“The nation believes that when I speak, I speak for them. Well, I can’t speak.”
Så länge prins Albert (Colin Firth) minns har han plågats av sitt handikapp. Han stammar. Under sin uppväxt får han utstå familjens hån men i det offentliga slipper han undan. Tills radion gör intåg. Plötsligt räcker det inte att stå och se kunglig ut i uniform – nu måste de kungliga tala till sina undersåtar. Och vad händer då med en prins som inte kan prata?
Berties fru Elizabeth (Helena Bonham Carter) släpar landets bästa talpedagoger till sin make men ingen kan hjälpa honom. De har nästan gett upp när de möter den excentriska australiensaren Lionel Louge (Geoffrey Rush). Är en misslyckad skådespelare rätt man för att rädda det brittiska kungahuset?
The King’s Speech är egentligen en ganska medioker film. Talpedagogen är ytterligare en sådan där “frimodig och okonventionell” lärare à la Döda Poeter som rapar ur sig s.k. livsvisdomar och får sina elever att göra “crazy” grejer för att lära sig. Jag är allergisk mot den här typen av karaktär. Geoffrey Rush gör rollen så nedtonat han kan men den är fortfarande irriterande. Dramaturgin är förutsägbar och kvinnorna existerar blott för att stötta sina karlar – eller förgöra dem. Alltför många scener bygger på att publiken ska sitta och fnissa över att det är en kunglig person som gör något lite knäppt, typ svär eller så.
Med det sagt så är det en fascinerande sann historia om prinsen som så småningom, högst motvilligt, blev kung och fick en osannolik vän i Lionel Logue. Och även om Elizabeth inte får så mycket utrymme så är relationen mellan henne och Bertie väldigt fin och rörande.
Framför allt är Colin Firth helt sanslöst bra i rollen som den blivande kung George VI. Jag har aldrig varit ett fan av honom men nu är jag omvänd. Om han inte får en Oscar för den här rollen så blir det den värsta skandalen sedan Gwyneth Paltrow knep den från Cate Blanchett 1999.
Se den för Firth. Han är fantastisk. Resten av filmen är okej. Biopremiär 4 februari.
Betyg: 3+ (av 5)
Läs mer: Här finns ett intressant samtal mellan Firth och ordföranden för The British Stammering Association.
Besök även Saras blogg Glory Box!
Verkar vara en bra film, jag är inte allergisk mot “firmodig och okonventionella” karaktärer i film men de tenderar att bli lite småjobbiga om man bygger för mycket av handlingen på dessa personer.
filmitch postade nyligen…Devil 2010 USA
Alltså, det jag vänder mig emot är den där stereotypa “fantastiska & modiga läraren” som finns i vissa filmer. Det är nästan en helt egen genre – Döda Poeter, Dangerous Minds, etc …
Men, som sagt, det är en klart sevärd film!
Sara BE postade nyligen…Kunglig Colin
Tja, den verkar ha hyfsat hög mysfaktor i allafall… 🙂
Som sagt – Colin Firth är mer än bara mysig! 🙂
Sara BE postade nyligen…Rory Gilmores lista
Låter som en samlingsrecesion, Sara! Men är man inte i USA också betydligt mer på hugget när det gäller att i alla fall i ord (om än inte i lön, har ingen aning om hur lärarlöneläget ligger) pusha lärare som världens förbättrare?
Jag tycker den här känns klart sevärd ändå, om inte annat för att få en bild (sann eller inte) av hur mycket Victoria lyckades fucka upp sin son 🙂
Haha, ja, men jag är nog fel person då jag har så svårt för den här typen av filmer … Jo, kanske det. Eller så är det hela den där amerikanska drömmen: “Du måste tro på dig själv och kämpa – då går det så bra ser du!”
Ah, men nu måste jag vara lite besserwissrig och påpeka att Victoria inte var hans mamma! 🙂
Sara BE postade nyligen…Rory Gilmores lista
@Sara: Attans, läste din text lite slarvigt och missade att detta var den Bertie som blev Georg och inte Edward :no:
Borde kabske ha tagit det på kläderna i fotografierna, men så kan det vara ibland…
Sofia postade nyligen…Jingle All the Way 1996