Efter en tids uppehåll är Gustav tillbaka med en ny romcom-recension för Filmmedia. Den här gången är det En dag, filmatiseringen av David Nicholls succéroman (svensk premiär imorgon fredag) som behandlas.

Att läsa En dag är som att se en film. Du har dem framför dig, Emma, Dexter och personerna omkring dem, klädda i tidstypiska kreationer, konverserandes i sjaskiga studentrum, på hippa Londonklubbar och soldränkta badstränder. Det märks att författaren David Nicholls också skrivit manus till TV-serier (Cold Feet) och filmer (Starter for Ten, And When Did You Last See Your Father?, m fl), några rena miljöbeskrivningar förekommer knappt, däremot små detaljer – en chesterfieldsoffa här, några utspridda Fisher Price-leksaker där – som trots allt ger läsaren en bild av hur det ser ut runt omkring karaktärerna. Det låter helt enkelt som en filmproducents dröm, en internationell bästsäljare som lätt kan föras över till vita duken. Eller?

Tja, handlingen är åtminstone enkel, vi följer Emma och Dexter under en dag, 15:e juli, varje år från 1988 till 2007. När de träffas i slutet av 80-talet har de just pluggat färdigt, är inte mycket mer än 20 år fyllda och har stora förväntningar på livet – om än olika sådana. Em är den engagerade studenten med författardrömmar, ni vet, en sån där intellektuell snygging som inte vet att hon är en snygging. Dex kommer från en fin familj, är desto mer medveten om sin … stilighet, men har istället inga riktiga drömmar. Givetvis har han tagit sin examen, men därefter är planen mest bara att resa och träffa tjejer. Vilket han också gör, alltmedan Em hankar sig fram på skitjobb i London. De börjar alltså inte som något klassiskt kärlekpar, men alla som sett När Harry mötte
Sally vet ju var sånt här kan leda.

Till en början kan de tu kännas ganska klyschiga – osäkra, instängda Em, och impulsive, självupptagne Dex – men det tar sig. Och snarare än deras egenskaper och egenheter i sig, är det vad som händer med dem under årens lopp, hur deras liv utvecklas och tar både väntade och oväntade vändningar, som fascinerar. Men däri ligger också filmatiseringens stora problem. Att bara skildra en dag per år innebär givetvis att många saker utelämnas, men under ett kapitel – en dag – i boken hinner ändå mycket antydas och berättas indirekt. Filmen däremot har bara en timme och 45 minuter på sig att rusa från 1988 till 2011 (ja, den förlängs med fyra år också), vilket betyder knappt fem minuter per år. Det är ett näst intill omöjligt uppdrag att både hinna förklara vad som hänt sedan i fjol och fördjupa sig i karaktärerna på så kort tid.

Danska regissören Lone Scherfig (Italienska för nybörjare, An education) gör sitt bästa med att prioritera, och vissa år ges mer utrymme än andra, men det går ändå inte att komma från känslan av att ha snabbspolat genom boken. Man kan inte bara plocka några värdeladdade repliker och ett par dramatiska händelser ur sitt sammanhang och förvänta sig att publiken ska känna något.

Vad gäller skådespelet så tenderar Jim Sturgess att kännas lite väl pojkaktig som Dex, medan Anne Hathaway däremot övertygar som Em. Möjligen kan hennes inte helt klockrena dialektförsök få en att fråga efter en ”riktig” engelska, som Carey Mulligan (vars
genombrott kom med Scherfigs An Education) eller Andrea Riseborough, men det är detaljer. Medan Sturgess bara får gråa hår, och odlar lite skägg, men fortsätter se lika valpig ut, ger Hathaway intrycket av att faktiskt åldras lite för varje ny scen. Hennes
kropps- och ansiktsuttryck är enkom tillräckliga för att förmedla hela bokens utveckling av hennes person.

I slutändan blir intrycket ändå lite för fragmentariskt. Vari ligger egentligen Dexters omtalade charm? Och hur kan han gå från opålitlig, otrogen festprisse till mysig hemmaman så snabbt? De som läst boken kan visserligen fylla i luckorna, men Scherfig
håller sig lite för nära den litterära förlagan i övrigt för att det ska kännas okej att hoppa över så mycket viktigt i berättelsen.

En dag lär trots allt bli en riktig publiksuccé, efter så lång tid på bästsäljarlistorna finns det tillräckligt med nyfikna för att fylla ett flertal filmstäder. Men, kära läsare, kom ihåg: det här är inte filmen ni en gång såg framför er!

Betyg: 3