Richard Kelly debuterade 2001 med Donnie Darko, en udda och fantastisk high school-film som hans senare verk alltid kommer stå i skuggan av. Faktum är att allt han gjort därefter mer eller mindre sågats av en enig kritikerkår och publik. Själv har jag inte ens velat se något annat än Donnie, av rädsla att den skulle förstöras av de andra. Men i helgen övervann jag denna rädsla och tog mig an The Box från 2009 med Cameron Diaz och James Marsden.

I en klassisk scen i Carol Reeds Den tredje mannen frågar Orson Welles Joseph Cotten om han skulle låta en för honom okänd människa dö ifall han tjänade pengar på det. I The Box ställs äkta paret Norma (Diaz) och Arthur Lewis (Marsden) inför just denna bisarra fråga – de erbjuds en miljon dollar i utbyte mot att trycka på en knapp och därmed döda någon de inte känner.

Marsden, Diaz & lådan

Det finns verkligen potential i detta tema, förutom de rent filosofiska frågor det väcker kan man också dra politiska paralleller. Att döda okända personer för sitt eget välbefinnande är en högst aktuell fråga för amerikaner, med tanke på alla väpnade konflikter i avlägsna delar av världen som några av dem deltar eller deltagit i. Eller varför inte slå på en ännu större trumma och dra upp det kapitalistiska samhällets grundläggande problem – när någon vinner måste också någon förlora.

Richard Kelly verkar dock inte intresserad av vare sig filosofi eller politik. Inget ont i det, men någonstans anar jag i The Box istället en syn på frågan som får mig att tänka på sekter. Eller om det är att han kritiserar sekters tänkande, jag vet inte riktigt. Vad Norma och Arthur väljer att göra är inte svårt att gissa, det man undrar om är konsekvenserna. Och vem är egentligen mannen som erbjuder dem pengarna? Till en början ges bara några mystiska ledtrådar, och så länge är det riktigt spännande. Sedan påbörjar Kelly dessvärre någon slags utomjordisk förklaring, och det är då det börjar lukta scientologbibel. Människor som styr blixten? Portaler som kan leda till frälsning eller evigt lidande? Skärseld? Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag snart tappar tråden, och inte bryr mig om att plocka upp den. Faktum är att jag knappt kan återge vad som händer i filmens andra halva.

Det är å andra sidan inte helt tydligt vad Donnie Darko handlar om heller. Tvärtom. Jag kan visserligen se den igen och förstå historien lite bättre, men det är inte vad filmen handlar om. I slutscenen har jag ett hum om vad som hänt, men jag vet inte. Däremot vet jag att den unge Donnies lidanden har berört mig mer än de flesta ungdomsskildringar. Och de har sagt mig något under filmens gång, om min egen skoltid, om att vilja göra om det som gick dåligt, om att våga stå upp mot det som är fel utan att veta vad som är rätt, om att våga älska fastän världen är som den är.

Jena Malone & Jake Gyllenhaal i Donnie Darko

Några sådana känslor är inte The Box i närheten av att väcka. Dess inledande scener är riktigt snygga, och den lilla orten i Virginia har flera beröringspunkter med Donnies hemstad. Likaså känns mötet mellan välgjort tidsdokument och rent mystiska inslag igen, även om färgstarkt 80-tal bytts ut mot murrigt 70-tal. Men när det väl börjar gå utför med filmen, då går det alldeles för mycket utför. Och när huvudpersonerna i sörjan slutligen ställs inför ett nytt och ännu mer makabert val, då är det både för sent och för orimligt för att orka bry sig.

Medan eftertexterna rullar förbi är det bara en fråga som dyker upp i mitt huvud: Richard Kelly, vad skulle du göra om du fick chansen att skrivas in i filmhistorien, men samtidigt tvingades ge upp ditt filmskapande för alltid?

Betyg: 2

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print