Shinji Imaoka & Sawa Masaki (bild från Tribeca Film Festival)
Filmmedia har intervjuat Shinji Imaoka Under Stockholms Filmfestival. Vi har redan skrivit om Underwater Love (Onna no Kappa, 2011) filmen av samma regissör som visades under festivalen: Läs om Underwater Love här. Filmen är en närmast obeskrivlig blandning av musikal och “pinku”, eller japansk softcore/mjukporr – allt på samma gång. Nedan kan du läsa intervjun med Imaoka, en intressant och annorlunda filmskapre, en regissör på frammarsch och som vi förmodligen inte har hört det sista av här i väst.
—————————
Intervjun med Shinji Imaoka ägde rum i ett hotellrum på Berns i Stockholm där Filmfestivalen hade sitt huvudkontor och presscenter i år. Imaoka verkade vara en trevlig och lågmäld person med en självklar framtoning. Dock var jag inte förberedd på att filmens huvudrollsinnehavare, skådespelarskan Sawa Masaki skulle sitta bredvid honom i soffan. Ingen hade förberett mig på att Masaki skulle vara med och inget om det stod i några papper jag fått.
Det var en smått surrealistisk upplevelse att plötsligt se en kvinna sitta framför mig som jag för en halvtimme sedan hade suttit näck på och ridit nån slags bisarr form av fiskmänniska. Sånt behöver man nog lite tid att förbereda sig på. Men jag försökte uppträda professionellt och involverade även henne i intervjun. Hon var för övrigt en mycket glad och trevlig person.
Det första som först hände när jag hade suttit mig ner och satt på bandspelaren, var att Shinji Imaoka ville ta en paus för att gå ut och röka på balkongen. Jag pratade med skådespelerskan så länge. Hon förstod lite engelska men tolken fick hjälpa till. Hon tyckte att Stockholm var en trevlig stad och de hade haft kul. Kylan bekymrade henne inte och hon sa att det var ungefär lika kallt där i Tokyo, där dom bodde, som här.
Jag brukar alltid fråga mina ”intervjuoffer” om deras bakgrund och varför de började göra det de gör. Håll i åtanke att filmen Underwater Love, om du inte redan sett den eller läst om den här, och som jag sagt ovan, är en s.k. ”pinku”, en genre som kan beskrivas som en slags japansk mjukporr. Det är också sådana filmer regissören har gjort tidigare. Underwater Love handlar kortfattat om en kvinna, alltså Sawa Masaki, får besök av en gammal skolkamrat som dött för länge sedan och nu kommit tillbaka som en ”kappa”, en mytologisk varelse i japansk kultur.
Shinji Imaoka svarade mycket rakt och seriöst på min fråga om varför han ville göra film:
”När jag var 19-år gick jag första gången till en biograf som visade pinku. Jag upplevde sån närhet till skådespelarna och som att jag var med i filmen, så att Jag blev fast i filmerna och kunde sitta hela dagar i sträck på biografen.”
Imaoka började som producent och gick vidare som regissör. Han har redan regisserat ett tiotal filmer. Men ingen av dessa har nått utanför Japan.
– Hur ser du dig själv som regissör?
”Jag är bara ”så där”, en okej regissör men inget mer. Jag försöker istället involvera mina medarbetare och skådespelare. När vi gjorde Under Waterlove så fick alla bidra och komma med idéer. Det är inte bara jag som gör filmerna, utan vi deltar alla tillsammans.”
Det märks faktiskt. Det finns en alldeles speciell glädje i filmen och det känns verkligen som om alla har haft roligt tillsammans.
”Men”, fortsätter Shinji Imaoka, ”Underwater Love” är också något helt annat än det jag gjort tidigare, dels pga att den är delvis finansierad av tyska bolag, men det är också mycket som är nytt. Framförallt de musikaliska inslagen, det har aldrig funnits sådant i pinku tidigare.”
Jag frågade också lite om vad en ”kappa” betyder för japanerna.
”Alla japaner vet vad en kappa är. Det ibland finns det en staty på en döda kappa i templen i Japan. Vad den kommer från vet jag inte, men alla känner till den. Jag ville göra något som är typisk japansk kultur.”
Vad ville du säga med filmen, budskap?
“De flesta människor lever rätt tråkiga liv. Ibland är det svårt och jobbigt. Men så händer det någon gång något fantastiskt. Jag vill få fram den där känslan att hur tråkigt och jobbigt det än kan kännas så kan vi alla vara med om något fantastiskt och spännande som händer oss.”
”Varför valde du Sawa Masaki som skådespelerska”? frågade jag och vände mig också till henne. Hon skrattade och svarade själv: ”för att jag är så barnslig”
Imaoka höll med: ”Hon har ett barnsligt sätt att tala som passar till rollen. Jag skulle inte kunna tänka mig någon annan i den här rollen. Hon var bäst.”
Underwater Love spelades in, liksom Imaokas tidigare filmer, mycket snabbt. Allt tog bara sju dagar. Men egentligen kan de spela in en hel långfilm på bara fyra dagar. Det är ett otroligt intensivt tempo de håller. Ofta brukar de börja tidigt på morgonen och hålla på långt in på nätterna. Men just under inspelningen av Underwater Love så höll de inte på riktigt lika sent på grund av att fotografen Christopher Doyle tycker om att gå ut och dricka efter inspelningsdagen.
Jag frågade om det inte måste vara svårt att hålla uppe glädjen och jobba bra tillsammans när de jobbar så hårt och intensivt. Skådespelerskan skrattade och sa att: “jovisst är det tufft.” Men Imaoka svarade som förut att ”det handlar om att göra alla delaktiga, så att alla känner att de gör filmen gemensamt”.
Men det är ett sätt som Imaoka tycker om att jobba på. Han tycker om utmaningen att jobba med en mycket lite budget och under enkla villkor. Jag frågade honom också om vad han ville göra i framtiden. Men han svarade att “det är så otroligt mycket jag vill göra. Jag får flera nya idéer varje dag”, så han visste varken vad nästa projekt blir eller vad han gör om fem år. Men regissören vill gärna jobba med skådespelerskan Sawa Masaki igen, och hon verkade själv mycket ivrig på att få vara med.
Jag frågade inte direkt om han ville göra film i någon annan genre än ”pinku”, även om den frågan fanns med i mina papper. Jag fick intrycket av att om han hade velat det så hade han gjort det för länge sen. Det verkar vara en genre och ett sätt att arbete som han trivs med. Om någon av hans senare eller tidigare filmer kommer hit till väst igen, det får framtiden utvisa. Min känsla är att vi inte sett det sista av Shinji Imaoka
