Min dom efter 2 avsnitt är, ja “cheezy” var ordet, “cheezy” som någon tidningsrecension skrev. Det börjar som en familjeidyll. Bobby talar ut med J.R. Alla groll verkar vara förlåtna. Allt är snällt och vänligt. Cheezy är ordet.
Bobby bryr sig inte om olja, inte om pengar. Han har blivit en trist idealist som vill bli vän med sin bror J.R. Men JR är deprimerad. Och ungdomarna naiva. Okej då, John Ross är ärelysten och vill ha allt för sig själv. Men han verkar varken elak eller cynisk. Huvudrollerna i originalserien hade karaktär, personlighet. De nya skådisarna är lika bleka som spöket Casper i ett snölandskap och har lika mycket utstrålning som Göran Hägglund i ett riksdagsmöte.
Shit, det här var trist. Hade Dallas verkligen stavats baklänges och varit en sallad hade den bestått enbart av isbergskål och av en mycket kort dressing. Visst, vi har inte sett så många bra såpor på sistone. Inte av den där klassiska typen som dominerade TVn under 80-talet. Nya Dallas fyller förvisso ett hål. Det är välgjort och rätt snyggt. Men dessutom torrt, oinspirerat TV-skådespeleri. Visst, lite konflikter mellan pojkarna John Ross och Christopher.
Men jag vill ju att det ska vara svulstigt! En extrem handling, överdrivna konflikter, djävulska karaktärer, mycket back stabbing. Men nej, inget av detta. Okej, J.R. visaren aningen lite klös. Men ändå är det lika mjäkigt och rosa som ett barbiehus.
Nya Dallas är lättsam, utslätad underhållning. TV4 slätade ut den ännu mer och beslöt att klippa bort en het scen som stod ut lite grann. Knullande deltagare i Hotel Paradise går bra att visa på eftermiddagar under bästa sändningstid för barn, men inte en scen i Dallas. Jo, så absurt och så så jävla skenheligt fungerar faktiskt den förmenta “familjekanalen” TV4.
Jag tvivlar också att vi blir utan de där extrema, upprörande inslagen som tittarna älskade att hata. Det lär inte bli några större löpsedlar som under 80-talet. Och jag har inte heller sett några särskilda internationella TV-nyheter om nya Dallas under årets lopp.
Enligt tittarsiffror verkar premiäravsnittet av Dallas anno 2012 ha varit en svensk tittarsuccé. Men jag anar att det är en snabb fluga av nostalgiskt intresse. Det är en okej produktion, rent tekniskt sett. Där stannar det. I vilket fall hade det nog varit bättre att låta Dallas vila i kistan.
Kan det inte hänga på att USA tillfredsställer den där svulstigheten du efterfrågar genom day time-såpor, typ Days of Our Lives? Och att fyran får klippa i andras produkter, det var nyheter för mig…
Hmm, det var i och för sig felaktigt formulerat av mig. Det var inte fyran som klippte i den, utan de valde att visa den versionen.
Aha, så det amerikanska bolaget släpper alltså en pryd och en o-pryd version?! Gör man det med alla serier som går på export?
Well, TV-serierna skall ju kunna säljas även i länder som har en striktare syn på vad som får visas för allmänheten, typ Egypten, Turkiet, Kina, Indonesien och o.s.v.
Efter att ha sett hela första säsongen, så vill jag ändå rekommendera att ge serien lite tid. Det går inte att vräka på allt för mycket redan från början, karaktärerna måste byggas upp. Det dyker upp nya biroller, exempelvis Mitch Pileggi från “X-Files” som ger lite mer klös i intrigerna. Framför allt de sista fyra avsnitten skruvar upp tempot rejält.
Tack Grunde. Bra råd och visst måste man alltid ge serien en chans. Jag hade dock förväntat mig mer av de första avsnitten, samtidigt är det inte allt negativt. På andra sätt var nog serien bättre än förväntat.