för bästa regissör. Uppenbarligen blev han förtjust i manuset. Han hade inte sett originalet och visste knappt om den. Materialet och grundhistorien är bra, vilket kanske också visar sig i vinsten. Scorseses film ligger långt från originalet. Jag bryr mig inte om att göra någon jämförelse mellan filmerna, The Departed och Hong Kong-originalet Infernal Affairs. Vi låter dom stå på egna ben.

Handlingen i The Departed är lika krånglig som enkel. Jo, faktiskt. En gangster blir infiltratör hos polisen samtidigt som polisen sätter in en infiltratör hos gangsterligan. Infiltratörerna spelas av Matt Damon och Leonardo Di Caprio. Den smått makabra gangsterbossen gestaltas av Jack Nicholsson och Martin Sheen gör en sympatisk polischef.

Jack Nicholsson är en hårdkokt gangster, poliserna tuffa och de två infiltratörerna dras in i ett krystat triangeldrama. Oj. Allt är vitt och svart. Första gången hade jag svårt att skilja Matt Damon och Leonardo Di Caprio åt, mest för att de är rätt lika. Vem var vem och vem skulle egentligen göra vad? Det klarnade efter jag sett filmen ett par ggr till. Det är många vändningar att hålla reda på. Men filmen är samtidigt välberättad och spännande.

Om jag gick på hjärtat och tog med remaken in beräkningarna, nja det ska jag inte göra. Vi försöker hålla jämförelserna borta. The Departed är ett bra hantverk. Filmens svagheter gäller överdrifter i princip allt: gällande skådespeleri, grov dialog, den överbearbetade handlingen. Hur det här skulle kunna vara Scorsese bästa regiinsats har jag svårt att se. Oscarjuryn har som vanligt lättare att ta till sig högbudgeterade klichéer än smala konstnärligheter. Men vad annars kan vi förvänta oss av amerikanare?

Jag försöker bedöma filmen intellektuellt och hålla känslorna på avstånd. Efter första och även andra gången jag såg filmen hade jag helt säkert gett den en fyra, trots att jag tycker mycket bättre om originalet. Men efter att ha fått lite avstånd till filmen, smält den med både mage och hjärna, inser jag att filmen faktiskt har rätt stora svagheter. Visst den är förbannat underhållande och jag rekommenderar den varmt. Men filmen är ändå bara värd en trea. Den är ”bra” och mer än godkänd. Hade Scorsese hållt igen lite och satsat på trovärdighet hade det kunnat bli ett mästerverk. Men den är som sagt ”bra”. = 3/5

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print