Hedwig-1000

Okej, då har jag gett mig på Hedwig and the Angry Inch. Jag blev nämligen utmanad av Jessica som driver The Velvet Café. Filmspanarutmaningen verkar ha blivit en årlig återkommande grej där man alltså ger någon en film att titta på, gärna någon film som försöker utmana människans smak. Själv utmanade jag Jojjenito med den – i eget tycke – helt fantastiska kinesiska filmen Att Leva (Huo zhe). 

Filmen Hedwig and the Angry Inch är en musikal/musikfilm med inslag av dramadokumentär/mokumentär. Det är ursprungligen en tysk musikal som sattes upp 1998 för första gången och blev film 2001. Fimen har ett starkt queer-tema med transsexualitet och identitetslöshet. Hansel Schmidt som är lite av pojkflicka är fast i Östberlin  men blir kär i en amerikansk soldat, Luther Robinson. Han vill ge sig av och gifta sig, men då måste man vara ”man och kvinna”…. Egentligen tycker jag att man ska se den här filmen utan att läsa för mycket om handlingen. Den är inte helt lätt att få grepp om under första delen av filmen, själv tycker jag att det är en styrka.

Efter det att jag sett färdigt filmen läste jag en del betyg och recensioner där en del tycker att filmen Hedwig and the Angry Inch är långsam och svag

under första hälften, men tar sig upp under andra delen. Det var ett genomgående tema genom de recensioner jag läste. Men jag håller inte med. Jag gillar berättarstilen, bilderna, dialogen, tempot. I stort sett det mesta.

Sen är det ju så att jag är helt och hållet urless på mainstremfilm, oavsett pm det är svensk sådan eller Hollywood. Det är ju därför som jag hellre ser asiatiska eller mellaneuropeiska filmer än det som går på bio. Så i det avseendet passade den Hedwig and the Angry Inch mig mycket bra eftersom jag uppskattar det lite annorlunda, udda.

Det finns dessutom en enormt stark känsla som nästan slår rakt igenom duken/TVn/skärmen eller vad det nu är du tittar på. Filmen osar av frustration, ilska, längtan – you name it. Det är otroligt starkt helt enkelt. Den är nästan lite för påträngande. Det finns en viss ”råhet”, eller något oslipat, i bilderna. Miljöerna känns ofta lite smutsiga med sådana färger. Kameraarbetet känns avslappnat, dokumentärt. Filmarbetet känns överlag avslappnat, lite slappt. Men allt är nog mycket uttänkt. Man vill inte ha någon fin fernissa. Hedwig and the Angry Inch  är rå och rockig, rakt igenom.  Och jag njöt av varje minut.

Betyg: 4/5

Läs de andra spänande utmaningarna!:

filmspanarna_kvadrat

Jojjenito Som jag utmanade
The Velvet Café
Absurd cinema
Fiffis filmtajm
Filmitch
Filmmedia
Fripps filmrevyer
Flmr
Joel Burman
The Nerd Bird
Har du inte sett den (blog)
Har du inte sett den (podcast)
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print