När en film som Uncut Gems (2019) kommer på tal, så får det mig att fundera på hur vårt förhållande till film har förändrats över tid. Under tidigare decennier, kanske ända fram till 70-talet, räckte det ofta med att en film bara var en film för att fånga publikens intresse. Men nu krävs det mer. Uncut Gems är en film som går rätt in i nervsystemet och väcker en intensiv och ofta obekväm upplevelse hos tittaren. Fast jag känner även att det finns delar som skulle kunna stramas åt. Vissa av filmens mer utdragna och kaotiska stunder kan kännas som ren stress, så ibland vill jag hoppa direkt till de viktigaste händelserna. Ge mig den kritiska konflikten direkt utan omvägar. Tack!
En modern thriller som sticker ut
Uncut Gems är en av de moderna filmerna som gör ett stort intryck, med en plats högt upp på olika listor över de bästa filmerna från 2010-talet. Filmen utspelar sig till stor del i en begränsad miljö – här rör vi oss genom juveleraraffärer, spelhålor och trånga bakgator i New Yorks diamantdistrikt. Adam Sandler, som spelar den hetlevrade och riskvillige Howard Ratner, ger sitt livs prestation i en roll som är lika övertygande som den är stressframkallande (skojar inte, han ÄR bra i den här filmen). Sandlers Howard är en man som gör det ena dåliga valet efter det andra, och när vi som tittare får se honom närma sig en katastrof är det som att se ett tågspår utan bromsar.
Fulländat kaos
Bröderna Safdie lyckas skapa en tät atmosfär där varje scen bär på en nervpirrande osäkerhet. Kameran håller sig nära Howard, följer hans varje rörelse och gör att vi känner oss inträngda i hans trånga, stressfyllda värld. Ljudet är konstant överlappande, med höga röster, telefonsamtal och musik som håller spänningen vid liv, vilket gör att man som publik aldrig riktigt kan slappna av. Safdies sätt att filma kaos är både beundransvärt och utmattande – det är som att befinna sig i centrum av en storm där man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända härnäst.
En oväntad Adam Sandler
Sandler bär upp Uncut Gems med en prestation som många inte hade förväntat sig. Den komiska skådespelaren som är mest känd för lättsamma roller i filmer som Happy Gilmore och The Waterboy visar här en mörkare, mer komplex sida av sig själv. Hans Howard är en karaktär som man både föraktar och sympatiserar med på samma gång, och det är ingen liten bedrift att få publiken att känna empati för en man som ständigt gräver sin egen grav.
Trots en del små brister – vissa scener hade faktiskt kunnat kortas ned och tempot hållas jämnare – är Uncut Gems en imponerande bedrift inom modern film. Det är inte en lätt film att se, men den är typ oförglömlig. Safdies regi är snudd på mästerlig och Sandlers prestation är förmodligen den starkaste i hans karriär. Det här är en film som kommer att tala till både kritiker och publik under lång tid framöver, även om den är så långt ifrån en lättsam Hollywood-blockbuster som det bara går.
Hollywood har en tendens att producera säkra kort och återvinna redan använda koncept, men filmer som Uncut Gems påminner oss om att det fortfarande finns plats för djärva och originella berättelser – berättelser som tar oss till nya, obekväma platser och förhoppningsvis även får oss att se på världen med andra ögon.