Category Archives: Filmteori

Teori, kritik samt längre inlägg om film som företeelse och om dess väsen.

Walt Disneys specialkamera

Hör och se farbror Walt Disney visa och berätta om sin kamerateknik med multipla lager. Mycket spännande och väldigt mysigt!

 

Om filmrecensioner: Varför sifferbetyg?

Filmrecensioner

Vad är egentligen en recension? Och vad ger recensioner egentligen för information om filmerna? I Filmmedias nya följetong funderar chefredaktör David över just filmrecensioner. Första delen handlar om varför man egentligen ska ge filmer betyg och siffror. Räcker det inte med att man skriver och informerar om dom? Men varför använda siffror?

En person jag haft som lärare i ett visst sammanhang var mästare på att skapa egna klyschor. Mannen som jag inte ska nämna vid namn kunde knappt öppna munnen utan att uttrycka sig med hjälp av krystade generaliseringar, den ena märkligare än den andra. Vid en föreläsning kommenterade han recensioner i TV-tablån. Han sade att han aldrig tittade på filmer som får bra betyg, för dom kunde man inte lita på att de verkligen var bra. Däremot tittade han alltid på filmer som fick bottenbetyg, för då var han säker på att filmen var bra.   Continue reading

Gong Li vs Zhang Ziyi

Zhang Ziyi frågade Zhang Yimou: “Vad har Gong Li som inte jag har?” Regissören svarade: “intensitet”. Det här var efter Vägen hem och innan Zhang Ziyi hade blivit riktigt känd. Men hon ville få samma berömmelse som Gong Li och efter detta strävade hon också att som skådespelerska uppnå samma intensitet som Gong Li.

Zhang Yimou berättade själv om detta i en intervju. Frågan är dock om den intensitet, som regissören talade om, är något som kan “tränas” upp. Vi talar ju här om något som handlar om utstrålning, något som i sin tur har att göra med personlighet, erfarenhet och faktiskt även livshållning. Det som ofta slår mig när jag ser filmer med Gong Li är hennes närvaro. En direkt och okonstlad närvaro.

Gong Li och Zhang Ziyi, två internationella superstjärnor som upptäckts av samma filmskapare, nämligen Zhang Yimou. Båda så olika i fråga om utseende, personlighet och skådespeleri. Och idag med ungefär samma mått av internationell berömmelse.

Zhang Yimous regidebut var den nationalistiska filmen Det röda fältet som skildrade en kinesisk by under Japans grymma invasion. Här finns också allegoriska inslag. Gong Li spelar en kvinna som liknar idéalen från 30-talets Kina, “Xin nüxing”, kvinnan som går i bräschen, eller i frontlinjen. Samtidigt ligger Gong Lis karaktär den klassiska Hua Mulan eller en “Daomadan”, en kvinnlig krigarroll i Pekingopera.

Rollerna som Gong Li gestaltade skildrade ofta olika kvinnors situation i rätt olika skildringar av Kina och det kinesiska samhället. Judou – förbjuden kärlek och Den röda lyktan är svarta skildringar där Konfucius skugga vilar över Kina. Berättelsen om Qiu Ju var en komedi om juridiskt kaos i det moderna Kina där superstjärnan Gong Li gick omkring oigenkännlig och som gravid i Peking under inspelningar mitt i folkvimlet, under stundom med dold kamera.

Gong Li i "Curse of The Golden Flower"

Hos oss, då den kinesiska filmen intog väst under början av 90-talet, blev Gong Li närmast synonymt med den kinesiska kvinnan. Hon blev både ett ideal för hur västerländska män såg på den kinesiska kvinnan. Samtidigt blev hon dess språkrör ur ett feministiskt perspektiv. Jag tror att det är svårt för många idag att förstå vilken enorm inverkan Gong Li har haft på västerlänningars syn på både kinesiskor och till och med Kina som land.

Gong Li har nu så att säga kommit tillbaka som smått på den internationella filmscenen efter några års frånvaro. Men under de tio senaste åren har en annan kinesiska varit i rampljuset – nämligen Zhang Ziyi.

