The Departed – smått ironiskt kan det tyckas att den första remaken som Martin Scorsese gjort gav honom en Oscar för bästa regissör. Uppenbarligen blev han förtjust i manuset. Han hade inte sett originalet och visste knappt om den. Materialet och grundhistorien är bra, vilket kanske också visar sig i vinsten. Scorseses film ligger långt från originalet. Jag bryr mig inte om att göra någon jämförelse mellan filmerna, The Departed och Hong Kong-originalet Infernal Affairs. Vi låter dom stå på egna ben.
Handlingen i The Departed är lika krånglig som enkel. Jo, faktiskt. En gangster blir infiltratör hos polisen samtidigt som polisen sätter in en infiltratör hos gangsterligan. Infiltratörerna spelas av Matt Damon och Leonardo Di Caprio. Den smått makabra gangsterbossen gestaltas av Jack Nicholsson och Martin Sheen gör en sympatisk polischef.
Jack Nicholsson är en hårdkokt gangster, poliserna tuffa och de två infiltratörerna dras in i ett krystat triangeldrama. Oj. Allt är vitt och svart. Första gången hade jag svårt att skilja Matt Damon och Leonardo Di Caprio åt, mest för att de är rätt lika. Vem var vem och vem skulle egentligen göra vad? Det klarnade efter jag sett filmen ett par ggr till. Det är många vändningar att hålla reda på. Men filmen är samtidigt välberättad och spännande.
Om jag gick på hjärtat och tog med remaken in beräkningarna, nja det ska jag inte göra. Vi försöker hålla jämförelserna borta. The Departed är ett bra hantverk. Filmens svagheter gäller överdrifter i princip allt: gällande skådespeleri, grov dialog, den överbearbetade handlingen. Hur det här skulle kunna vara Scorsese bästa regiinsats har jag svårt att se. Oscarjuryn har som vanligt lättare att ta till sig högbudgeterade klichéer än smala konstnärligheter. Men vad annars kan vi förvänta oss av amerikanare?
Jag försöker bedöma filmen intellektuellt och hålla känslorna på avstånd. Efter första och även andra gången jag såg filmen hade jag helt säkert gett den en fyra, trots att jag tycker mycket bättre om originalet. Men efter att ha fått lite avstånd till filmen, smält den med både mage och hjärna, inser jag att filmen faktiskt har rätt stora svagheter. Visst den är förbannat underhållande och jag rekommenderar den varmt. Men filmen är ändå bara värd en trea. Den är “bra” och mer än godkänd. Hade Scorsese hållt igen lite och satsat på trovärdighet hade det kunnat bli ett mästerverk. Men den är som sagt “bra”. = 3/5
Håller med dig i allt… a) originalets överlägsenhet, b) överdrifterna, speciellt Nicholsons skådespeleri (eller vad det nu var), och c) betyget en trea dvs bra och kan rekommenderas men ej mer.
Vi har ofta ungefär samma uppfattning verkar det som. Kul att du uppskattade originalet. Ska väl försöka ge mig på den så småningom.
Jag ligger ett snäpp under dig o Henke. Orginalet är ok, den här var dålig främst beroende på Nicholson. Storyn är bra t.om mkt bra men utförandet är trist tyvärr.
Du är hård. 🙂
Jag hade betydligt svårare att hålla isär de olika infiltratörerna i originalet, måste jag säga. Här blev det ju jämförelsevis en barnlek. Jag skulle nog dessutom tycka att det här var en riktigt bra film (sannolikt värd en fyra) om jag inte sett originalet. Oscarsvärdig är väl en annan sak, men ett smart manus och ett habilt genomförande kommer man rätt långt med.
Jag hade svårast för Marky Mark i The Departed, hans karaktär kändes alldeles för överdriven. Slutet blev också lite för tillrättalagt.
Sofia, jag håller originalet borta. Mest för att de är såpass olika. Visst, ett smart manus och välproducerad. Och därför får den mer än godkänt. Filmen känns helt enkelt inte äkta. Marky Mark och slutet är bra tillägg. Den störtlöjliga kärlekstriangeln är en annan. Krystat och avsiktligt är det mesta i filmen – och ja – delvis beror det på manuset.
Infernal Affairs er en av mine favorittfilmer, den er bare så overlegen når vi sammenligner den mot The Departed. Tony Leung Chiu Wai er i en klasse for seg, DiCaprio er en god skuespiller, men han er ikke i nærheten av den fantastiske og såre rolletolkningen til Tony Leung i IA. Og filmmusikken er like fantastisk. Mesterverk.
Visst är Infernal Affairs en mycket bättre film. Tony Leung bra som alltid och Eric Tsang är också en fantastisk skådis. Håller oxå med om musiken.
Går på Sofias linje här; hade man inte sett originalet hade det här varit en rak fyra från moi!
😀
Nu blir det en stabil trea, för visst är det lite lagom najsigt att se Nicholson spela bad crook over-the-top trots allt!
Ja, tyvärr kommer man väl inte ifrån originalet. Filmen hade känts fräschare om det var en originalidé. Håller med om Nicholson till viss del. Kul att se, även om han inte gör filmen en tjänst med sitt överspeleri. Men överdrifterna i filmen är ju ändå något vi faktiskt får skylla Scorsese för.