Jag är väl inte den som direkt moraliserar över Hollywood som remake-fabrik. Men visst kan man sätta ett visst frågetecken framför den amerikanska fantasilösheten när det gäller filmskapande. Hollywood har pengarna, men få genuina idéer.

Jag vet att många tycker att nyinspelningen/remaken av Låt den rätte komma in är fullkomligt onödig. Det är i regel så det brukar skrivas. Men just därför är det intressant att läsa vad en försvarare av nyinspelningen har att säga. Movieline’s Stephanie Zacharek. Hon erkänner visserligen att hon inte är den största beundraren av filmen. Hon skriver: ”[Matt ]Reeves’ Let Me In is a pleasant surprise, a remake that takes the raw goods of the original and retools them in a way that’s both respectful and revitalizing.” I filmen förläggs berättelsen till New Mexico, 1983. Man försöker alltså inte göra någon karbonkopia, utan snarare göra en egen tolkning.

Du kan själv läsa Stephanies resonemang i länken till Movieline ovan och se om du tycker att det håller. Hennes avrundande ord är isllafall intressanta: ”like a piece of great music, a strong movie can withstand multiple interpretations. And sometimes you even hear notes that you might not have caught the first time.”

Nyinspelningar av filmer brukar dock inte ha samma konstnärliga kvalitet som originalverken. Och det är väl egentligen här som skon klämmer?

Nå, är du taggad inför Matt Reeves amerikaniserade version?

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print