Personligen har jag inget emot att biljetterna höjs. Tänk på vad ett teaterbesök eller vad en konsert kostar. Film anses vara lågkultur och underhållning. I dags- och kvällspressen återfinns film i regel på nöjessidorna, inte på kultursidorna. I Sverige bestämde man sig redan 1911 att film skulle betraktas och ha samma status som annan konst och kultur. Det var därför biografbyrån inrättades detta år.
Visst finns det en poäng här – filmen behöver mer pengar. Men höjda biljettpriser kan inte vara mer än en del av ett paket. Höjda priser ändrar inte attityder, varken hos publik, filmskapare eller hos de instanser som borde värna om filmen. Filmen är t.ex. den enda kulturform i Sverige som anses må bäst av könsreglering och styrs i en genusreglerad riktning politiskt. På den här punkten tycker man att svensk filmpolitik fungerar. Blir könskvoterad konst bättre än annan? Det är ju bättre film som eftersträvas – eller? Film är nog den enda kulturform som alla vill styra och bestämma över. Alla – från manusförfattare till regissörer till filmbolagschefer till politiker tycks alla tro sig veta vad som är bäst för svensk film.
Med tanke på regeringens nedskärningar gällande mediaundervisning i gymnasieskolan tror jag bestämt att det rådande politiska klimatet snarare motverkar filmen än berikar den. Därför kan dyrare biljettpriser endast sätta ytterligare käppar i hjulet, inte få det att rulla. Det är attityderna och den låga kunskapsnivån som är problemen i Svensk film.
Läs mer om filmens dagsläge i DN och AB
