Norman Bates från Alfred Hitchcocks "Psycho"
I expressen intervjuas John Hillcoat om “Vägen” och om att filma böcker:
“Film och litteratur är två olika medier. En film ska aldrig försöka närma sig litteraturens inneboende poesi. Vi valde att se väldigt praktiskt på arbetet. Vi identifierade de passager som fungerade som film. Sedan skalade vi bort poesin.”
Hmm, uppriktigt förstår jag inte vad han menar med att skala bort poesin. Kanske någon kan förklara för mig?
Däremot är det helt korrekt att film och bok är två olika medier. De innebär två helt olika sätt att förmedla en berättelse.
En bok består så klart helt och hållet av ord. En film använder bild, musik och ett temporärt flöde. Filmens tidsmässiga begränsningar innebär en delvis annan berättarstruktur än vad som är möjligt i en bok.
För att skapa bra film av böcker måste filmens egna narrativa kvalitéer bevaras och framhävas. Alfred Hitchcock byggde sina filmatiseringar rätt löst på litterära verk som fungerade mer som inspiration än regelverk.
Filmens egenskaper, dess tekniska förutsättningar, ja dess eget “väsen” måste beaktas. När filmskapare försöker göra filmen så trogen boken som möjligt, det är då filmen får problem. När filmskapare tar sig friheter och beaktar filmens egna förutsättningar före de litterära, det är först då en film kan bli en riktigt bra “filmatisering” av ett litterärt verk.
FilmMedia – Filmblogg
