Filmboxar är ett svårt ämne. Så här i julhandeln är de svåra att undgå, affärerna fullkomligt svämmar över av dem. Men vill du ha genomgående kvalitet får du hålla dig till de små samlingarna, för bland megaboxarna finns inte mycket att hämta.

Filmserier och -trilogier är enklare, du behöver sällan oroa dig för att något viktigt utelämnats. När en regissörs olika verk ska samlas blir det däremot problem. Först och främst är det filmbolagen som sätter käppar i hjulet för varandra. Ett berömt exempel är Hitchcocks I sista minuten och Främlingar på tåg som ägs av Warner, medan resten av den gamle mästarens kändaste filmer ligger i händerna på Universal. Det brukar resultera i att vi konsumenter tvingas välja mellan det ena eller andra gänget. Ändå finns det exempel där bolagen av någon anledning slagit sina påsar ihop, såsom The Alfred Hitchcock Signature Collection. Men den lådan saknar Vertigo, Fönstret åt gården och Psycho, vilket åtminstone för mig låter som skäl nog att inte använda ordet “signatur”.

Sedan har vi förstås den svarta och den vita boxen, men där återfinns bagateller som Arvet och Sabotör medan Warner-klassikerna lyser med sin frånvaro. Och samma sak med den skamligt döpta Hitchcock – Ultimate Box. Att, förutom nämnda två filmer, också utelämna höjdpunkter som Rebecca, Trollbunden, Notorious och Slå nollan till polisen, och istället inkludera helt ointressanta titlar från sent 20- och tidigt 30-tal – är det verkligen någons bild av ultimat?

Nästan lika illa är det med Woody Allen. Enda köpet värt namnet är The Woody Allen Collection 1-3, men den är både dyr och svåråtkomlig. Vardera del säljs visserligen också separat, men jag vet inte vilken jag skulle rekommendera. Ettan bjuder på både Annie Hall och Manhattan, men som sällskap har de halvroliga rullar som Bananas och den rakt igenom misslyckade Stardust Memories. Senare toppar som Små och stora brott och Hannah och hennes systrar har tyvärr spritts ut på del två och tre. Och var Fruar och äkta män, Harry bit för bit och Alla säger I love you håller hus vet jag inte, men saknas gör de.

Vill man ha pålitliga och genomtänkta samlingar bör man alltså undvika dessa megaboxar och hålla sig till de lite mindre formaten. Tre eller fyra filmer, mer än så förmår visst inte filmbolagen att hantera på en gång.

Nordiska Atlantic Films boxar är ett trevligt val om man är nyfiken på klassiska namn som François Truffaut, Krzysztof Kieslowski, Ettore Scola och Louis Malle, även om de saknar den omsorgsfulla designen bolagets singelutgåvor berikats med (som till exempel En dödsdömd har rymt, Citizen Kane, m fl.). Den lite nyare samlingen med Jane Campions filmer är dock riktigt fint paketerad.

Vittorio De Sica spelade in två av filmhistoriens allra finaste filmer, Cykeltjuven och Umberto D. Båda dessa, samt trevliga Miraklet i Milano och Igår, idag, imorgon har Studio S samlat i sin maffiga Vittorio De Sica Masterpiece Collection.

Vargtimmen och En passion är några av Bergmans mindre kända pärlor. De är båda med på Ingmar Bergman MGM Collection tillsammans med Skammen och den engelskspråkiga Ormens ägg.

Kaurismäki Collection är en oumbärlig samling med den sympatiske finnens allra bästa verk. Mannen utan minne, Flickan från tändsticksfabriken och Moln på drift i en och samma box är en ren gåva till mänskligheten.

Till sist har vi Hayao Miyazaki, japanen som gör världens bästa animerade filmer. Fyra av de kanske allra främsta, Min granne Totoro, Kikis expressbud, Spirited Away och Det levande slottet, utgör Hayao Miyazaki – Boxset. Oförglömliga upplevelser för alla från 10 till 100.

Förhoppningsvis har ni fått några julklappstips, till andra eller er själva. En trevlig tredje advent hälsar Filmmedia!

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print