Karaktäristiskt för fransk film noir, även kallad french noir, är den lite råare tonen. Medan den amerikanska varianten kan handla om snärjda försäkringsagenter eller godtrogna privatdetektiver, intresserar sig franska regissörer som Jacques Becker, Jean-Pierre Melville och Jules Dassin mer för rena gangsters. Rififi (originaltitel Du rififi chez les hommes) och Grisbi – blod på guldet (originaltitel Touchez pas au Grisbi) är två hårdkokta men också realistiska skildringar av Paris undre värld. Två svartvita 50-talsklassiker av två skickliga filmmakare (Dassin gjorde Rififi och Becker Grisbi), om två åldrande skurkar som bara ska göra en liten grej till innan de lämnar brottets bana.

Men vilken av filmerna är egentligen bäst? För att besvara det ska jag, inspirerad av Saras death match mellan Zombie– och Adventureland, jämföra dem på tio olika punkter – skådespel, spänning, foto med mera. Flest vunna ronder när matchen är slut vinner, svårare än så är det inte. Så, låt oss börja!

Rond 1: Titeln. De svenska titlarna pratar vi nu, och för att vara från den tiden är de faktiskt helt acceptabla. Annars var det mer regel än undantag att de både avvek från originaltiteln och avslöjade för mycket av handlingen.”Rififi” betyder ungefär ”drabbning” eller ”kamp”, men ordet tros vara påhittat av författaren till filmens litterära förlaga, och kanske är det därför de svenska översättarna bara lät den heta Rififi, istället för Gurgel bland män eller något annat käckt. ”Blod på guldet” å andra sidan låter ganska tufft, men en ren översättning från Touchez pas au Grisbi till Rör inte bytet hade varit mer korrekt. Vinnare: Rififi.

Rond 2: Huvudrollen. En hård rond. Rififis Tony – brutal gammal kåkfarare som är både skrämmande och fascinerande att följa – mot Grisbis Max – tålmodig och kontrollerande gubbe med stark karaktär. I slutändan vinner ändå Grisbi, för att den lägger mer fokus på huvudrollen i sig än händelserna runt omkring honom. Vinnare: Grisbi.

Grisbi - Jean Gabin som Max

Rond 3: Birollerna. Grisbi har den underbart fumlige Riton och en ung Jeanne Moreau som Josy, men Rififi kryllar av intressanta biroller. Tonys gäng består av en brokig skara skurkar, och utöver dem finns den ondskefulle Grutter och flickvännen (Grutters, tidigare Tonys) Mado. Vinnare: Rififi.

Rond 4: Skådespelet. Rififis nämnda biroller känns alla realistiska, och Jean Servais imponerar som Tony, men ingen av dem rår på Jean Gabin som Max. Gabin medverkar i nästan varje scen i Grisbi, och oavsett om han äter middag med sina närmaste eller står och borstar tänderna är det en fröjd att se honom. En av historiens allra största. Vinnare: Grisbi.

Rond 5: Fotot. Båda filmerna bjuder på vackra Parisvyer. Den långa övergången från kväll till natt till gryning under kassaskåpskuppen i Rififi är mästerligt genomförd, men sett till helheten är Grisbi den verkliga festen för ögat. Mäktiga skuggor och väldiga djup i bilderna. Vinnare: Grisbi.

Grisbi - ett konstverk

Rond 6: Spänningen. Som jag nämnde tidigare handlar Grisbi mer om huvudpersonen och i viss mån hans vänner, men där finns också några rafflande actionscener. Rififi har dock en kupp, ett gisslandrama, biljakter, skuggande och en hisnande slutscen. Inget snack om saken, alltså. Vinnare: Rififi.

Rond 7: Romantiken. Ingen av filmerna kan kallas särskilt romantiska, flera av karaktärerna framstår snarare som livströtta och skakar på huvudet åt sina åldrande vänners jakt på unga tjejer. Men i Rififi finns ändå några ett gäng småskurkar och fifflare som vill genomföra kuppen för att både tjäna pengar åt och ge gåvor till sina partners, vilket väl kan klassas som lite romantiskt. Vinnare: Rififi.

"I'm gonna get you a diamond ring"

Rond 8: Bechdel-testet. French noir är ingen genre som överbefolkas av kvinnor. Måhända en korrekt skildring av Paris undre värld, men ett Bechdel-test på de båda filmerna ger verkligen pinsamma resultat. De få kvinnor som förekommer pratar inte med varandra, mer än möjligtvis om att de oroar sig för sina män. Vinnare: –

Rond 9: Kuppen. Här råder det inga tvivel. I Grisbi är kuppen genomförd, och det är först under överlämningen av bytet i slutet som det blir ordentligt spännande. Att jämföra med Rififis 25 minuter (!) långa skildring av kassaskåpskuppen. Det är en historisk bedrift av regissör Dassin att hålla tittarna på helspänn under hela den tiden. Vinnare: Rififi.

Rond 10: Biljakten. Återigen är Rififi i en klass för sig. Tonys vansinnesjakt genom Paris är bland det svettigaste som överhuvudtaget fångats på film. Vinnare: Rififi.

Jules Dassins film vinner alltså med 6-3. En klar seger, och nu vet alla vilken french noir man ska se först. Vive le Rififi!

Rififi, med Jean Servais t.v., tar hem segern