Ibland är det birollerna som man minns bäst från en film. Därför tänker jag skriva om mina personliga favoriter då och då här på Filmmedia. Först ut är Moe Williams, tjallaren från Sam Fullers Pickup on South Street (1953).

Pickup on South Street är en brutal film noir stöpt i McCarthy-erans kommunistparanoia. Huvudpersonen Skip McCoy (Richard Widmark) är en ficktjuv som av misstag snor ritningar som en skurk planerar att sälja till kommunisterna. Snart är alla ute efter Skip.

Polisen tar hjälpa av Moe Williams (Thelma Ritter), som tjallar på ficktjuvar mot en slant. Hennes största skräck är att bli begravd på Potter’s Field och hon sparar till en egen gravplats. För att dryga ut sina inkomster säljer hon slipsar.

Så fort Moe gjorde entré på polisstationen blev jag som hypnotiserad. Inte nog med att Ritter har en så egensinnig utstrålning – själva rollen är så extremt udda, särskilt i film noir-genren, som ju knappast är känd för sina nyanserade kvinnoporträtt. Men här ser vi alltså en äldre kvinnlig skådespelerska som får spela en street smart, sliten, halvpålitlig och komplex karaktär.

Moe Williams dyker upp i en handfull scener i filmen. Hennes sista är den mest minnesvärda, men jag vill inte spoila handlingen, så ni får avnjuta den här i stället:

[youtube]8-FWhKpIJcs[/youtube]

Thelma Ritter (1902-1969) var 45 år gammal första gången hon medverkade i en film. Hon är kanske mest känd för sina roller i All About Eve och Rear Window (där hon spelar James Stewarts sköterska – titta här från ca 8:00). Hon blev Oscarsnominerad sex gånger för bästa kvinnliga biroll, men vann aldrig.

Listen, Mister. When I come in here tonight, you seen an old clock runnin’ down. I’m tired. I’m through. Happens to everybody sometime. It’ll happen to you too, someday. With me it’s a little bit of everything. Backaches and headaches. I can’t sleep nights. It’s so hard to get up in the morning, and get dressed and walk the streets. Climb the stairs. I go right on doin’ it! Well, what am I gonna do, knock it? I have to go on makin’ a livin’… so I can die. But even a fancy funeral ain’t worth waitin’ fer if I gotta do bus’ness with crumbs like you.

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print