Berättelsen:

Överkomplicerad och otydlig. Lucas har själv sagt i intervjuer att han kanske försökt stoppa in för mycket handling.

 

Logik:

Logik är något som Episode One saknar. Skulle inte Anakin vara särskilt begåvad i “kraften”? Varför väljer då Lucas att låta den unge Anakin lyckas skjuta sönder en hel rymdstation och besegra The Trade Federation genom ren tur? Detta hade väl varit ett ypperlgt tillfälle att visa den unge Jedi-begåvningens kraft? Men lucas ska naturligtvis skoja sönder det hela.
 

“Tells”:

I filmen låter George Lucas använda karaktärer som presenteras senare i filmerna. Jag förstår inte vad Jabba har där att göra och inte heller sandfolket. När de senare dök upp i den första filmen, eller förlåt, den fjärde delen av Star Wars-sagan, var det i en rätt suggestiv scen där Skywalker blev överraskad. Lucas lägger krokben för sig själv och minskar betydelsen av vissa saker. I vilken ordning är det egentligen tänkta att man skall se filmerna?
 

Förändringar i förhållande till originalet:

Visst, det är väl ok att förnya sig. Men varför i all världen hittar man på något som mitroklorider (eller vad det nu hette)? Och varför försvinner inte längre Jedi-krigarnas kroppar när dom dör?
 

Skådespeleriet:

platt och fullkomligt oinspirerat. Skådespelarna inte bara kämpar med omöjliga repliker, de spelar dessutom ofta mot luft. Kontrasterna i spel mot de överdrivna “tecknade” karaktärernas överspel är enorm.
 

CGI-karaktärerna:

Kontrasterna mellan de hysteriska animerade karaktärerna och skådespelarna är på tok för stor. CGI-varelserna liknar mest som om dom kom från Mupparna och Sesam Street. Och så beter sig hela högen som om de var påtända, i stil med sån där nyare Walt Disney-TV som man inte se fem minuter utan att få ont i huvudet av.
 

Jar Jar Binks:

Filmhistoriens mest irriterande sidekick. Say no more.
 
—————–
Du kan säkert komma på fler saker att spy galla över. Ordet är fritt…

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print