Jag ska erkänna att jag aldrig riktigt förstått mig på storheten med Toy Story-filmerna. Jag såg den första filmen på bio när den kom. Även den andra tror jag att jag såg på bio, men eftersom jag är osäker betyder det väl att den inte gjorde särskilt stort intryck. Varför Toy Story 3 vann Oscar för bästa animerade film begriper jag inte alls. Konkurrenterna var samtliga mer kreativa och tillförde mer till genren. Visst, Toy Story-filmerna de är snygga – och sen?
Nåväl, jag har tre frågor angående den animerade serien som du som Toy Story-freak, eller kunnigare än jag i ämnet kanske kan svara på:
Fråga ett:
Varför ser även människorna i Toy Story ut som leksaker?
När leksakerna kändes så “verkliga” på grund av 3D-tekniken var människorna den största besvikelsen i den första Toy Story-filmen. De kändes lika plastiska som den mest plastiska leksaken och de hade inte ens leksakernas personligheter, vilket gjorde dom ännu mer karikatyrartade och nästan “platta” i jämförelse.
Fråga två:
Varför är det bara leksaker som “lever” i Toy Story?
Andra saker då? Varför är det bara leksaker i Toy Story-världen som har liv och inte bord, stolar, TV-apparater samt prydnadsföremål som vaser och statyer? Hur definieras en levande “leksak”? Genom själva tillverkningsprocessen i fabrikerna eller genom att ett barn leker med det? Om ett barn leker med en sten eller sätter pinnar i en kotte, får de då liv och blir som andra leksaker?
Fråga tre:
Kan leksakerna andas?
I Toy Story 3, när leksakerna blir slängda i en sopsäck säger Cowboy-tjejen: “Help – I can´t breath”. Vadå “kan inte andas”? Leksaker kommer förpackade i plastförpackningar, hur kan de då andas? Och om inte leksaker kan andas, hur kan de då tala? Rösten kommer genom att vi använder luften vi har andats in.
Jag tror din approach är lite för intellektuell 😉 Det är nog meningen att man bara ska svepas med av action- och känslotsunamin, gör man inte det finns inte så mycket att hämta.
Sofia postade nyligen…The Life Aquatic with Steve Zissou 2004
Well, jag sugs inte med i något känslosunami. Och som aktion är filmerna oerhört förutsägbara vilket gör dom smått tråkiga.
De är ju barnfilmer trotsallt. Logiska hål gör inte så mycket. 🙂
Voldo postade nyligen…Kill Bill- Vol 1
“Logiska hål” är intressanta. De blir bara större ju mer man funderar över dom…
Jag håller med ovanstående. Logiken är inte viktig. Däremot är jag fascinerad över vuxna människor som totalälskar serien. Jag gillar de två första (inte sett trean), men det är ju familjeäventyr trots allt. Inte riktigt min genre.
Pladd postade nyligen…Reagan 2011
Ja, jag fascineras också över att de är så älskade. Mainstream-underhållning skapad för massorna minsann.
Filmerna utgår från barnets perspektiv och hur barn projicerar på sina leksaker. Eftersom de är briljanta och knyter an till ett så allmängiltigt fenomen som barns förhållande till sina leksaker fungerar filmerna även på de flesta vuxna, då många vuxna bär på minnen från sin barndom. Faktum är att filmernas dramaturgi är en åskledare, PANG, rakt under garden och in i de flesta människors barnhjärtan, som fortfarande klappar därinne, inmurade i vuxenhjärtat. Att filmerna dessutom är sjukt spännande, med välskrivna karaktärer och mycket humor, gör dem till vinnare!
Fråga 1: En nackdel med 3D animation. De flesta matta ytor, så som hud, tenderar att se ut som plast.
Fråga 2: Vi får förutsätta att kotten med pinnar skulle få liv. Allt som barn leker med och ger en personlighet besjälas.
Fråga 3: Ja, leksakerna kan andas.
Så! Du frågade och fick svar! Jag lutar mig tillbaka och tar en självgod puff på min lilla pipa!
Karl Johnsson postade nyligen…A boombox is not a toy!
Ja det var ord och inga visor. Tack för att du tog dig tid. 😎
Som sagt, jag finner filmerna allt annat än spännande – småtrevliga förvisso och med hyfsat intressanta och utstuderade karaktärer. Det är också karaktärerna som är det absolut bästa med filmerna, inget snack om saken.