The Batman är en spelfilm från 2022, i regi av Matt Reeves och med skådespelare som Robert Pattinson (Batman), Zoë Kravitz (Selena Kyle/Catwoman), Paul Dano (Gåtan), Colin Farrell (Pingvinen) och Andy Serkins (Alfred). Filmen är inspirerad av Film Noir och till början uppbyggd som en mordgåta.

Men The Batman är också filmen som ingen riktigt trodde på. Hur kan man ens våga göra en ny Batman-film efter Nolans Dark Knight-trilogi? Nåja, Matt Reeves, en mycket erfaren regissör med Apornas Planet-filmer, Cloverfield och den amerikanska versionen (remaken) av Låt den rätte komma in, eller Let Me In.

Och Robert Pattinson i huvudrollen som Batman? Det som jag som mest associerar honom med är Twilight och alla turerna i skvallerpressen runtomkring de filmerna. Jo, jag vet, han har gjort en hel del annat. Men klarar han verkligen av rollen som en emotionellt härjad Bruce Wayne? Okej då, vi börjar väl där.

 

The Batman – fungerar den egentligen?

Så låt mig börja med att säga att The Batman inte är en helt perfekt film. Det finns en del element, scener och detaljer som skulle kunna ha finputsats. Jag är inte heller helt övertygad av Pattinson i huvudrollen. Men han har ju rätt haka för jobbet att gå omkring i batman-masken, ingen tvekan om det. Och han gör ändå ett mycket bra jobb. Men ändå hade jag gärna sett att han lyckades få till ännu ett och annat ansiktsuttryck. När han är utan masken känns det inte som att han har riktigt rätt närvaro. Och överlag är det Pattinson som har fått utstå mest kritik, ja okej då, enligt vad jag själv har läst hittills. Men han är en mycket bra skådespelare. Låt oss lämna det så här så länge.

 

 

Resten av castingen är dock perfekt, jo – helt perfekt. Paul Dano som The Riddler, Colin Farrell, Zoë Kravitz och John Turturro gjorde alla ett stort intryck, fick mig nästan att häpna av förvånad. Nej, jag skojar inte, det var verkligen jäkligt bra skådespeleri över hela linjen. Och Danos roll som The Riddler är enligt min egen personliga smak i paritet med Ledgers The Joker. Vi ser honom förvisso mindre, han får mindre tid än Heath, men han är helt klockren i rollen och det är en ren njutning att stirra in i hans diaboliska uttryck.

 

Tänka sig, Batman får faktiskt vara den deckare han alltid har varit

Fotot är fantastiskt och klippningen bra. Jag gillar inte hysterisk klippning. Här är den perfekt för det något långsamma tempot. Jo, berättelsen är i deckarstil och filmen är mörk, tydligt inspirerad av klassisk film noir. Den övergripande estetiken är perfekt för Batman och fångar essensen av de mörkare berättelserna. Berättelsen ligger också väldigt nära de tidigare serierna.

Något som jag uppskattar mest i berättelsen är att Batman får vara den detektiv som han var i originalserierna. Det får han aldrig vara i filmerna. Inte hittills i vilket fall. Han är ofta nämnd som ”världens bästa detektiv”. Nåja, han slår kanske inte Sherlock Holmes, men jag undrar om han existerar i Batmans fiktiva verklighet. Men här är Batman skarpsynt och får briljera med sin knivskarpa slutledningsförmåga.

Jag uppskattar också också överlag den (i förhållandevis) realistiska stilen. Interaktionen mellan karaktärerna gynnas av att de får agera som verkliga personer. Jo, det är faktiskt förvånansvärt trovärdigt. Colin Farrells, pingvinen kanske borde ha fåt lite mera utrymme? Här är han nattklubbsägaren som han var från början. Fast kanske inte lika elegant klädd. Zoë Kravitz säger att hennes version av Catwoman är bisexuell. Jaha? Jag bryr mig faktiskt inte om det och jag vet inte om det påverkade hennes insats särskilt mycket. Men hon gjorde ett mycket bra jobb. Och John Turturro var helt fantastisk som korrumperad (okej, jag ska inte avslöja för mycket) och faktiskt hyfsat oigenkännlig förutom det karakteristiska leendet. Är det verkligen Turturro?, funderade jag över eftersom jag hade helt glömt bort att han var med.

