Dracula Has Risen From the Grave (“Draculas Vålnad” 1968, IMDB) är en av de mest klassiska Dracula-filmerna med Christopher Lee i en av sina mest minnesvärda roller.  Christopher Lee (IMDB) etablerade sig snabbt som Dracula med stort D och har gestaltat den blodsugande greven i ett tiotal filmer. Det här är definitivt en av de bästa. ”I Draculas klor” (1958) brukar rankas som nummer 1 och är den film som kommer närmast ursprungsromanen. Men den har jag själv nästan inget minne av, så den får jag återkomma till senare om tillfälle ges.

I Dracula Has Risen From the Grave återuppstår Greve Dracula, vilket ju är passande en gengångare, och söker hämnd på en viss “Monsignor” Müller som utförde exorcistriter på Draculas slott och spärrade av det med ett stort kors. Dracula hämnas genom att försöka göra denne Monsignors älskade brorsdotter till sin brud.

Filmen Dracula Has Risen From the Grave är överlag tät och välberättad med en mer intressant plot än i många andra liknande vampyrfilmer.  Karaktärerna är inte alls ytliga eller enkla. Inte heller är det vackra porträtt av kyrkans män som gestaltas. Monsignor Muller verkar tämligen stel och osympatisk. Sedan finns en präst som är så viljesvag att han till och med går Draculas ärenden.

Det finns hela tiden en spänning mellan de olika karaktärerna och relationerna är inte direkt okomplicerade. Detta, tillsammans med de rätt negativa karaktärsporträtten, gör Dracula Has Risen From the Grave till en ovanligt mångbottnad och intressant Dracula-film.

Tonen är genomgående svart, från början till slut. Och Christopher Lees gestaltning av greven är njutbar: Lees Dracula är oavbrutet ond, ilsken och mästrande. Lees ögon är oavbrutet intensiva och stirrande. När filmen hade premiär brast kvinnor ut i skrämda skri vid enbart anblicken av Christopher Lee. Om blickar kunde döda…