Ja, då har man äntligen sett lite av Millenium. Inte på bio, på TV. När man ägnar det mesta av få timmar fritid med att plöja igenom filmer från Östasien är det ibland svårt att att ta sig till biograferna. Ångrar jag då att jag inte gick och såg Män som hatar kvinnor på bio?
Det är ju inte ovanligt i Sverige att man filmar för TV och Film samtidigt. Ingmar Bergman gjorde så med Fanny och Alexander. Det kan ju i och för sig bli olika lyckat. Män som hatar kvinnor sänds nu på SVT ganska exakt ett år efter det att den gick upp på biograferna.
Jag är något kluven till spektaklet. Det är ett mycket bra tempo och oftast filmiskt berättat till skillnad från 95% av all svensk film som i regel drivs av dialogen. Sven-Bertil Taube är som alltid lysande, här kanske mer lysande än någonsin. Överlag förvånansvärt bra skådespeleri. Baggevinnaren Noomi är cool och väldigt bra, men kanske inte så imponerande som jag hoppats. “Slappna av bröskorgen,” skulle jag ha velat säga henne. Hennes röst var spänd och entonig. Men ändå, kanske också tack vare regin och bilderna, som tilläts vila, hade hon en stark närvaro och gjorde bra ifrån sig.
Bildmässigt sett var det något av en besvikelse. Artificiellt ljus präglade de flesta scenerna. En del onödigt mörka rum fick mig att ana ett visst mått av Beck-komplex. Nej, det funkade inte så bra alltid, även om det färgmässigt sett ofta var rätt vackert ljussatt. Järvare bildkomposition hade gått de starka färgerna hand i hand.
Det som förvånar mig är överdrifter och icke särskilt trovärdiga karaktärer. Scenerna med den nya “övervakaren” är näst intill skrattretande dåliga. På gränsen till kalkon. Men inte heller håller logiken riktigt. Hur man kan få av någon ett par byxor efter man bundit fast benen på henne måste vara något av ett konststycke. Och hur Lisbeth därefter blev uppbunden och tog sig från sin förövare är en annan gåta.
Visst, ett av de bästa försöken till svensk thriller på mycket länge, men det räcker inte ända fram. Män som hatar kvinnor snubblar på målsnöret, eller strax före. Och hur Milleniumtrilogin lyckats bli en så stor exportsuccé är för mig faktiskt en gåta. Det skulle vara intressant att läsa mer om vad fölk i andra länder har att säga. Män som hatar kvinnor är så länge en trevlig och välgjord bagatell. Jag bänkar mig till nästa avsnitt…
David
/FilmMedia Filmblogg
Har undvikit svensk film i flera år och tänker absolut inte se dessa. Trailers man sett är ju pinsamt dåliga. Usch för Mikael Nyqvist dessutom. Som att det inte finns några andra skådespelare i Sverige.
( Bröstkorgen heter det väl? 😛 )
Millenium är intressant på många sätt. Inte världsklass, men har en del kvalitéer som brukar saknas i svensk film.
Finns tyvärr inte många här som håller Nyqvists klass.
Tack