Zhang Ziyi frågade Zhang Yimou: “Vad har Gong Li som inte jag har?” Regissören svarade: “intensitet”. Det här var efter Vägen hem och innan Zhang Ziyi hade blivit riktigt känd. Men hon ville få samma berömmelse som Gong Li och efter detta strävade hon också att som skådespelerska uppnå samma intensitet som Gong Li.
Zhang Yimou berättade själv om detta i en intervju. Frågan är dock om den intensitet, som regissören talade om, är något som kan “tränas” upp. Vi talar ju här om något som handlar om utstrålning, något som i sin tur har att göra med personlighet, erfarenhet och faktiskt även livshållning. Det som ofta slår mig när jag ser filmer med Gong Li är hennes närvaro. En direkt och okonstlad närvaro.
Gong Li och Zhang Ziyi, två internationella superstjärnor som upptäckts av samma filmskapare, nämligen Zhang Yimou. Båda så olika i fråga om utseende, personlighet och skådespeleri. Och idag med ungefär samma mått av internationell berömmelse.
Zhang Yimous regidebut var den nationalistiska filmen Det röda fältet som skildrade en kinesisk by under Japans grymma invasion. Här finns också allegoriska inslag. Gong Li spelar en kvinna som liknar idéalen från 30-talets Kina, “Xin nüxing”, kvinnan som går i bräschen, eller i frontlinjen. Samtidigt ligger Gong Lis karaktär den klassiska Hua Mulan eller en “Daomadan”, en kvinnlig krigarroll i Pekingopera.
Rollerna som Gong Li gestaltade skildrade ofta olika kvinnors situation i rätt olika skildringar av Kina och det kinesiska samhället. Judou – förbjuden kärlek och Den röda lyktan är svarta skildringar där Konfucius skugga vilar över Kina. Berättelsen om Qiu Ju var en komedi om juridiskt kaos i det moderna Kina där superstjärnan Gong Li gick omkring oigenkännlig och som gravid i Peking under inspelningar mitt i folkvimlet, under stundom med dold kamera.
Hos oss, då den kinesiska filmen intog väst under början av 90-talet, blev Gong Li närmast synonymt med den kinesiska kvinnan. Hon blev både ett ideal för hur västerländska män såg på den kinesiska kvinnan. Samtidigt blev hon dess språkrör ur ett feministiskt perspektiv. Jag tror att det är svårt för många idag att förstå vilken enorm inverkan Gong Li har haft på västerlänningars syn på både kinesiskor och till och med Kina som land.
Gong Li har nu så att säga kommit tillbaka som smått på den internationella filmscenen efter några års frånvaro. Men under de tio senaste åren har en annan kinesiska varit i rampljuset – nämligen Zhang Ziyi.
Zhang Ziyi upptäcktes också av Zhang Yimou. Det var inför inspelningen av Vägen hem, en känsligt berättad vardagshistoria om vanliga människor i Kina. Regissören letade efter någon med ett vanligt, vardagligt utseende. Zhang Ziyi var då 19 år, hade tagit examen från Pekings dansakademi och agerat i ett fåtal reklamfilmer i Hong Kong.
Det verkliga genombrottet för Ziyi blev dock Ang Lees Crouching Tiger, Hidden Dragon, i en roll som var den första filmens antites. Faktumed kan rollen sägas vara en lycklig slump för Ziyi. Regissören hade svårt med Castingen och samtliga förstaval till huvudrollerna, inklusive Jet Li, tackade nej. Ang Lee vände sig till Zhang Yimou för råd och det var faktiskt denne som rekommenderade Zhang Ziyi som måste ha förstått potentialen hos den nyligen debuterade skådespelerskan.
Zhang Ziyi har verkligen haft tur med de två första filmrollerna, inte bara rollerna i sig, utan snarare att som ung skådespelerska få lära sig av två av de bästa och mest erfarna personinstruktörer bland asiatiska filmregissörer.
Samtidigt som Zhang Ziyi visat sig kunnat anta rätt olika roller, gör hon ändå ofta ungefär samma typ av roller och ofta rollkaraktärer av liknande slag, som vi kan se från filmer som Rush Hour 2 till 2046. Till skillnad från Gong Lis lugna närvaro handlar Zhang Ziyi som skådespelerska om temperament, ilska och utlevelse.
Gong Li representerar således ett mera klassiskt ideal av elegans och värdighet. Zhang Ziyi representerar den en yngre generation av skådespelerskor genom ungdomlighet, temperament och till och med en rebellisk utstrålning.
Om jag uppskattat Zhang Ziyis insats främst i sin första film, så är det faktiskt insatser i två actionfilmer där Gong Li imponerat särskilt mycket. I A Terracotta Warrior, där skådespelerskan agerar mot självaste Zhang Yimou, gör hon två helt olika roller, två versioner av samma person med helt olika utstrålning. I den röriga och smått obegripliga Maidens from the Magic Mountain spelar Gong Li mot två andra av Östasiens stora skådespelerskor. Gong Lis skådespelarstil är sparsmakad, för att inte säga minimal eller minutiös. “Acting in film is like operating with a laser,” för att citera Michael Caine. Och med små, små precisa medel överglänser hon och utmanövrerar hon sina två motspelerskor.
Titeln på inlägget med “vs” handlar mer för mig om en intressant jämförelse mellan skådespelarstilar och generationer än om en tävling. Vilka filmer åskådaren föredrar beror ju också på individuell smak och även vilken ålder och generation den tillhör. Zhang Ziyi är förvisso mer känd för en yngre publik än Gong Li. Men även om hon kanske har fått mer uppmärksamhet i väst av en bredare publik, står hon fortfarande i skuggan bakom Gong Li. Enligt personlig åsikt kommer heller aldrig Zhang Ziyi att kunna nå upp till Gong Lis ikonstatus som skådespelerska.
/David R-L
Kan ju nämna i förbigående att jag började arbeta på den här lilla texten redan för ett halvår sedan. Men det visade sig svårt att skriva hyfsat kortfattat…
Great read. Your last sentence says it all though. Always thought Zhang was a poor man’s Gong Li.
Thanks! I appreciate your kind words.
/David