Idag, fredag 3 februari, har Peter Magnussons andra film biopremiär. Med den populära filmdebuten Sommaren med Göran och tv-favoriter som Hey Baberiba i bagaget ska det inte vara allt för svårt att locka besökare till biograferna med den nya filmen En gång i Phuket. Men recensenterna har hittills inte varit speciellt nådiga mot filmen.
Jag tänker inte heller höja filmen till några skyar, för tidigare recensenter har haft rätt. Det är inte någon bra film. Men det tyckte jag inte heller om Sommaren med Göran, och jag var aldrig något fan av Hey Baberiba. De som har den sortens humor, vilket majoriteten av svenskarna verkar ha, kommer säkert älska den här filmen. Den har alla kriterier en bra svensk film behöver. En töntig medelklasskille, två triangeldraman och massor av pinsamt kaos.
Ta filmen Sommaren med Göran, mixa med Yes Man och någon av alla Sällskapsresan-filmer och skicka dem till Thailand så har du receptet på ännu en förmodad biosuccé, bra jobbat Peter Magnusson!
Men jag ska även tillägga att filmen har en förmåga att väcka tankar. Filmen handlar om Sven som åker till Thailand för att hitta sig själv. Han är trött på sitt medelsvenssonliv, och en del funderingar kan säkert få någon annan som kört fast i medelsvenssonträsket att börja fundera på sina egna val. Sedan kanske man inte har möjlighet att bara dra iväg till Thailand hur som helst, men hey, det är trotts allt på film.
