Innaritus Biutiful är en tung film minsann, inget snack om saken. Det är sällan jag har haft så stor lust att skriva om en film, men samtidigt varit så fattig på ord. Jag vet verkligen inte hur man ska skriva om en sån här film. Men jag kan ge dig en hint: Biutiful är ett vardagsdrama om folk som lever i underläge och kämpar i en tuff och rättslös miljö. Det handlar om en man som kämpar utan hopp om att överleva, en man som dessutom har två barn. Och barnen har en mamma som är oförmögen att klara sig själv och ännu mindre sina egna barn.
Låter det tufft? Miljön är skitig, rörig och det finns ingen människa i den mexikanske mästerregissören Alejandro Gonzalez Innaritus film som är direkt bra. Biutiful börjar rätt långsamt, men händelserna gör att man snart sitter fast i filmen. Man vill verkligen veta hur det går för Uxbal, en roll som Javier Bardem vann bästa huvudroll för i Cannes.
Mer än så behöver du inte veta. Ge dig in i filmen förutsättningslöst. Det är så jag brukar titta på filmer. Jag försöker läsa så lite om dom som möjligt, iallafall om jag misstänker att en film kan vara riktigt bra, som Biutiful. Och läs absolut inte recensionerna som ligger ute. Flera tidningar som SVD, Expressen och x antal lokala dagsblaskor har publicerat Gunnar Rehlins text för TT. Det är förvisso kul att läsa Javier Bardems kommentarer om hur tung han själv upplevde filmen:
Han säger att det var rollen som Uxbal som fick honom att tacka ja till att spela mot Julia Roberts i den ytterligt romantiska ‘Lyckan, kärleken och meningen med livet’: “Jag kände att jag behövde något som var helt annorlunda.”
Men Rehlins text innehåller samtidigt två allvarliga fel, såpass allvarliga att man undrar om han helt enkelt snabbspolat filmen. Kanske var den alldeles för svart och tung för att orka med? Om du ändå vill ha en andra åsikt, så kan du läsa Ronny Svenssons sansade recension. Men jag skulle hellre säga att inte bry dig om att läsa beskrivningar av filmen, de gör dig ingen nytta: Biutiful skall upplevas. Alejandro Gonzalez Innaritu har gjort Älskade hundar (“Amores Perros”), 21 Gram och Babel. Det här är möjligen hans mest enkla och raka film. Men också den mest kompromisslösa. Det här är stort filmskapande av klassiskt slag. Såna filmer görs inte längre i Hollywood.
Gör dig själv en tjänst: Se Biutiful och upplev nåt stort. Betyget blir självfallet en femma, en mycket mörk sådan, men ändå en solklar femma.
/David R-L
Jag såg filmen på en förhandsvisning tillsammans med Filmmedias skribent Sara. Nu väntar jag på hennes kommentar. Kanske genom en egen recension på egna bloggen “Glory Box”? *wink* 😉
Haha, ja, det är nog inte helt omöjligt det! 😉
Sara BE postade nyligen…Source Code
Bra! 🙂
Oj! Det låter riktigt, riktigt bra. Jag tycker mycket om Innatirus tidigare filmer.
Rasmus (RJ:s filmblogg) postade nyligen…Jakten på lycka 2006
Kul att du tycker om Innaritus filmer. Då har du nåt att se fram emot. :nod:
Själv tyckte jag bäst om “Älskade Hundar”. Men jag måste nästan se om den efter att ha sett “Biutiful”. Har svårt att jämföra dom…
Jag blir lite sugen på att se den här framför allt för att du beskriver den som hans rakaste och enklaste film. Jag tycker han i många fall krånglat till det för sig. Gillade ex. verkligen inte 21 gram.
Håller faktiskt med dig. Jag tyckte att “Älskade Hundar” var smart berättad. Men jag kommer inte ihåg mycket av “21 Gram”, trots att jag sett den 2 ggr, kanske t.o.m. 3. Penn var förstås mycket bra i filmen, no doubt about that. Men Javiers utstrålning slår Penns med hästlängder. 😎
Ja nu blev man ju ännu mer sugen på den här.
Gillar samtliga av Innaritus filmer, inte minst 21 Gram – som ju var helt fantastiskt! Skärp er. 🙂
Ja, ja. 21 gram var VÄLDIGT bra. Men inte på samma nivå som de andra två.
Innatirus filmer har jag gillat men har faktiskt inte sett Babel än. Älskade hundar är en höjadare. Ovanstående film har jag väntat på sen jag hörde om den.
Oj, vilken nyfikenhet den här texten väckte. Framförallt som jag än så länge bara sett Babel (*skäms*).
Sofia postade nyligen…La Culpa 2006
Kul! 🙂
Problemet med både Amores Perros och Babel tyckte jag var att karaktärerna alla kändes väldigt stereotypa. Det blir väl ofta så med den typen av berättande, regissören hinner inte riktigt fördjupa sig i de olika personligheterna, och då tar man enkla vägen ut och använder enkla mallar för dem…
Gustav B postade nyligen…Take a Bow!
“Stereotypa karaktärer” slipper du här i Biutiful! 😎
Babel sköt sig rakt in i mitt hjärta (floskigt, men så var det) och var en väldigt stark upplevelse när jag såg den första gången. Sen såg jag den en gång till och då var den nästan ännu starkare. Har av någon outgrundlig anledning inte sett resten av hans filmer, men den här (som jag inte uppmärksammat förrän denna recension) verkar minst sagt susperintressant. Så tack för tipset! 🙂
Pladd postade nyligen…The English Pa… Nej Inte idag
Kul att kunna hjälpa till! :nod: Jag kan ju ärligt säga att den höll på att gå mig förbi också. Jag hade inte sett något material, varken bilder eller trailers, förrän den dök upp helt plötsligt. Såna här filmer får helt enkelt inte samma stöd som amerikanska mainstreamfilmer. 🙁
Nu har Sara skrivit inlägg om Biutiful, betygsatt och kommenterat filmen. Mycket intressant, läs! 😎
http://0glorybox0.blogspot.com/2010/11/biutiful.html