Nu har flera internationella tidningar uppmärksammat att Bechdeltestet får stöd av Svenska Filminstitutet. I The Guardian uppmärksammas Svensk films feminist-hysteriska jakt på jämlikhet och även att somliga faktiskt tycker att den har gått för långt. Men tidningen tar även upp amerikanska förhållanden och jag känner av en subtil underton som säger att man kanske borde ge en liten känga åt Hollywood:
Of the top 100 US films in 2011, women accounted for 33% of all characters and only 11% of the protagonists, according to a study by the San Diego-based Centre for the Study of Women in Television and Film.
Another study, by the Annenberg Public Policy Centre at the University of Pennsylvania, showed that the ratio of male to female characters in movies has remained at about two to one for at least six decades. That study, which examined 855 top box-office films from 1950-2006, showed female characters were twice as likely to be seen in explicit sexual scenes as males, while male characters were more likely to be seen as violent.
Vad är då Dechdeltestet? För att få “godkänt” måste filmen:
Bechdeltestet har alltså börjat fungera som en “A-märkning” av filmer. Men på den länkade sajtens egen sida sägs:
Vad är syftet med att A-märka film?
Att medvetandegöra, synliggöra och uppmuntra till att öka kvinnors representation i film.Viktigt! A-märkt film värderar INTE om filmen är bra/dålig, jämställd eller inte – utan är en liten upplysning om att ”i den här filmen så finns det visst två kvinnor med namn, som pratar med varandra om någonting annat än män”.
Nu förstår jag i och för sig inte varför det är viktigt eller varför så speciellt om att ”i den här filmen så finns det visst två kvinnor med namn, som pratar med varandra om någonting annat än män”. Varför ska man A-märka en film om det inte har någonting att göra med filmens kvalitet eller med någonting annat att göra? Jag kan bara upprepa min kommentar när Fiffi skrev om trenden: ”’En alldeles särskild dag’ kan inte blir A-märkt”.
Det måste finna bättre sätt att uppmärksamma kvinnor i filmer, inte bara på grund av att de kanske talar om smink, hundar eller bebisar. Har kvinnorna en avgörande eller meningsfull betydelse för handlingen? Agerar de självständigt, utan hjälp av någon man?
Eller om man ska summera det hela: Är inte både den internationella uppmärksamheten och den svenska mediahysterin om Bechdeltestet i själva verket bara en liten storm i ett vattenglas?
Storm eller inte så upplever vi för första gången någonsin ett genuint medialt intresse för kvinnofrågan i filmsammanhang. Positivt eller negativt angående A-märkning och Bechdeltest spelar kanske ingen roll, bara det att det skrivs/pratas/funderas tror jag är bra och ett stort steg i rätt riktning att folk ändå blir medvetna om snedfördelningen, tänker på den och kanske i förlängningen – om man har en chans – ändrar på den. Hela kampanjen är otroligt smart genomförd.
Visst har du en stor poäng. Om kampanjen når internationell press så är den otroligt smart oavsett vad man tycker om själva testets kvalitet.
Kanske storm i ett vattenglas om man ska se till Bechdeltestet som sådant, men en lite större sådan om man ska se till den ojämna fördelning som testet är tänkt att sätta fingret på.
Jag kan hålla med om att det absolut måste finnas bättre sätt att sätta ljus på frågan, men hittills har ju inget gjorts eller det som gjorts har inte ens fått hälften så mycket uppmärksamhet som A-märkningen. I nuläget är jag böjd att känna att “all reklam är bra reklam”…
Sofia postade nyligen…Basil (1998)
I det här fallet har du nog rätt angående reklamen. Uppmärksamhet är uppmärksamhet.
Men frågan för mig är om frågan är värd uppmärksamhet. Att kvinnorna är i skymundan är inte en “filmfråga” utan en fråga om tendenser i Hollywoodfilm. Snarare borde väl SFI lägga press på SF att köpa in mera kvalitetsfilm från exempelvis Frankrike, Sydamerika och Östasien?
Men är det bara i Hollywwodfilm som snedfördelningen finns?
Sofia postade nyligen…Mig äger ingen (2013)
Titta bara på Ingmar Bergmans filmer eller filmer från gamla klassiska franska regissörer så ser du att kvinnorna har en helt annan status. I mina ögon har kvinnorna en rätt jämlik status i många filmländer, i allt från europeisk film till sydamerikansk och Östasiatisk. Om man jämför action och mainstreamfilm från exempelvis Östasien ser man att det finns väldigt många kvinnliga protagonister och att det samtidigt i regel inte finns ett uns av sexualisering av karaktärerna. Ja, det här är i regel ett mainstreamfilmfenomen, främst i Hollywoodfilm och i vissa europeiska mainstreamkategorier. Männen dominerar väl generellt i filmkulturen, men den totala dominansen med den sexualiserade offerkaraktären och den minimaliserade birollen är inte globalt fenomen. Samtidigt finns det nyare tendenser i västerländsk mainstreamfilm med bl.a. starka kvinnliga hjältar. Dessa tendenser är direkt influerade av andra ickevästerländsk populärkultur.