Det är verkligen inget nytt att kända filmskådespelare och nya stjärnskott går mellan teater och film, och ibland till och med väljer teatern före film. Så har det varit länge, ända sedan filmens barndom. Och dagens stora stjärnor agerar exakt som gårdagens. Teatern och Broadway är faktiskt också ett stort skäl till varför en del skådespelare synes ha försvunnit flera år från den vita duken, eller tagit ”time-out” från filmen för att sedan återkomma. Men i USA har de aldrig försvunnit, endast bytt den vita duken till den upplysta scenen. Alec Baldwin är ett exempel på en skådespelare som tackat nej till flera stora filmroller och skulle med all säkerhet ha fått en betydligt bättre filmkarriär om inte kärleken till teatern var större än till filmen. Baldwin har Broadwaysuccéer som A Streetcar Named Desire bakom sig och gjorde en bejublad MacBeth.
Gammalt stoff omformas till nyheter. Förvisso inget nytt. Men det är verkligen långt ifrån sensation, snarare gammal skåpmat skulle jag säga, att ”nyare” skådespelare som Jude Law syns på Broadway.
Läs mer om gammal skåpmat i AB
David/ FilmMedia – Filmblogg
