Innaritus Biutiful är en tung film minsann, inget snack om saken. Det är sällan jag har haft så stor lust att skriva om en film, men samtidigt varit så fattig på ord. Jag vet verkligen inte hur man ska skriva om en sån här film. Men jag kan ge dig en hint: Biutiful är ett vardagsdrama om folk som lever i underläge och kämpar i en tuff och rättslös miljö. Det handlar om en man som kämpar utan hopp om att överleva, en man som dessutom har två barn. Och barnen har en mamma som är oförmögen att klara sig själv och ännu mindre sina egna barn.

Låter det tufft? Miljön är skitig, rörig och det finns ingen människa i den mexikanske mästerregissören Alejandro Gonzalez Innaritus film som är direkt bra. Biutiful börjar rätt långsamt, men händelserna gör att man snart sitter fast i filmen. Man vill verkligen veta hur det går för Uxbal, en roll som Javier Bardem vann bästa huvudroll för i Cannes.

Mer än så behöver du inte veta. Ge dig in i filmen förutsättningslöst. Det är så jag brukar titta på filmer. Jag försöker läsa så lite om dom som möjligt, iallafall om jag misstänker att en film kan vara riktigt bra, som Biutiful. Och läs absolut inte recensionerna som ligger ute. Flera tidningar som SVD, Expressen och x antal lokala dagsblaskor har publicerat Gunnar Rehlins text för TT. Det är förvisso kul att läsa Javier Bardems kommentarer om hur tung han själv upplevde filmen:

Han säger att det var rollen som Uxbal som fick honom att tacka ja till att spela mot Julia Roberts i den ytterligt romantiska ’Lyckan, kärleken och meningen med livet’: ”Jag kände att jag behövde något som var helt annorlunda.”

Men Rehlins text innehåller samtidigt två allvarliga fel, såpass allvarliga att man undrar om han helt enkelt snabbspolat filmen. Kanske var den alldeles för svart och tung för att orka med? Om du ändå vill ha en andra åsikt, så kan du läsa Ronny Svenssons sansade recension. Men jag skulle hellre säga att inte bry dig om att läsa beskrivningar av filmen, de gör dig ingen nytta: Biutiful skall upplevas. Alejandro Gonzalez Innaritu har gjort Älskade hundar (”Amores Perros”), 21 Gram och Babel. Det här är möjligen hans mest enkla och raka film. Men också den mest kompromisslösa. Det här är stort filmskapande av klassiskt slag. Såna filmer görs inte längre i Hollywood.

Gör dig själv en tjänst: Se Biutiful och upplev nåt stort. Betyget blir självfallet en femma, en mycket mörk sådan, men ändå en solklar femma.

/David R-L

Biutiful på IMDB

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print