Något som jag funderat länge över är varför man absolut ska kopiera amerikanska tävlingsprogram när svenska TV-kanaler och produktionsbolag inte har budget nog att göra det lika bra. De svenska kopiorna går i regel alltid mycket sämre än originalen och många läggs ned efter en säsong, som i fallet med den svenska katastrofen som TV3 försökte göra efter mega-budget-produktionen The Apprentice. Den stora frågan är varför man inte gör egna program som passar både svensk budget och svenskarnas tråkiga stelhet. Det här är exempelvis Robinson ett ypperligt exempel på, som ju är en svensk uppfinning. Mobbing-TV på hög nivå är det minsann. Och den allra första personen någonsin som blev utröstad i Robinson begick självmord. Det kanske du har glömt, och hur utskällt programmet till en början var? Men visst blev det en stor succé som Strix Television sedan kunde sälja till många andra länder.

Hur som helst, här är exempel på sämre svenska kopior av amerikanska och brittiska succéprogram, listade efter premiärstart: 

Idol

Originalen(Am+Eng): En rad begåvade och i stort sätt färdiga artister tävlar om skivkontrakt och en ordentlig start på sångkarriären. Den ursprungliga juryn bestod av en enda riktigt elak jävel (Cowell) och två trevliga entusiaster.

Kopian: Svenska Idol består av falsksjungande finalister där vinnarna i regel knappt kan hålla en ren ton. Juryn bestod från början av ett gäng otrevliga typer som försökte bräda varandra i mobbning.

Talang

Originalet: Originella och begåvade människor varvas med tokiga galningar. Cool Jury dessutom.

Kopian: Mediokra och tråkiga nummer med riktigt få guldkorn. Juryn dömer snarare efter vad de själva tycker om än efter deltagarnas talanger.

Hjälp, jag är med i en Japansk Game Show!

Originalet: en realitysåpa med två lag vanliga medelamerikaner som avskydde varandra tävlar i galen japansk TV-lek.

Kopian: TV4 lyckades omvandla en kul och rapp show till tråkig familjeunderhållning för de minsta, med en rad avdankade, halvt bortglömda kändisar och ett helt annat och mycket tråkigare upplägg.

Biggest looser

Originalet: Färgstarka tjockisar utsätts för stenhård träning av engagerade tränare.

Kopian: Tränare daltar med lata svenskar som inte ens går ned hälften i vikt jämfört med deras amerikanska motsvarigheter. Tränarna och programledare var för övrigt okarismatiska tråkmånsar.

Sveriges mästerkock

Originalet: I det brittiska originalet Master Chef går deltagare från noll kunskaper till att servera Michelin-kockar på fyra veckor. Varierade utmaningar som sätter de tävlande på svåra prov.

Kopian: Tråkiga och banala utmaningar där de deltagande får tävla i matlagningsbasics. Nivån på både utmaningar och de tävlandes kunskaper är sjukt låga jämfört med originalens. De svenska kockarna är über-coola, men programmet som helhet är nästintill patetiskt jämfört med det brittiska, en riktigt big looser.

Smartare än en femteklassare

Originalet: Barnen är riktiga personligheter i en festlig och påkostad show med engagerade och utåtriktade deltagare som verkligen bjuder på sig själva.

Kopian: ALLT känns så enormt mycket billigare. Studion är mycket mindre, publiken stel, deltagarna tråkiga, programledaren medioker. Och priserna är bara fickpengar jämfört med originalets vinster. SVT är inte smartare än en femteklassare.