Final Fantasy VII - Artwork

Jaha ja, i AB finns idag en artikel om dator- och TV-spelsbranschen med namn “Rent nonsens att branschen äntligen lyckats växa upp“. Artikeln, kåseriet eller vad man kan kalla det går ut på, som titeln säger, att TV-spelsbranschen inte har växt upp.

“För trots att det görs framsteg är det rent nonsens att branschen, efter ett halvt århundrade, äntligen lyckats växa upp,” kan man läsa i Alfred Holmgrens artikel.

Jaha? Så vem har påstått att branschen har växt upp? Det är ett tankeled som fattas i artikeln. Holmgren måste väl ha hört det någonstans ifrån? Media, kompisar, påven? Que?

Det andra tankeledet är naturligtvis svaret på frågan om “hur” branschen borde växa upp. Holmgren jämför TV-spel med film och på något vis verkar artikelförfattarens idéal något som liknar filmens. Hur vet jag inte vad han menar.

“”Gudfadern”-spelet från 2006 borde finnas med som sedelärande exempel i varje bok om spelutveckling. Electronic arts gjorde en enorm satsning på att göra ett av filmhistoriens mästerverk rättvisa i interaktiv form. Men när Coppola själv fick se spelet tog han det som en personlig förolämpning.”

Vad har det här med att göra med TV-spelens mognad? En programmerings- eller berättarteknisk bragd eller fadäs i ett enskilt spel, vad har det med branschens mognad att göra?

TV-spel skapas främst för barn och ungdomar mellan 8 och 18 år, oavsett vilka etiketter för åldersgränser de pryds med. Är det då överhuvudtaget önskvärt för branschen att växa upp? Illustrationer i barnböcker tecknas “barnsligt” för att passa den tänkta åldersgruppen. Likaså anpassas handlingen.

TV-spel skall på samma sätt passa den tilltänkta åldersgruppen, vilket i regel betyder grader av mindre eller mera “barnsligt”. Däremot håller jag inte med den icke underbyggda slutsatsen att branschen inte har utvecklats. En rad genrer har verkligen utvecklats.

Främst tänker jag på RPG-spel. Tänk bara på Final Fantasy-serien som har kommit att innehålla rätt invecklade historier och allt längre dialoger som både kräver en viss intellektuell verksamhet och ett betydande mått av koncentration.

En annan genre är simulatorer, bland annat bilspel, som innehåller inslag som är närmast identiska med verkliga förhållanden. Dator- och TV-spelbranschen närmar sig ofta verkligheten med mognad. Branschen är ung förvisso fortfarande ung, men att kräva filmteknisk briljans av speltillverkarna och se det som bevis för uppnådd mognad är, tja vad ska man säga,  lite märkligt?