På fredag har Svinalängorna, Pernilla Augusts filmatisering av Susanna Alakoskis Augustprisbelönade (August som i Strindberg alltså, inte Pernilla) roman, premiär. Filmmedias recensent har tudelade känslor inför en tudelad film.
Pernilla Augusts regissörsdebut sitter på två stolar. Å ena sidan skildrar den Leenas hantering av en traumatisk barndom som vuxen, å andra sidan skildrar den just Leenas traumatiska barndom. Inget konstigt med det egentligen, mängder av filmer har samma upplägg. Man skulle kunna kalla Svinalängorna en Smultronstället utan smultronställen. Leena med familj tar bilen ner till Skåne för att ta avsked av hennes döende mamma, och under resans gång möts hon av bilder från det förflutna.
Problemet är att det finns en väldig kvalitetsskillnad i skildring mellan nutid och dåtid. Jag kan knappt räkna till en enda modern scen som inte solkas ner av dåligt skådespel. Vi får inte veta särskilt mycket om Leena och maken Johan (spelade av paret Rapace) åtminstone inte mer än vad några dramatiska klyschor av simplaste sort förtäljer. Noomi och Ola är ett naturligt skådespelarval, men de känns allt annat än naturliga i sina roller. När ska svenska filmmakare fatta att ett “jävla” inte gör en replik vare sig starkare eller mer trovärdig? Och skulle Ola i verkligheten någonsin häva ur sig ett “äh, vad säger du, ska vi ta och käka lite?” till Noomi? Antagligen inte.
Samtidigt är dåtidsscenerna så starka att jag nästan får lite dåligt samvete av att kritisera filmen. August känns avsevärt bättre på att skildra 1970-talet än 2010-talet, och alla medlemmar i den unga Leenas familj spelas med en fantastisk närvaro. Det känns verkligen som att jag upplever familjens sönderfall genom den unga Leenas ögon. De små nedåtgående stegen från sommarens hoppfulla inflyttning i egna hyresrätten till julens fruktansvärda misär gör ont att se. Och Ville Virtanens förvandling från en mysig pappa till ett stinkande monster är imponerande, och väldigt obehaglig. Det var länge sedan jag kände så starkt under en svensk film.
August hade vunnit på att strunta i scenerna från modern tid, istället för att ge perspektiv grumlar de bara filmupplevelsen. Att de är en viktig del av boken gör dem inte automatiskt nödvändiga för en filmatisering. Kanske hade det räckt med Leenas vuxna stämma som speakerröst, eller att den nutida historien begränsats till mötet med mamman på sjukhuset.
Som det är nu sitter Svinalängorna ostadigt på ena stolen och stadigt på den andra, och det räcker inte riktigt för att undvika risken att både falla mellan dem och i glömska.
Betyg: 3
Man kanske kan klippa om den sen, med bara dåtidshistorien? 😉
Sara BE postade nyligen…Julklappstips 9- Spel för boknördar
En förklaring till detta torde väl kunna vara att om jag minns boken rätt är allt nutidsmaterial nyskrivet för filmens räkning.
Sofia postade nyligen…Cléo de 5 à 7 1962
Jätteintressant. Låter som ett felval helt klart, ska bli spännande att se själv.
Ser ut som att de flesta stora tidningar hyllar filmen utan förbehåll. Förstår inte riktigt det, men å andra sidan skriver de sällan något negativt om svensk “kvalitetsfilm”. Det är väl mest Fredrik Strage som vågar sig på sånt, men han räknas ju inte ens som “riktig” filmkritiker av de flesta…
Gustav postade nyligen…You Are a Vapour Trail
Ja boken är bara dåtidsdelen, allt på 2010-talet är nyskrivet för filmen.
Lite märkligt också att man aldrig får veta varför filmen heter Svinalängorna…
Gustav postade nyligen…You Are a Vapour Trail
Återigen, inte helt säker, men jag tror att det i boken blir klart att det är det man i folkmun kallar bostadsområdet där Leena växer upp.
Sofia postade nyligen…Cléo de 5 à 7 1962
Jo, det stämmer Sofia, kollade upp det i efterhand. 🙂
Men det jag menar är att det verkar lite dumt att döpa filmen till det när ordet aldrig ens nämns. Bostadsområdet har liksom ingen viktig del i historien (till skillnad från boken, om jag förstått det rätt). Och “nutidshistorien” är, som du nämnde, också ett tillägg från boken. Så kanske skulle filmen hetat något helt annat. Engelska titeln är “Beyond”, vilket dock känns lite menlöst…
Mycket negativt från mig nu, men filmen har ju verkligen sina kvaliteter också, icke att förglömma! 🙂
Ja, det kan ju kännas lite orättvist när en film som kanske skulle få bra kritik “av sig själv” jämförs med ett original. Å andra sidan har ju just den här filmen kommit så pass nära inpå så det känns oundvikligt att de faktiskt velat få lite av August-glansen med på köpet. Och då måste det vara fullt tillåtet att kritisera sådant som inte håller eller blir ologiskt för att man har gjort förändringar som ska passa filmmediet. Och just det här med titeln är ju lite klantigt, understryker bara att man velat att folk ska förknippa filmen med bokens popularitet.
Hmm, har äntligen hunnit läsa din text igen Gustav och nu noggrant. Mycket intressant analys. Enligt dig ser det ut att vara en mycket ojämn film, fast med stora styrkor. Skall absolut kolla in den när jag får tid. 😎
Japp, emellanåt en väldigt stark film. Jag rekommenderar alla att ta med en näsduk också, har sällan hört så många snyftningar i en biosalong… 😐
Gustav B postade nyligen…You Are a Vapour Trail
Läst boken och sett filmen? Betyg/omdömen? 🙂
Gustav B postade nyligen…You Are a Vapour Trail
Gustav har fel Jag har sett filmen och inte läst boken och man får veta varför bostadsområdet heter Svinalängorna i flickans voice-over. Jag tycker dessutom att nutiden är nödvändig som transportsträcka till publiken. Avståndet till det gamla skulle bli för stort och kännas som för långt borta, finnar, länge sen, etc, nu blir det in på huden och bidrar till inlevelsen i den lila flickan. “Äh, vad säger du, ska vi ta och käka lite?” tycker jag dessutom är en totalt trovärdig replik. Precis sånt som en person som vill visa sig sjysst och sin inlevelse, men egentligen tycker det mesta är jobbigt (och dessutom antagligen är hungrig) skulle säga. Jag tycker filmen har andra problem än dom Gustav talar om. Den är för entonig, kör på i ett enda spår, och det gör att det blir starkt, men för mig blir den jobbig att kolla på, för känslosmetig, just därför. Men för en debut är den fantastiskt bra. Och den kommer gå hem utomlands, det är vad man förväntar sig från Ingmar Bergman-land.
Ja, jag missade det, vet inte riktigt varför, men får skylla på att jag inte såg filmen i syfte att recensera den. 🙂
Hur som helst, jag förstår verkligen idén med att ge historien ett nutidsperspektiv, men jag tycker fortfarande det är alltför dåligt genomfört. Givetvis kan man diskutera enskilda repliker, men generellt är sättet de levereras på någonstans i höjd med valfri halvhjärtad TV4-produktion.
Och när de håller på att vurpa med bilen, jisses, jag kan bara inte köpa det! Känns som en väldigt amerikansk klyscha.
Att den kommer gå hem utomlands har du säkert rätt i, utländsk publik har ju i allmänhet ingen känsla för bra eller dåliga svenska skådespelarprestationer. 🙂
Gustav B postade nyligen…You Are a Vapour Trail