 

Hur bra är då The Batman och når den toppen?

Generellt sett om filmen, måste jag erkänna att jag finner att The Batman inte bara är den mest mogna av alla superhjältefilmen fram till detta datum, utan också den modigaste. Stora ord, eller hur?

Vad menar jag då med detta? Jag menar att den fokuserar mer på att vara en bra ”film” och använder sig av klassiskt filmskapande snarare än att förlita sig på action, effekter eller comical relief. Det är minst sagt återhållsamt. Det är oftast modigare att hålla tillbaka än att vräka på. Men det är också ofta mer givande.

Jag uppskattar även Christopher Nolans ansträngningar med sina filmer mycket, men jag finner samtidigt att han ibland försöker proppa dom lite väl fulla med för mycket Batman-karaktärer och element från serierna och att det kanske är därför som jag känner att de inte är helt jämna. Men de har även det mesta som jag uppskattar i The Batman. Nolan gjorde rätt med att sträva efter realism och inte försöka få sin Batman-trilogi att kännas som sidor från en serietidning. Den här, The Batman, tar dock både realismen och mörkret ännu längre.

 

Den här filmen anpassar sig snarare efter ett klassiskt drama-tempo snarare än ett ren action. Egentligen har jag funderat över om att många av dem som klagar på att The Batman är långsam och tråkig, i själva verket är MCU-fans. Jag antar att detta eftersom jag själv inte är en av dem och för att jag inte alltid gillar det snabba tempot och alla CGI-effekter. Jag förstår mig inte riktigt på de stilen. Däremot är jag ett stort fan av den här typen av filmskapande som The Batman representerar.

Personligen tyckte jag inte att The Batman var det minsta långsam eller tråkigt. För att vara helt ärlig skulle jag inte ha något emot om den var ytterligare en halvtimme eller timme lång. Det skulle ha gett karaktärerna mera utrymme och man skulle få mer tid att lära känna dom lite bättre. Men för den som inte tyckte att de fick se tillräckligt av Pingvinen så har faktiskt HBO beställt en hel serie om The Penguin. Npja, en mini-seri verkar det bli till en början i alla fall. Men vi får väl se hur det blir med den.

Dessutom gillar jag atmosfären så mycket att jag skulle kunna bo i den för ett tag. Så för mig spelar det inte någon roll om tempot är lite långsam. Men som sagt, jag upplevde den inte heller så. Jo, filmen är återhållsam, nästan lite minimalistisk jämfört med andra superhjältefilmer. Allt onödigt skärs bort. Och återigen har vi här ett bevis på att mindre ger mer: ”Less is More”, precis som det alltid är. Och tack och lov – vi slapp ännu en origin story!

 

Okej då, mitt slutliga Batman-omdöme lyder:

Slutscenen, med Wayne och Selena som skils åt, var faktiskt kanske en av få scener som imponerade mest på mig. Den var, liksom hela filmen i stort, subtil, återhållsam och mogen. En perfekt avslutning på en nästan perfekt Batman-film. Jo, Batman är inte helt perfekt, men ändå är det den bästa Batman-filmen som någonsin gjorts. Jo, jag rankar den högt än The Dark Knight. Men inte bara det, enligt min personliga åsikt är det dessutom den bästa superhjältefilmen som har gjorts. Det är inte bara en riktigt bra film jämfört med ”vanliga filmer” eller framförallt med samtida filmer. Hatten av för Matt Reeves, alla som stod bakom kameran och för alla skådisar framför den, som alla fick jobbet ordentligt gjort. The Batman är riktigt bra filmskapande.

 

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print