Actors studio är en av mina absoluta TV-favoriter. Så har det varit i ungefär femton år. Jo, så gammalt är faktiskt programmet. Kanske inte riktigt exakt 15, men snudd nära på måste det vara.

Stina Dabrowski har tydligen någon form av live-version av någonting som de kallar ”Actors Studio”. Jo, jag har läst om det förrut, men inte engagerat mig i det. Men nu talas det om en TV-version och jag rynkar på ögonbrynet.

Det är ju i princip en fantastiskt bra idé, så varför är jag då skeptisk till Stina som programledare för en show som Actors Studio?

Innan man lärt sig att James Lipton faktiskt har en rejäl portion uppfriskande humor som döljer sig bakom det smått orörliga stenansiktet kan man visst till en början tycka att det är en märklig torrboll som bleknar i samvaro med många färgstarka kändisar. 

Men förutom en förkärlek till tatueringar (som han inte får göra för sin fru) och musikalmani, representerar Lipton en yrkesman som är verksam i samma kretsar som de han intervjuar. Kunnig, lärd och vet vad han talar om. 

I motsats till Liptons blygsamma kunnighet och är Stina en extrovert pratmakerska, en journalist och inte skådespelerska. En mycket duktig journalist måste man säga, bra på att skapa rubriker och sälja både sig själv och andra. Men den här gången tror jag inte att hon har hamnat i rätt sammanhang.

Hon säger: ”det ska bli härligt att göra långa, djupa intervjuer med tid att verkligen lära känna en filmpersonlighet. Jag har sett James Liptons ”Inside the Actors studio” och det är befriande att se stjärnor som Al Pacino, Julia Roberts och Johnny Depp berätta uppriktigt och ödmjukt om sina karriärer, framgångar och tillkortakommanden.” (Pressmedd. genom DN)

Uppriktig och ödmjuk? Det är något Lipton står för, men knappast Stina. Om det är något jag har svårt för i mediesammanhang är det exakt det effektsökeri som Stina representerar. 

Jag känner själv en person som var med i Stinas allra första program och har sett inslaget. Denna person hade nämligen en livs levande krokodil som husdjur vid den tiden. Han berättade för mig med inlevelse hur de förvrängde alla fakta för att inslaget skulle bli spektakulärt och underhållande. Han var minst sagt inte nöjd. ”Han var inte alls sex meter lång som som påstår i inslaget. Han var ju inte ens två meter lång”

Men detta är bara ett exempel. Stina har varit i hetluften många gånger. Jag kommer också ihåg en rad intervjuer med kändisar som har varit minst sagt, tja, påträngande. Jag kan därför helt enkelt inte se Stina få skådespelare att berätta ”uppriktigt och ödmjukt om sina karriärer, framgångar och tillkortakommanden.” 

Actors Studio, originalet alltså, var skapat som sessioner för film- och teaterelever. Skådespelarna och regissörerna var inbjudna som lärare och föreläsare. Och detta utvecklades som ett program av film- och teaterälskare för film- och teaterälskare.

Programmet handlade om en skådespelares karriär, om skådespelarkonsten och om kärleken till film och teatern.

Inget av detta representeras av den person som är påtänkta att leda en svensk version av programmet. Varför inte sätta en trevlig skådespelerska eller en kunnig filmvetare i programledarrollen? Uppriktigt sagt känns det nästan respektlöst att ge namnet Actors Studio åt ett program som inte har en programledare med en bakgrund inom film eller skådespeleri. 

David
/FilmMedia – Filmblogg

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print