Nicolas Cage är aktuell igen, denna gång med medeltidsskräckisen Season of the Witch. Filmen verkar inte särskilt intressant, men Nics karriär upphör ju aldrig att fascinera. Följ med på en berg-och dalbana!

I helgen hade Season of the Witch försenad premiär i USA och gick rakt in på biotoppens tredjeplats. Recensenterna har dock inte varit nådiga. Bloody Disgustings Brad Miska skriver:

While Season of the Witch might not be the worst thing I see this year, it’s apparently been riddled with its own case of the Black Plague since day one. Every inch of the movie is infected with bad decisions that spread throughout each and every frame. In fact, the movie doesn’t even look finished, which is a shocker considering how long they’ve been fiddling with it. If you enjoy being bored, dig watching Nicolas Cage (with yet another odd hairpiece) freak out on screen, and want to see a poor Sam Raimi filmmaking impersonation, Season of the Witch is for you.

Nicolas Cage måste ha en av de skumpigaste karriärerna i Hollywood. Han föddes rakt in i eliten (egentligen heter han Coppola). År 1983 gjorde den 19-årige Nicolas huvudrollen i lättsamma komedin Valley Girl, samt en mindre roll i Rumble Fish. Sedan följde ett pärlband av varierande roller genom 80-talet – allt från mainstreamsuccén Moonstruck (där han spelade mot Cher) till lågbudgetullen Vampire’s Kiss där Cage visade upp sina riktigt freakiga sidor (se bilden ovan) genom att äta kackerlackor, kräva levande fladdermöss som motspelare och försöka bli 80-talets svar på Max Schreck.

Cage inledde 90-talet med sin kanske bästa roll – den som Sailor Ripley  i Wild at Heart. Sedan följde fem halvljumma år tills Cages karriär nådde sin hittills högsta topp: han vann en Oscar för bästa manliga skådespelare för Leaving Las Vegas (1995) och drog in storkovan med The Rock, Con Air och Face/Off.

Sailor Ripley, för en gångs skull utan sin ormskinnsjacka.

På 00-talet hittade Cage en ny specialitet: dyra (och usla) actionfilmer, ofta med sf/fantasy-tema. Det är ju dyrt att ha egen ö och dinosauriesamling.

Lågvattenmärkena radade upp sig: The Wicker Man, Ghost RiderNext, Bangkok Dangerous och Knowing. Men vart tredje år eller så gjorde Cage en creddig mini-comeback – som AdaptationLord of War och The Bad Lieutenant: Port of Call – New Orleansför att visa att han fortfarande gick att räkna med som seriös skådis.

I Adaptation fick Nicolas Cage leva ut sin egen kluvna karriär.

Cage inledde 10-talet med en cred-comeback av stora mått: rollen som Big Daddy i Kick-Ass. Tjugo år efter Sailor Ripley hade han hittat ännu en roll som passade honom som handen i handsken.

En dag bestämde sig Nic för att det var dags att vara med i en bra film igen.

Men de som hoppas på att 10-talet ska gå i kvalitens tecken för Cage, hoppas nog förgäves. Åtminstone av att döma av ovan nämnda Season of the WitchThe Sorcerer’s Apprentice och att Ghost Rider: Spirit of Vengeance är under inspelning. Vi lär få åka berg- och dalbana tillsammans med Nicolas Cage även i nästa decennium.

Det här inlägget är inspirerat av Moviefones dito. Det innehåller roliga klipp och rekommenderas varmt!

Källor: Bloody Disgusting (tack för tipset, Mats!), IMDb och Moviefone.

Besök även Saras blogg Glory Box!

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print