Excalibur, John Boormans version av Arthur-sagan från 1981 är alltifrån älskad till avskydd. Vissa ser den som ett mästerverk, andra placerar den i kalkon-kategorin. Jo, åsikterna är många. Vissa hatar den, andra älskar den och de flesta tycker nog något i iallafall. Men hur är den egentligen?

När Excalibur kom 1981 såg många den som en våldsam film som kanske inte lämpade sig för yngre tittare. Krigsscenerna alldeles i början av filmen innehåller blod och armar som huggs av. Med tanke på vad filmer innehållit sedan dess, oavsett om vi tänker på actionfilmer eller slashervågen så känns Excalibur inte alls så farlig och ganska så harmlös. Riddarsagan är överlag mer ett drama, ett återberättande om Arthursagan med Arthur och trollkarlen Merlin i centrum.

Vi får alltså se hur Arthur tas hand om Merlin som spädbarn, hur han drar ur svärdet ur stenen, träffar riddarna som tillsammans bildar det runda bordet och så vidare. Filmen är pampig, inte minst inledningen med tonerna av Siegfrids dödsfärd under Merlins framtåg. Jo, det är en vacker film, väldigt snyggt fotad och överlag har filmen ett högt produktionsvärde.

Jo, det är en vacker film, men det är något som medeltidsfanatiker inte brukar bry sig om eftersom många är mer intresserade av att irritera sig över att den inte är särskilt tidsenlig gällande dräkter, rustningar, svärd och så. Historien med filmen Excalibur började med att Boorman blev erbjuden att filmatisera Sagan om Ringen. Under förproduktionen tampades man med en tvist om rättigheten till Tolkiens skröna vilket ledde till att filmen inte blev av. Boorman brydde sig nog inte så mycket, utan hittade istället på att han kunde göra Arthursagan, som han nog egentligen ändå var mera sugen på att göra. Så de rustningar, dräkter och andra attiraljer kommer faktiskt från den planerade inspelningen av Sagan om Ringen.

Jag skulle nog tro att Nicol Williamson som spelar Merlin redan var tilltänkt som Gandalf. Det är framförallt Merlin som är behållningen med filmen, men det finns många bra skådisar, alltifrån Nigel Terry i huvudrollen som Arthur och Helen Mirren som Morgana och Liam Neeson och Patrick Stewart i biroller. Det är ett intressant gäng och jag tycker själv att filmen är bra regisserad.

Men det här med varför somliga gillar filmen oh andra inte, handlar inte bara om att medetidskunniga dissar den på grund av brist på tidsenlig rekvisita. Filmen har en del som man skulle kunna uppfatta som filmisk problematik, inte minst slutsekvensen som är mer kryptisk, poetisk och drömlik än rakt filmberättande.

Något annat som fascinerat mig själv med tanke på just Excalibur är hur annorlunda man kan uppleva filmer i olika sammanhang. En del uppfattar filmen som högtravande och pompös. Själv fick jag möjligheten att se den på stor duk, i vilket sammanhang är ointressant. Men jag upplevde Excalibur ganska annorlunda då än vad jag tidigare gjort då jag sett den flera gånger på TV:n. Tidigare hade jag nog också upplevt filmen som ganska allvarlig, men på den stora duken upplevde jag Excalibur som festlig och att den hade både humor och ett visst mått av självdistans.

Nåja, Excalibur är i vilket fall en sådan film som man nog behöver se i ett i alla fall hyfsat stort format för att göra upplevelsen rättvisa. Så om du får chansen på exempelvis en filmklubb eller liknande så är mitt råd att ta den.

Tips: Läs mer på IMDB