Lasse Hallström har sagt att han länge har velat utforska sina mörkare sidor, men att det är svårt att få göra en thriller i Hollywood eftersom han är så starkt förknippad med en viss typ av film. Men hemma i Sverige fick han tillfälle med Hypnotisören, som är en filmatisering av Lars Keplers succéroman.

Hypnotisören (Läs mer på IMDBs sida) handlar om en familj där alla medlemmarna blir mördade, utom en pojke som överlever. Men han är skadad och förblir medvetslös på sjukhuset. En hypnotisör ställer upp halvhjärtat och närmast motvilligt. Och han inser snabbt att han gett sig in i ett spel som han inte behärskar fullt ut.

Det är överlag en mycket bra film och det syns lång väg att Lasse Hallström har rutin och erfarenhet. Trots sina två timmar är filmen tät och stringent. Hallström är känd för att vara en lysande personinstruktör och lyfta fram det bästa ur sina skådespelare.

Bitvis lysande skådespeleri

Mikael Persbrandt i titelrollen som just hypnotisör har aldrig varit så bra. Trots att han fortfarande är den tuffa, hårda Persbrandt som man alltid känner igen, så spelar han sig själv ändå bättre än någonsin. Visst hade jag önskat att Hallström hade velat göra något annat av honom eller kanske förmått honom att plocka fram ytterligare några sidor hos sig själv. Samtidigt kan jag se det som smart, både för skådespelaren själv och för filmen i ett internationellt  perspektivt, ur rent marknadsföringssyfte, att skådespelaren Mikael Persbrandt håller hårt i sitt varumärke som är han själv.

Lena Olin briljerar ännu värre. Bland Hypnotisörens alla skådisar  är hon i en klass helt för sig själv och spelar ut nästan samtlliga, förutom kanske hennes motpartner Persbrandt som räddas av deras fina samspel. Hon är hustrun som inte vet om hon kan lita på sin make. Men hennes tillit kommer att vara avgörande för händelseförloppet. Tobias Zilliacus är rikskriminalaren Jonna Linna. Han är också bra, liksom många andra i biroller.

Mitt och andras omdöme om filmen

Jag tyckte om det mesta i filmen. Andra är mera kritiska. AB säger att filmen är ologisk. Jag bryr mig inte och jag överanalyserar inte. Jag bryr mig inte heller om att delar av boken inte finns med, som andra recensenter klagar över. ”Istället för psykodrama har ”Hypnotisören” blivit pusseldeckare. Tyvärr.” säger SVD. Jag tycker att den är både och. Men jag har inte läst boken och jag bryr mig inte heller det minsta om hur den är. Jag tycker alltid att det är lika orätt och dumt att bedöma en film efter en bok.

Överlag är det en mycket bra film. Kanske är Hypnotisören den bästa svenska thrillern efter Widerbergs Mannen på taket. Men det förvånar inte. Mitt betyg blir en stark fyra. Minst.

Oavsett vad andra kritiker säger borde vi alla vara tacksamma att Hallström återvänder till Sverige. Svensk film behöver fler regissörer av Hallströms klass. Förhoppningsvis handlar inte Hypnotisören bara om ett enstaka gästspel.

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print