I Dagens Nyheter publicerades nyligen artikeln ”­Biopubliken nobbar ­smala filmer”. Jag läste den redan när den publicerades för någon dag sedan och har gått och funderat på den ett tag. Det är mycket viktiga saker som tas upp, men samtidigt är det endast en liten del av problematiken som berörs.

Det är självfallet viktigt att smala filmer får produktionsstöd och marknadsföringsstöd. Produktionsstödet finns i stort sett redan. Det görs ”smala” filmer i Sverige. Det första problenmet är att marknadsföringen som saknas. Hur får man folk att se sån film?  Det andra problemet är filmklimatet i stort. Vi har ingen Avant garde– tradition i Sverige och vi har ingen tradition att visa smala filmer.

I DN talas det om kvalitetsfilm. Och tyvärr görs ett likamedtecken mellan smal film och kvalitetsfilm. Den grundläggande frågan är faktiskt hur man skall definiera kvalitetsfilm. Film blir inte automatiskt kvalitetsfilm för att den är udda.

Det andra stora problemet är marknaden. Skall man göra en produkt när det inte fins någon marknad för den? En följdfråga kan ställas: Skall film räknas som konst och ha samma status som andra konstarter? Skall film kunna få ett särskilt konststöd? Och i sådana fall – innebär inte detta att skillnaderna mellan ”konst”- ”kvalitetsfilm” och kommersiell film blir ännu större rent filmpolitiskt sett? Och vad har detta för konsekvenser för filmklimatet?

Jag är inte säker på att allt som inte säljer skall få produktionsstöd. En teater eller dansföreställning läggs ned så fort publiken sviker. Men när det gäller film finns inte samma löpande produktionskostnader efter det att produktionen haft premiär. Det kostar lika mycket att göra en film oavsett hur stor publiken blir. Filmen i vårt samhälle är ju också främst kommersiell.

Och slutligen – varför måste det finnas gränser mellan kvalitetsfilm och övrig film? De flesta av världens största och mest hyllade filmer är både kommersiella och håller samtidigt en hög konstnärlig nivå. Tänk på filmer som ”Citizen Kane” eller ”2001”. Se på en filmskapare som just Stanley Kubrick, eller varför inte en högaktuell filmskapare som Tim Burton eller ännu en udda konstnär som David Lynch?

Smala filmer behöver inte vara kvalitetsfilm. Och kommersiellt gångbara filmer kan hålla både hög filmteknisk och hög konstnärlig nivå. Men det är här vårt svenska filmklimat  inte räcker till. Vi ser bara till det ena eller det andra och har minst sagt svårt att acceptera att någonting kan vara ”både och”…

FilmMedia-Filmblogg

Dela med dig!
  • Facebook
  • Twitter
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Yahoo! Buzz
  • Print