Zhang Ziyi upptäcktes också av Zhang Yimou. Det var inför inspelningen av Vägen hem, en känsligt berättad vardagshistoria om vanliga människor i Kina. Regissören letade efter någon med ett vanligt, vardagligt utseende. Zhang Ziyi var då 19 år, hade tagit examen från Pekings dansakademi och agerat i ett fåtal reklamfilmer i Hong Kong.

Det verkliga genombrottet för Ziyi blev dock Ang Lees Crouching Tiger, Hidden Dragon, i en roll som var den första filmens antites. Faktumed kan rollen sägas vara en lycklig slump för Ziyi. Regissören hade svårt med Castingen och samtliga förstaval till huvudrollerna, inklusive Jet Li, tackade nej. Ang Lee vände sig till Zhang Yimou för råd och det var faktiskt denne som rekommenderade Zhang Ziyi som måste ha förstått potentialen hos den nyligen debuterade skådespelerskan.

Zhang Ziyi har verkligen haft tur med de två första filmrollerna, inte bara rollerna i sig, utan snarare att som ung skådespelerska få lära sig av två av de bästa och mest erfarna personinstruktörer bland asiatiska filmregissörer.

Samtidigt som Zhang Ziyi visat sig kunnat anta rätt olika roller, gör hon ändå ofta ungefär samma typ av roller och ofta rollkaraktärer av liknande slag, som vi kan se från filmer som Rush Hour 2 till 2046. Till skillnad från Gong Lis lugna närvaro handlar Zhang Ziyi som skådespelerska om temperament, ilska och utlevelse.

Zhang Ziyi i "Crouching Tiger Hidden Dragon"

Gong Li representerar således ett mera klassiskt ideal av elegans och värdighet. Zhang Ziyi representerar den en yngre generation av skådespelerskor genom ungdomlighet, temperament och till och med en rebellisk utstrålning.

Om jag uppskattat Zhang Ziyis insats främst i sin första film, så är det faktiskt insatser i två actionfilmer där Gong Li imponerat särskilt mycket. I A Terracotta Warrior, där skådespelerskan agerar mot självaste Zhang Yimou, gör hon två helt olika roller, två versioner av samma person med helt olika utstrålning. I den röriga och smått obegripliga Maidens from the Magic Mountain spelar Gong Li mot två andra av Östasiens stora skådespelerskor. Gong Lis skådespelarstil är sparsmakad, för att inte säga minimal eller minutiös. ”Acting in film is like operating with a laser,” för att citera Michael Caine. Och med små, små precisa medel överglänser hon och utmanövrerar hon sina två motspelerskor.

Titeln på inlägget med “vs” handlar mer för mig om en intressant jämförelse mellan skådespelarstilar och generationer än om en tävling. Vilka filmer åskådaren föredrar beror ju också på individuell smak och även vilken ålder och generation den tillhör.  Zhang Ziyi är förvisso mer känd för en yngre publik än Gong Li. Men även om hon kanske har fått mer uppmärksamhet i väst av en bredare publik, står hon fortfarande i skuggan bakom Gong Li. Enligt personlig åsikt kommer heller aldrig  Zhang Ziyi att kunna nå upp till Gong Lis ikonstatus som skådespelerska.

/David R-L

Scorsese om hur 3D-tekniken bör användas

Martin Scorsese är känd som fruktansvärt kunnig inom film, som en levande filmencyklopedi. Det är intressant att en inbiten filmhistoriker ändå kan vara så intresserad av ny teknik som Scorsese faktiskt är. För egen del blir den första 3D-filmen en filmatisering av Brian Selznicks roman och barnbok(!) The Invention of Hugo Cabret, vilket är ett projekt som Scorsese faktiskt började arbeta med redan 2007.

