Två berättelser, två poliser, varsitt kraschat förhållande. Båda är förvirrade, verklighet flyr dom. Eller tvärtom. Wong Kar-Wais Chungking Express håller ihop, trots att det är två kortfilmer som följer efter varann. De tangerar varandra, innehåller samma plotelement. Ibland är delarna varandras motsatser och ibland är de helt annorlunda.

Chungking Express var den första filmen jag skrev uppsats om en gång för länge, länge sedan i en galax långt, långt borta, då jag läste filmvetenskap. Det var också den film som gjorde att jag upptäckte Wong Kar-Wai. Jag såg den inte ordentligt förrän jag upplevde den på stor duk i filmhuset. Men redan flera år tidigare hade jag fått låna Chungking Express tillsammans med några andra asiatiska filmer av filmvetaren Olle Sjögren som vid den tiden jag pluggade film redan hade lyckats bli professor i Göteborg. När jag då såg filmen hade jag redan sett ett eller två dussintal filmer från kina och Hong Kong på mycket kort tid och Wong Kar-Wais alster lyckades då inte engagera mig. Jag stängde av efter typ tio-femton minuter.

Men den stora duken gjorde att jag tog mig igenom den. Faktiskt fastnade jag då redan efter en minut. Ljudet i kombination med bilderna. Och sen den suggestiva jakten med Bridget Lin i uppbrutet tempo. Det krävs inte mycket mer än så. När jag sedan fick tillfälle att skriva om filmen gjorde jag en analys baserad på kinesisk kosmologi. Jo, det finns mycket siffersymbolik i filmen. Men jag bryr mig inte om att läsa vad jag skrev då för länge sedan. Och mina kosmologiska upptäckter håller jag för mig själv. Än så länge.

“Chungking Forest” borde den egentliga översättningen vara, för det är vad filmen heter på kinesiska. Hong Kong är verkligen en tätskog av skyskrapor. Det är den mest vertikala staden på jorden. Ingen annan plats i hela världen har så många människor som bor och jobbar på höjden på så litet utrymme. “Chungking” är ett område som lånar sitt namn från Chongqing, kinas mest befolkade stad, I Hong Kong ligger Chungking mitt i smeten, i ett mycket tättbefolkat område som är full av spännande lokal kultur. Det är här filmen utspelas, i Wong Kar-Wais mentala bild av samma plats.

Den första delen av Chungking Express är lite mera action och med ett smuggel- och kidnappningstema. Den andra delen handlar mest om en mycket egensinnig tjej i en streetfood-kiosk, nudelbutik eller vad man ska kalla det. Hon spelas av Hong Kongs popsuperstjärna Fei Wong. Både kvinnorna, hon och Bridgette Lin, är otroligt begåvade och otroligt bra skådespelerskor. Poliserna spelas av Tony Lueng Chiu Wai och Takeshi Kaneshiro, Wong Kar-Wais två favoritskådespelare.

Chungking Express är välspelad och vacker. Det är ett kreativt experiment som formades alltefter inspelningen. Den representerar den bästa formen av Gerilla-filmande man kan hitta. Inget manus fanns, bara lite anteckningar. Ingen story board, inga på förhand låsta lösningar. Alla bildlösningar, kamerainställningar och det mesta av det övriga skapades på plats. Filmen utformades sedan vid klippbordet och genom ljudet formades den färdiga produkten.

Wong Kar-Wai, och med fotografen Christopher Doyles hjälp, anpassar kameran och karaktärerna efter de faktiska miljöerna, inte efter storyboards. Du kanske inte riktigt förstår konsekvensen av detta omvända sätt att ta sig an en filminspelning. Men resultatet är ett vitalt, levande bildspråk där karaktärerna verkligen ser ut att leva i miljöerna istället för att vara stelt anpassade efter dom. Kolla in svenska filmer och alla hundratals filmer med samma tråkiga helbild-halvbild-närbild och jämför det vitala, föränderliga bildspråket i Chungking Express.  Här hämmas inte de konstnärliga, kreativa krafterna genom på förhand uttänkta idéer, eller fasta filmskole-föreställningar om hur film ska se ut. Chungking Express är ett filmiskt konstverk som formligen sprudlar av kreativ energi och konstnärliga infall.

Därför njuter jag av varje minut av filmen, av alla bildmässiga experiment, av ljudet, av de lysande neonfärgerna och av de två vackra kvinnorna. Som filmupplevelse är Chungking Express nästintill perfekt. Och samtidigt är det så otroligt långt borta från ”hur film ska vara”.

Mitt betyg: 5/5