Author Archives: Gustav B

Vinterfilm: Winterschläfer (Tom Tykwer 1997)

Lagom till att snön till sist verkar ha lagt sig för att stanna vill jag passa på att tipsa om en riktig vinterfilm. Winterschläfer från 1997 är tyske Tom Tykwers (Spring Lola, Prinsessan + krigaren, Parfymen m fl) andra långfilm. Den utspelas i vackra snölandskap någonstans i tyska Alperna, där något som kanske kan kallas ödet, eller bara 90-talsdramaturgi, för samman ett gäng speciella småstadsfigurer.

Winterschläfer - Wintersleeper - Tom Tykwer

Lagom till jul kommer skidinstruktören Marco till den namnlösa småstaden för att bo hos Rebecca, kvinnan han har ett distansförhållande med. Exalterad över att äntligen ha korsat distansen mellan dem, kastar han sig i hennes famn och glömmer bilnycklarna i sin nya sportbil. Continue reading

Bomber, granater och lite pirater – Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

Som utlovat i min egen blogg kommer här några ord om Enhörningens hemlighet. Jag valde engelskt tal till slut. Den svenska rollistan (röstlistan?) lätt allt annat än imponerande, och egentligen är väl originalspråket alltid att föredra.

Enhörningens hemlighet - Tintin & Haddock

Sammanfattningsvis kan man väl säga att filmen var precis som jag väntat mig, snygg och trevlig men lite för amerikaniserad. Continue reading

En (halv) dag

Efter en tids uppehåll är Gustav tillbaka med en ny romcom-recension för Filmmedia. Den här gången är det En dag, filmatiseringen av David Nicholls succéroman (svensk premiär imorgon fredag) som behandlas.

Jim Sturgess och Anne Hathaway i En dag (One Day)

Att läsa En dag är som att se en film. Du har dem framför dig, Emma, Dexter och personerna omkring dem, klädda i tidstypiska kreationer, konverserandes i sjaskiga studentrum, på hippa Londonklubbar och soldränkta badstränder. Det märks att författaren David Nicholls också skrivit manus till TV-serier (Cold Feet) och filmer (Starter for Ten, And When Did You Last See Your Father?, m fl), några rena miljöbeskrivningar förekommer knappt, däremot små detaljer – en chesterfieldsoffa här, några utspridda Fisher Price-leksaker där – som trots allt ger läsaren en bild av hur det ser ut runt omkring karaktärerna. Det låter helt enkelt som en filmproducents dröm, en internationell bästsäljare som lätt kan föras över till vita duken. Eller? Continue reading

Something Borrowed

Den romantiska komedin. Jag är nog inte ensam om att känna mig kluven inför denna märkliga företeelse. Det kan vara en perfekt underhållningsform – inga explosioner, inga hysteriska pretentioner, bara små kärlekshistorier – men oftast matar de oss med så många klyschiga och/eller korkade karaktärer att man blir illamående. Eller bara arg. Det är alltid likadant, jag roas ett tag, men i slutändan tycker jag mest att det var synd på så rara ärtor.

Something Borrowed - Rachel och Dex

Something Borrowed, med svensk premiär fredag 17 juni, är på många sätt typisk för genren. Som så många romcoms innan den, balanserar Luke Greenfields film oförsiktigt längs strecket mellan smörigt, roligt och rent patetiskt. Ibland håller den sig på rätt sida, bara för att i nästa stund rasa minst två steg ner på betygsskalan. Continue reading

Le Havre – äntligen nytt från Aki Kaurismäki

Det var ett tag sedan vi hörde från Finlands (och Nordens?) bäste regissör, Aki Kaurismäki. 2006 kom hans senaste film Ljus i skymningen. Men nu är det äntligen dags igen. Till Cannes-festivalen, som delar ut priser ikväll, har han med sig Le Havre. Den är tänkt att vara en del i en trilogi om hamnstäder, men eftersom det tog honom tio år att färdigställa sin förra trilogi (om Finland, som förutom Ljus i skymningen också bestod av mästerverken Moln på drift och Mannen utan minne) känns det inte som något att bry sig om just nu.

Le Havre - Aki Kaurismäki

Le Havre är alltså den franska stad där filmen utspelar sig Continue reading