Även om scorsese är “upprymd” över 3D-filmen och dess möjligheter menar han att tekniken hellre bör användas för narration och dramaturgi, inte enbart för teknikens egen skull:

“I would like to [make a 3D film], I’m very excited by 3D…But if the camera move is going to be a 3D effect, it has to be for dramatic purposes – not just throwing spears at the audience. And that, maybe I can’t do that. Maybe my daughter’s generation – she’s 10 now – can think that way.” (Källa: slashfilm.com)

Thelma Schoonmaker, Scorseses kompanjon och klippare sen många år tillbaka, hade ett seminarium under Aruba International Film Festival. Enligt slashfilm.com berättade hon följande:

“Scorsese is in love with [3D]. He looked at Avatar and Alice [in Wonderland] and Scorsese didn’t feel that the 3D he saw was as interesting as in the old ones like Dial M for Murder and House of Wax. He’s decided he wants to be stronger with 3D to make it jump out at you. He’s going to go a little bit further with it.”

Scorsese menar alltså att han inte bara vill filma en värld med det djup som den digitala 3D-filmen skänker, utan gå ett steg längre, att använda 3D så att föremål i filmen hoppar ut ur duken, rakt emot åskådaren. Det är också intressant att han, ur ren 3D-synpunkt inte imponeras lika mycket av den nya tekniken som den klassiska röd-gröna 3D-eran.

Om den nya filmen som väntar verkar inte bara 3Dn vara ny, utan det handlar om en annorlunda film och ett annat filmiskt berättande än vad vi är vana vid hos Scorsese. Förhoppningsvis också något mindre konventionellt enligt Schoonmaker:

“It’s a whole new kind of film for us. It’s very visual, very little dialogue, lots of opportunities for wonderful 3D shots, because the boy’s job is to keep the clocks wound, so you can imagine the giant wheels being built. Everyone’s very excited about it. It will have a broad appeal, it won’t just be Scorsese fans going to this, it will be kids and families and Scorsese fans.”

John Logan som skrev The Aviator har gjort manuset efter Brian Selznicks fantasifulla bestseller om . I rollerna syns Sacha Baron Cohen, Ben Kingsley, Asa Butterfield och Chloe Moretz.

Om Tetsuo – eller i brist på lämplig term

Shinya Tsukamoto är en av de mest intressanta filmskapare jag känner till. I en rad filmer som Tetsuo, Tetsuo II: Body Hammer och Tokyo Fist berättar Tsukamoto i film nästintill utan att ta till ord. Långfilmerna består av bild- och filmexperiment som förmedlar känslostyrka av sällsynt slag. Oavsett om du uppskattar flmerna eller känslan, så måste du ändå om du sett filmerna tillstå att det är genuint filmskapande. Och förståelse av filmskapande på hög nivå.

Mitt under funderingarna över bilderna i Tetsuo-filmerna kom jag att fundera över en term, eller snarare bristen av en term. Det är en särskild blandning av människa och maskin. I Tetsuo-filmerna finns en organisk förening av människa och maskindelar av speciellt slag – filmerna “handlar” om människor som förvandlas (ofrivilligt) till maskiner och dödliga vapen.

Vi har en hel del vanliga och populära begrepp att ta till när det gäller robotar och människoliknande robotar. “Android” betyder robot rätt och slätt. Blade Runners “Replicant” är en maskin som liknar en människa, helt och hållet en “replica”, en kopia, men ändå enbart maskin. Och sedan har vi “Cyborg” - förkortning av “Cybernetic Organism” vilket brukar användas om människor, eller människodelar, som sammanblandas eller sätts ihop med maskindelar.

Robocop är en cyborg men Ash i Alien är en replicant. Så långt kan vi vara överens. Men en människa som förvandlas (ofrivilligt) till maskin? Det är i ett sådant scenario Sci-Fi och Horror smälts samman. Intressant att tänka på, men konstnären H.R. Giger som skapade Alien-monstret fascineras av ondska och gestaltar denna ofta i miljöer där just människa och maskin smälter samman. Det är dystopiska, mörka, skrämmande visioner som framträder. Liksom i Tetsuo. Även med samma sexuella förtecken som i den första Tetsuo-filmen. Är H.R Giger t.o.m. en något övertydlig inspirationskälla för Tsukamoto?

Så, vad kallar man en sådan ofrivillig varelse, en mänsklig sådan som förvandlas ofrivilligt till maskin? När jag tänker efter noggrant hittar jag ingen lämplig term. Jag saknar ett sådant namn, kanske du kan hjälpa till?